Gratis är gott - men farligt...

SPORTBLADET

Denna ständiga förvirring över copyrightlagar.

Jag pratar med en kille från England som tillsammans med några kompisar har en av alla sajter som talar om var det finns länkar till direksänd sport på nätet.

Han vill inte göra något olagligt, men han vet inte hur det funkar med copyright i Kina, dit de flesta länkarna går. Eller vad de kinesiska företagen tycker om att han skaffar nättittare åt dem.

Språkförbistringen gör att frågorna i mejlen till tv-nätverken i fjärran förblir obesvarade.

De europeiska fotbollsförbunden och tv-bolagen säger att den som med hjälp av fildelningsteknik sitter i Europa och tittar på en europeisk match utsänd från Kina, bryter mot lagen.

Mest aggressiva har myndigheterna i det mest tevefierade landet - Italien - varit.

De har, påhejade av betalkanalen Sky, försökt stänga sajter som "Coolstreaming".

Och förlorat i domstol.

Kina har lagar om copyright. På pappret. (Och lagtexten finns att läsa på nätet.) När landet gick med i Världshandelsorganisationen 2001 skärptes lagarna.

Men i praktiken, i den enorma kinesiska byråkratin, används de knappt.

Framförallt USA trycker ständigt på för att lagarna ska implementeras hårdare.

Under tiden fortsätter kineser att sända matcher som hela världen kan se.

Och hur kan det vara olagligt att tala om hur man kan se dem?

Är det brottsligt att ta del av tv-program som, verkar det som, åtminstone enligt praxis, sänds ut lagligt?

Eller halvlagligt. Eller nåt.

I Sverige gör kulturdepartementet en annan juridisk tolkning än SVT och stoppar public service-bolaget från att ta betalt av krogar som vill visa VM-matcher. Då skänker SVT sina visningsrättigheter till TV4, som ska driva frågan.

Fantastiskt.

SVT kan inte själva ta betalt, men nån måste göra det. Tycker den fria televisionen.

Gratis är farligt.

Och svårt att stoppa.

Sämst

Bäst

Malena Johansson