Matchen som inte förändrade något

SPORTBLADET

Man borde väl inte ha tittat.

Silvio Berlusconi höll handen för ögonen och vågade inte se när Marcio Amoroso skulle slå en straff i den 91:a minuten vid läget 1–1 mellan Milan och Roma, i säsongens sista omgång.

Frågan är varför den avsatte premiärministern var så nervös. För vad spelade straffen för roll?

Vi skulle gå och fika och se den sista, avgörande omgången i serie A. Det hade kunnat vara spännande och roligt. Chansen var kanske inte så stor, men den fanns, att Roma kunde ta en Champions League-kvalplats, eller Milan bli italiensk mästare.

Men på caféet deklarerade de att de minsann inte tänkte visa när Juventus lurade till sig sin sköld. På tv:n var det Formel 1.

Och i går borde man kanske ha struntat i den lilla del av ”den gigantiska fotbollsvärlden”, som Josefin Craaford så fint kallade det, som utspelas i Italien. För ”il calcio” verkar ju inte avgöras på planen, utan per telefon.

Men det är svårt att låta bli. Och, efter protesttittande på formel 1 till en halvtimme in i första halvlek, fick vi ändå se fotboll. Inte Juventus, men Milan–Roma. En match som inte förändrade någonting.

Också den italienska tv-världen är indragen i Moggi-affären. Till exempel det berömda ”Il Processo di Biscardi”, där helgens fotbollsomgång har diskuterats varje måndag i 26 år. Programmet hade en av Moggis domare, Fabio Baldas, som expert. Under ett av de avlyssnade samtalen talar också Moggi med programledaren Aldo Biscardi om en dyr klocka som han givit honom.

Moggi försökte alltså till och med påverka hur Juventus dömdes i tv-programmen. Så viktiga tyckte han de var.

Malena Johansson