Tagga ner Åke – tagga upp Claes

SPORTBLADET

Första grundspelet i hockey-VM är avklarat och jag har lite svårt med analysen. Då och då glimrar laget till, men ofta känns det som att det inte är riktigt på topp ännu.

Som att det väntas på att VM ska börja på riktigt.

Och nej, jag pratar inte om Zäta, Kronwall och de andra i gula tröjor, utan om gänget i slips som ger oss snacket och bilderna från Lettland.

Det känns som att de flesta i Viasatuppställningen fortfarande väntar på att de ”riktiga” matcherna ska sätta igång.

Claes Runheim gör en stabilt jobb som ankare utan att glänsa. Jonas Bergqvist försöker hitta formen genom att överarbeta det mesta – en expertkommentator behöver inte analysera varje skär.

Håkan Södergren gör det Håkan Södergren alltid gör, bjuder på bra analyser uppblandat med lite buspojksskämt. Men det känns inte som att någon av dem kommit in i matchen – vi vet ju att det faktiskt finns potential för betydligt mer.

Det är dock en jag inte nämnt än:

Åke Unger.

Här är det tänt värre.

Åke har alltid haft en säregen röst och ett säreget sätt att kommentera. Men herregud så han tar i. Och herregud så han snackar.

Jag vet inte när jag senast såg en match som Sverige-Schweiz i går, eller rättare sagt hörde. Var det tyst i sammanlagt 20 sekunder?

Den vane läsaren av den här spalten vet att överkommenterande inte är min kopp te, och gårdagskvällen bjöd på mer snack än hela finalserien mellan FBK och Frölunda.

Tagga ner en gnutta, Åke – och tagga upp Claes, Håkan och Jonas.

Zappade över till Uefa-cupfinalen och fastnade vid prisutdelningen.

Ett tag trodde jag att den gamle cupvinnaren skulle fälla en tår under sin resa längs Memory Lane.

Det var ytterligare en uppvisning i den nye Glenn, den charmige som kom fram under FCZ-tiden.

Stort.

Jonas Bladh