Innebandyfinalen härligt dramatisk

SPORTBLADET

Är man som jag och tror att man kan ha koll på allt, var det upplagt för en zappande sportsöndag i går. Jag växlade mellan livet på läktarna i Globen, formel 1-surr och tyst tennis, i väntan på cykling.

Egentligen skulle jag se på sista etappen i Giro d’Italia, men innebandyfinalen blev så spännande så jag slog allt oftare över till den.

”Jag är lika spänd jag också, fast jag vet hur han ser ut”, kommenterade Roberto Vacchi folkmassan som ivrigt väntade på att Ivan Basso skulle komma ut på scenen och hämta sin rosa segertröja efter cykelloppet.

Och det fanns ingen som helst spänning i vem som skulle vinna Girot i går. Sändningen var mest ett långt sammandrag från de tidigare etapperna. Men man ville ändå se. Och lyssna på Roberto Vacchi, en berättare av rang.

Även om han blir ännu bättre, och stämningen gladare, när Anders Adamsson är med.

Innebandyfinalen var tvärtom. Att Sverige vann VM i innebandy en gång till har jag förmodligen glömt i morgon, men matchen var härligt dramatisk.

Magnus Hedmans allvar är mycket

underhållande. I såpan ”Matchen” såväl som när han pratar om fotboll. Man vet inte exakt var det spelade allvaret slutar och det riktiga börjar. I ”Matchen” är det först pinsamt, och sen får han alla med sig. På skoj, och lagom allvarligt.

Överhuvudtaget är det lite pinsamt allvarliga i ”Matchen” fint. Det som är utöver den dramatiska musiken och att deltagarna låtsas övertygade om att de kan vinna.

Det är roligt att se såna som annars borde hålla sig långt borta från en TV4-dokusåpa, som Dramaten-Thomas Hanzon eller Ceasars Palace-César, delta utan ironiska förbehåll, på lagom allvar.

Och hur pojkögonen lyser på deltagarna vid varje tanke på att de ska möta VM-94-landslaget.

Malena Johansson