Fabio Capello – hälften gentleman, hälften odjur

SPORTBLADET

Turen har vänt för Fabio Capello. Efter triumferna kommer kritiken och hånet.

Don Fabio har uppträtt för arrogant och skrupelfritt för länge. Förr eller senare hinner ens förflutna ifatt en.

Nils Liedholm tror på astrologi. Han tog med spelarnas stjärntecken i beräkningen när han satte ihop sina lag. Han gillade vågar för deras diplomati och skorpioner för deras aggressivitet.

Vad han tycker om tvillingarna vet jag inte. Men alla som har läst en grundbok i astrologi vet att tvillingar har en dubbel personlighet. De är zodiakens doktor Jekyll och mister Hyde.

Jag skulle inte ha fört det här resonemanget om det inte vore för att Fabio Capello är ett sådant skolexempel på en tvilling. En halva gentleman och en halva odjur.

Capello tycker om klassisk musik. Han var en flitig gäst på Roms konserthus. Don Fabio satt andäktigt på första parkett med slutna ögon bland Roms hermeliner.

Samma Capello satte i söndags upp pekfingret för några Real Madrid-supportrar som han anser förföljer honom.

Gesten var kanske riktad till några få personer. Men på tv såg det ut som Capello vände sig till hela Bernabeu-stadion.

Don Fabio bad om ursäkt efteråt, men det hjälper föga. Han kan aldrig utplåna bilden av sig själv med pekfingret i vädret. Den kommer att visas om och om igen på tv. Den har etsat sig fast i medvetandet på hundratusentals Real Madrid-fans världen över. Det är något ödesdigert över den där gesten. Den känns som början till en stor fotbollstränares nedgång och fall.

Låtsas som det regnar

Det är riskabelt när en tränare i kris kommer till en klubb i kris. Fabio Capello har låtsas som om ingenting har hänt under hans senaste tre år i italiensk fotboll. Men förr eller senare hinner ens obearbetade förflutna upp en. Det har ingenting med gudomlig rättvisa eller ödet att göra. Det är helt enkelt oundvikligt.

Capello på Milanello 1991–1996 var en harmonisk man. Kolerisk, för sån är han ju, men i balans. Det gick att närma sig honom, prata med honom, till och med skämta med honom. Han vann fyra scudetti och en Champions League med Milan. Gyllene år.

Sedan drog han i väg till Madrid och vann La Liga med Real.

Ytterligare en fjäder i hatten åt Don Fabio. 2001 gav han ”i romanisti” deras första ligaseger på 18 år. Rom låg för hans fötter. Romas supportrar stod bakom honom de följande svåra säsongerna, när klubben verkade otursförföljd och orättvist behandlad av partiska domare.

Aldrig i hela mitt liv kommer jag att träna Juventus, sade Fabio Capello. Och ”i romanisti” jublade.

Men en ljum sommarnatt 2003, försvann Don Fabio från Rom lika fort som han kommit. Till allas bestörtning och vrede dök han upp i Turin, med den där hårda, bistra minen som bara Fabio Capello kan trolla fram.

Ett ansikte hugget i sten.

Förbannad på hela världen.

Capello hade fått nog av både Roma och romarna. Förmodligen förstod han också hur ”il calcio” fungerade under ytan. Det var i Juventus som marionetternas mästare satt. De som höll i trådarna och fick rätt gubbar att sprattla.

Don Fabio stegade in på plan, rörde om lite i grytanoch vann ytterligare två ”scudetti”, mer eller mindre hederligt. Lagom till att bölden sprack och varet började välla ut, sade Fabio Capello upp sig.

Italiensk fotbolls största skandal någonsin var ett faktum, men Don Fabio smet ut bakvägen, en gång till.

För säkerhets skull lämnade han Italien.

Och nu är han tillbaka i Madrid, men applåderna har uteblivit. Don Fabio framstår som en absurt välbetald tränare i övre medelåldern med kroniskt dåligt humör, som har lyckats få alla mot sig och som svarar på idiotiska provokationer som en tonåring. Han är i själva verket rätt lik sådana trötta divor som David Beckham och Ronaldo, som han har jagat ut i kylan för att satsa på nya fräscha förmågor. För sina egna tillkortakommanden verkar han fullständigt blind.

Fabio borde dra sig ur för ett tag

Ingenting är någonsin hans fel och han har inget ansvar för motgångarna.

Don Fabio borde dra sig ur fotbollsvärlden ett tag, eftersom han verkar trivas så dåligt i den. Han har ingenting att förlora utom sitt rykte och sin heder.

Sådant kan inte köpas för pengar. De beror på ens handlingar och ens förmåga att handskas med motgångar.

Kristina Kappelin ([email protected])