Fabios fall

Patetiska tolv gjorda mål på hemmaplan Sågad för ett ”sövande fotbollssystem” Hotad att fråntas det taktiska ansvaret Så blev demontränaren hatad i Madrid

Foto: REUTERS
fingret Fabio Capello visar fingret inför hånfulla hemmafans, i matchen mot Zaragoza den 14 januari.
SPORTBLADET

Real Madrid vann sin åttondelsfinal i Champions League och Real Madrid är bara fyra poäng från serieledning – så varför är alla så besvikna på dem?

Inför kvällens derby förklarar Sportbladet varför Fabio Capello och Real Madrid blivit en omöjlig kombination.

Klockan tjugo över fem i måndags eftermiddag gick radiokanalen Cadena COPE ut med en sensationell nyhet.

Ett drygt dygn innan Real Madrid skulle möta Bayern München i Champions League hade Fabio Capello erbjudit sig att avgå.

Mötet som blev droppen

Ett möte samma morgon hade blivit droppen.

Real Madrids klubbledning hade gjort klart för Capello att de inte längre tänkte tolerera det usla spelet. Antingen så skulle de själva ta större makt över laguttagningarna och de taktiska frågorna, eller så skulle Capello tvingas lämna sitt jobb.

Så långt är i stort sett alla överens, men sen går versionerna isär.

Enligt Cadena COPE skulle Capello ha reagerat resignerat:

– Så kan vi inte ha det. Får jag inte ha fullt ansvar över laget är det bättre att jag slutar frivilligt.

Enligt partiorganet Marca skulle han i stället ha svarat med ett snett leende:

– Jag har kontrakt till 2009. Hur mycket tänker ni betala mig för att bryta det?

Riktigt hur sanningen såg ut vet vi inte ännu, och på presskonferensen efter matchen mot Bayern München var de spanska journalisterna förvirrade.

Fabio Capello var fortfarande tränare för Real Madrid – så mycket var enkelt att konstatera – men var det verkligen han som bestämde? Var det inte så att sportchef Mijatovic egentligen hade bestämt vilka som skulle spela? Hade inte president Calderón haft en del med matchplanen att göra?

Frågorna haglade, Capello duckade och reportrarna kunde bara inte få ekvationen att gå ihop.

Real Madrid hade gjort tre mål och spelat positiv, offensiv fotboll – alltså kunde det helt enkelt inte vara Fabio Capellos lag.

Fabio Capello förändras nämligen aldrig. Fabio Capello anfaller inte.

Den 27 augusti 2006 gjorde Fabio Capello sin första match som nygammal tränare för Real Madrid.

Hemmamatchen mot Villarreal slutade 0–0, och innehöll knappt en enda målchans. Många Madrid-fans suckade om att de fått sina farhågor besannade, och AS-krönikören Tomás Roncero var en av dem:

– Slå upp ordet ”sövande” i en ordbok, och där kommer att stå: ”Ett fotbollssystem designat av en tränare som heter Fabio Capello. Baserat på att inte råka ut för överraskningar, inte riskera något framåt och förstärka försvaret. Tråkigt”.

Tanken bakom utnämningen av Capello var rakt igenom logisk.

Efter de kaotiska galácticos-åren behövde Real Madrid en stark karaktär för att rensa upp bland stjärnorna, för att få dem att arbeta tillsammans och för att få dem att börja vinna någon jävla gång.

Visst, Capello var en tränare som alltid byggde bakifrån och prioriterade försvaret – men han var en tränare som näst intill garanterade resultat.

Tre misslyckade säsonger

Efter tre säsonger helt utan bucklor kanske framgången fick lov att kosta lite underhållning, resonerade Madrid-ledningen.

Frågan är om de inte gjorde en felbedömning. Frågan är om de inte underskattade hur mycket Madrid-supportrarna – ja, spanska fans i allmänhet – avskyr negativ taktik och hur misstänksamma de är mot italiensk fotboll.

När Milan och Juventus spelade 0-0 i Champions League-finalen 2004 såg AS det som rena krigsförklaringen:

– De borde förbjuda två italienska lag från att spela Europacupfinal. Enbart närvaron av ett italienskt lag är en tragedi för fotbollen.

