Ett ögonblick

SPORTBLADET

Susanne

Gunnarsson, 42, som blivit bestulen på sina OS-maskotar.

Hur gick det till?

- Jag hälsade på min kompis i Bagarmossen i Stockholm och när jag kom till bilen på morgonen var rutan krossad. Två väskor var stulna, den ena innehöll mina träningskläder, i den andra låg maskotarna. De hade däremot inte rört mina dyra solglasögon eller bilstereon.

Hur kändes det?

- Jag är ju inte van vid inbrott, så först fick man panik och försökte få tag på polisen, men det gick inte. Sen talade jag med försäkringsbolaget som ordnade rutan. Efter en stund kom jag på att, herregud, maskotarna var borta. Det är en sorg i hjärtat. Till exempel försvann min Misha-björn från mitt första OS, Moskva 1980.

Berätta om samlingen.

- Varje OS har ju ett djur som maskot. Så från 1980 var det björnen, 1984 i Los Angeles var det en örn, -88 i Seoul en tiger, -92 i Barcelona nåt kattliknande och 1996 i Sydney nåt blått djur. Det är inte värt nåt i pengar, bara 20 års slit.

Varför körde du omkring med maskotarna?

- Jag hade varit i Örebro och pratat i skolorna om hur kul det är att paddla och då var det roligt att visa upp maskotarna. Jag hade med mig medaljerna också, men som tur är hade jag tagit in dem från bilen.

Om tjuven läser det här nu, vad vill du att han eller hon ska göra?

- Lämna in dem till polisen eller lämna dem utanför stationen.

Frågan är kanske dum, men till sist, vad önskar du dig allra mest just nu?

- Att det här aldrig hade hänt.

Petter Maaherra