Sandlin: Litmanen är en njutning att skåda

SPORTBLADET

VIHDOINKIN!

Detta är finska, betyder ÄNTLIGEN och just så skrev jag förra sommaren i en gästkrönika i finska tidningen Ilta Sanomat:

"VIHDOINKIN! Äntligen kommer Jari Litmanen att spela i allsvenskan.

Äntligen får vi se en av Nordens största spelare även i en svensk klubbadress. Välkommen hit, Jari!"

Det har tagit sin tid, men nu levererar han. Vihdoinkin!

Det allsvenska mötet på Stockholms Stadion mellan de två senaste årens svenska mästare, 2005 års Djurgården mot 2004 års Malmö FF, hade en överlägsen spelare.

Dessvärre var han inte svensk, dessvärre har han inte varit särskilt ofta förekommande i allsvenskan - men när han nu uppträder: vilken njutning det är att skåda en spelare med ett sånt spelsinne, en sån teknik och en sån precision i sitt arbete som Jari Litmanen.

Tre matcher - tre segrar

MFF vann topmötet, 3-2, och Jari Litmanens betydelse för det återuppståndna skånska flaggskeppet kan inte nog betonas: tre matcher = tre segrar. I tur och ordning:

1-0 hemma mot Halmstad - straffmål av Jari i 90:e minuten;

3-1 hemma mot Helsingborg - Jari-pass både till Edward Oferes 1-0 och Afonso Alves 2-0;

3-2 borta mot Djurgården - inblandad i alla tre målen med nickpass till Daniel Anderssons 1-1, med långpasset till Behrang Safaris 2-1 även om det går via Elias Storms kalufs och med den sagolikt vackra frisparken till 3-1.

Som Sören Åkeby säger:

- Statyn rör på sig...

I tabellen har man samtidigt gått från sjunde till fjärde plats, är bara några plusmål från AIK:s andraplats och har helt klart bytt skepnad från mittenlag till klar guldaspirant.

Djurgården däremot hackar på de flesta cylindrar, trots att man för första gången i år gjorde mer än ett mål.

Vilka mål förresten!

Den fram tills dess, 85:e minuten, nästan helt osynlige Tobias Hysén klämde till med högern, 2-3, men framförallt Matias Conchas 1-0, en dunderträff stolpe in uppe i krysset redan i 5:e minuten, vilket gjorde att den före detta MFF-aren och Kulladalarn sedan spelade som i trance.

- Mitt första allsvenska mål, sa han - och man måste ju tro honom på hans ord.

Men med ett sånt tillslag: fan tro"t...

Man borde kunna begära mer

Djurgårdare som följt laget på närmare håll än jag ger bara godkänt för två av hittills 16 halvlekar i vår: första mot Hammarby och första mot IFK Göteborg.

Nog tycker jag, att man borde kunna kräva mer av ett regerande mästarlag.

För förrförre guldtränaren Sören Åkeby blev det en skön återkomst till Stadion, även om han förmodligen inte kände igen så mycket mer än teglet på Stadionborgen.

Aldrig var planen så gräsfri under "Snuffes" blårandiga år, och av spelarna var det bara fem man kvar av de 24 som användes under sista Åkeby-året, guldets 2003: Johan Arneng (22 matcher då - 90 minuter nu), Daniel Sjölund (19 - 15), Stefan Bergtoft (16 - kvar på bänken), Toni Kuivasto (13 - 90) och Elias Storm (3 - 90).

I klubbens ständiga nyrekrytering har vi nog förklaringen till årets, hittills, mindre goda resultat.

???

Till sist: Teddy Lucic ljumskskadad tio dagar innan VM-truppen samlas...

Vilken tur då att Lagerbäck-Andersson nominerat hela fem backar på sin "hemma-reserv-lista".

Men av dessa fem är Christoffer Andersson heligt förbannad och Alexander Östlund in i själen förödmjukad. Kanske är det dags att nominera några till?

Matias Concha ställde sig

i går först i det ledet.

Lasse Sandlin