Efter den mållösa seriepremiären i somras erkände Villarreals italienske mittfältare Alessio Tacchinardi att han befarade att hans landsman skulle få det väldigt tufft på Real Madrids tränarbänk:

– Här i Spanien kräver supportrarna offensiv fotboll. De vill se sitt lag gå ut på planen och

verkligen jaga fram segrar genom att attackera. Jag tror att allt kommer gå fel under Capello.

Själv tog Capello all kritik med ro under de första månaderna på jobbet.

Han målades upp som idrottens antikrist – som den italienska spelstilens främste apostel – men tog sig tid att bemöta mothuggen, att förklara hur han såg på fotboll:

– Resultaten är det viktigaste. Det är inte en filosofi – det är ett faktum.

Det var ju inte så att han var oförberedd på debatten. Han hade ju redan gått igenom den en gång.

Under sitt enda år som tränare för Real Madrid – säsongen 1996-97 – tvingades han ner i försvarsställning trots att han vann ligan.

Barcelona-komplex

Varför spelade inte hans lag lika rolig fotboll som Barcelona? Varför hade det ingen skyttekung som Ronaldo? Varför gjorde det bara 85 mål under säsongen, när Barcelona gjorde 102?

Inför matchen mot Barcelona i höstas frågade någon Capello om han kom ihåg sitt allra första ”El Clásico”, om han mindes hur tidningen El País redan då beskrev hans lag som ”omänskligt, a la italiana”.

– Jag kommer ihåg att vi vann matchen, svarade Capello.

Real Madrid vann ”El Clásico” i höstas också – 2-0 mot Barcelona i oktober – men den här gången verkade det inte vara tillräckligt.

Resultaten var okej, men folk var missnöjda ändå.

Samma vecka som segern över Barcelona skrev Roberto Palomar i Marca:

– Att Capello skriker på spelarna är en sak, men nu är det dags att spelarna skriker på Capello. De borde grabba tag i honom och fråga: ”Boss, varför spelar vi med sex försvarare, men inga anfallare?”.

Det är oklart om han verkligen grabbade tag i Capello, men i onsdags lydde José Antonio Reyes uppmaningen från Palomar och ifrågasatte tränarens taktik:

– Vi är Real Madrid, och vi borde aldrig nöja oss med att lägga oss på försvar. Vi gör det eftersom Míster vill ha det så, eftersom han vill hålla nollan, men man måste göra mål också.

I kväll spelar Fabio Capello ännu en ödesmatch i raden. Hittills har han lyckats slingra sig ur ett halvdussin skruvstädslägen, men Real Madrid fortsätter att bara vara en riktigt dålig insats ifrån ett managerbyte.

De senaste veckorna har den kritiska punkten närmat sig allt snabbare. Real Madrid hänger fortfarande med i tabelltoppen, men det skrala spelet har ändå doppat Bernabeu-stadion i frustration.

”Avgå, avgå!”

På de elva ligamatcher Real Madrid har spelat inför sina egna fans den här säsongen har de gjort patetiska tolv mål. Supportrarna har viftat med vita näsdukar och skanderat ”Dimisón!, dimisón!”, ”Avgå!, avgå!”.

Capello har kolliderat med sina egna spelare, med sin egen styrelse, med sina egna fans – och frågan är vilka han egentligen har kvar på sin sida.

Inte är det medierna i alla fall. Efter den senaste hemmaförlusten mot Levante rubriksatte AS sin förstasida med orden:

– För honom till gränsen.

Marcas reaktion var mer subtil. Nästa avsnitt i deras populära serie av tecknade filmer blev Star Wars-parafrasen ”El retorno del galáctico”, ”Galácticons återkomst”.

Fabio Capello karikatyrtecknades som Darth Vader, och David Beckham blev Luke Skywalker. Det var dags för de två att mötas i en avgörande uppgörelse.

Kortfilmen har många bottnar – den förlorade sonens återkomst, Capello som företrädare för fotbollens mörka sida – men en poäng är tydligare än alla de andra.

Under hela slagsmålssekvensen är Beckham den enda som går på offensiven.

Darth Capello? Han slår inte ett enda slag med sin ljussabel, utan nöjer sig med att blockera och gardera.

Fabio Capello förändras nämligen aldrig. Fabio Capello anfaller inte.

EXklusivt!