Eget filmbolag - då blir det världsbäst tv

SPORTBLADET

NEW YORK

Jag lyckas aldrig få något riktigt grepp om amerikansk fotboll.

Ändå kan jag svårligen tänka mig att missa "Inside NFL" på kabelkanalen HBO.

Det är världens bästa sport-tv.

Det inledande konstaterandet var en bekännelse som garanterat får de fåtaliga men dedicerade NFL-fansen hemma i Sverige att utbrista i hånfulla jo-tack-vi-har-märkt-det-fnysningar.

De brukar mail-skälla om att jag framstår som en klåpare när jag skriver om USA:s största publiksport (jaja, det finns de som tycker att jag alltid framstår som en klåpare, men de beundrarna får vi avhandla en annan gång) och jag kan alltså bara svara att det beror på att jag i ämnet amerikansk fotboll i hög utsträckning är en klåpare.

Jag har under tiden här borta lärt mig älska baseboll och jag har blivit intresserad av basket - åtminstone slutspelsbasket - men trots

ivrigt flirtande, såväl vid tv:n som på de monstruösa arenorna, har fotbollen aldrig fått något fäste.

Jag är införstådd med själva spelidén och jag kan uppskatta enskilda moment - företrädesvis riktigt långa touchdown-passningar - men jag drabbas aldrig på riktigt. Blir aldrig helt uppslukad. Upplever bara undantagsvis något som kan kallas spänning. Jag betvivlar inte att det säger mer om mig än om amerikansk fotboll, men det är inget som går att göra mycket åt.

Likafullt missar jag alltså ogärna "Inside NFL".

Det är en mycket aktad HBO-show, på papperet inte helt olik de magasin italienska och brittiska tv-kanaler bränner av när den mer civiliserade formen av fotboll spelats i deras respektive ligor. En vältalig

panel analyserar matcher, stjärnor djupintervjuas, vassa tungor kåserar och mer eller mindre halsbrytande profetior förkunnas.

Som Hollywoodproduktioner

Men själva matchreferaten på "Inside NFL" - som sänds på onsdagar, flera dagar efter söndagsmatcherna - är så mycket mer än referat. De är episka dokumentärer, filmade - både tekniskt och estetiskt - som påkostade Hollywoodproduktioner.

Tittaren följer både med ut på planen och in i omklädningsrummen, hör uppmickade coacher och spelare korrigera taktiska upplägg vid sidlinjen, trängs med fansen på läktarna och absorberas i närgångna, suggestiva slow motion-tagningar av alla avgörande moment.

Det är, kärleken till det specifika ämnet förutan, rent sensationellt att se ett idrottsevenemang penetreras så ingående och med sådan stringens. Ni som har för vana att ladda ner amerikansk tv på datorn ska inte missa den juvelen.

Att uppmana sportredaktionerna på SVT eller Fyran att försöka ta efter vore övermaga. De har inte resurserna (stenrika NFL håller sig med ett eget filmbolag!) och de verkar på en sportmarknad som fortfarande inte riktigt insett att den är just en marknad och därför aldrig skulle öppna sig för den sortens publikfriande exponering.

Däremot kan det, för att få att återknyta till en gammal käpphäst, vara en liten hint om värdet av det som på journalist-lingo kallas feature-material.

Väntar på SVT-dvd:er från 70-talet

Sport är alltid bäst live, i nuet, men några av oss hungrar även efter reportage, fördjupningar och inkännande återblickar.

Själv väntar jag fortfarande på att SVT ska börja kränga dvd-sammanställningar av 70- och 80-talens elitseriesäsonger, för jag vill se "Djura" Olsson spela hockey igen.

Har de inte börjat produceras inom ett halvår lovar jag att skriva ytterligare en krönika om utbudet av sport-dvd i USA...

Och vilken svensk ligger överlägset bäst till i NHL:s poängliga?

Visst, Micke Nylander.

Med 31 poäng (8 mål och 23 assist) delar han tredjeplatsen med Marian Hossa.

Närmaste svensk, Henrik Sedin, ligger på delad 34:e plats med 23 poäng.

"Nyllet" är verkligen Sveriges mest underskattade hockeyspelare.

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM