Gud närvarande vid helig turnering

SPORTBLADET

Trofén är av silver och föreställer en fotboll som vilar på ett par slitna fotbollsskor. På bollen sitter en prästhatt.

På lördag börjar gruppspelet mellan präster, teologistuderande och munkar från hela världen i Vatikanens heliga Champions League.

Foto: AP
Fotboll i Vatikanen.

Invigningsmatchen går av stapeln på fotbollsplanen vid Oratorio di San Pietro, med Peterskyrkans enorma kupol som bakgrundkuliss.

I första matchen möter Mater Ecclesiae motståndarlaget Gregoriana. Namnen står för två teologiska universitet i Rom, men spelarna kommer från hela världen.

Maters startelva är en salig blandning från Africa och Sydamerika, i Gregoriana spelar nästan bara brasilianer.

Det innebär att laget tillhör de segertippade. Om det nu inte är sant som vissa påstår, att de enda i Brasilien som inte spelar fotboll, är präster.

Medieintresset enormt

Förväntningarna och medieintresset inför detta ovanliga kyrkliga evenemang är kolossala. Jag gick till presentationen och det kryllade av TV-kameror och flitigt antecknande journalister. Idén måste ha legat på lut en tid. Men inte ens de som påstår sig ha direktkontakt med himmelriket kunde ha planlagt evenemanget bättre. Italien är fortfarande sargat efter kravallerna i Catania och problemen även för fredliga supportrar att ta sig in på arenorna. De som är öppna, vill säga.

Kring de andra arbetar folk som besatta för att sätta upp snurringångarna. Hela fotbollsvåldsproblematiken har absurt nog pressats in i snurringångarna. Har man bara snurringångar, är allting löst, lyder mantrat.

Det finns inga snurringångar vid fotbollsplanerna där prästerna och munkarna ska spela. Risken för våldsamheter måste betraktas som minimal. En av de närvarande prästerna försäkrade också att provocerande nunnor i cheerleadermundering inte är tillåtna på matcherna.

Fast besluten att ge allt

Jag passade på att intervjua två spelare på presskonferensen. Augustine Ugbomah kommer från Nigeria och spelar forward för Augustinerorden. Han har varit munk i Rom i fyra och ett halv år och har alltid spelat fotboll på sin fritid. Han är lång och smal och atletiskt byggd.

– Vi har mött några av de andra lagen ett par gånger, säger han.

– Jag vet inte vilka som är bäst, men det är klart att man vill vinna.

Två saker slår mig som på huvudet.

1) Han talar inte som en munk utan som en fotbollsspelare

2) Han irrar inte med blicken, söker inte de färdiga fraserna och ser inte frustrerad eller deprimerad ut. Han ser glad ut. Han ser ut som om han tycker att det ska bli roligt. Och han är fast besluten att ge allt.

Sponsrade av sportföretag

Don Jhonjairo från Columbia ska prästvigas i april och spelar mittfältare i Divino Amore (Den himmelska kärleken). Han är liten till växten och kompakt som Gattuso.

– Vi brukar träna en gång i veckan, på lördagar, säger han.

– Nu gäller det att förbättra formen. Jag är lite nervös, men det ska bli roligt.

Varje lag har sin egen ”klubbfärg”. Ett italienskt sportklädesföretag har sponsrat

hela evenemanget och bjuder på skor,

bollar, kortbyxor, tröjor och träningsoveraller. Nu står marknadschefen framför den församlade världspressen och tror inte

sina ögon. Detta som han tog som en liten välgörenhetssponsring, kan bli en verklig fullträff! För vad är trevligare, snällare, mer välment, fredligt och komiskt, än munkar och präster som spelar fotboll.

Clericus Cup börjar med ett gruppspel med två grupper om åtta lag, som möts en gång vardera. Efter utslagsturneringen möts de återstående lagen borta och hemma. Finalen går av stapeln i juni och vinnaren får äran att bära Vatikanens ”VM-tröja”, gul och vit med aposteln Petrus nycklar på bröstet. Laget får naturligtvis också med sig trofén med prästhatten.

Bara en sak till.

Clericus Cup har infört ett nytt kort.

Inte gult och inte rött, utan blått. Det

betyder fem minuters utvisning för att tänka över den fula tacklingen, eller vad det nu var man gjorde som man inte borde.

Gullegullegullegull. I love it!

Kristina Kappelin ([email protected])