Jag föredrar nördiga fakta

SPORTBLADET

En sak var lite fräck med Eurojump-galan i går:

Nämligen att höjdhopparna får välja vilken musik de ville hoppa till.

Och först hade jag tänkt att bygga den här krönikan lite grann på vilken musik de tävlande faktiskt väljer, som att Carolina Klüft till exempel hoppar till Carolas ”Fångad av en stormvind”.

Sen insåg jag pinsamt nog att Carolas ”Fångad av en stormvind” var den enda låt jag faktiskt med bestämdhet kunde placera – ja, förutom ”Eye of the tiger”, som Linus Törnblad hoppade till.

Stefan Holm hoppade till någonting som kunde varit Broder Daniel och Kajsa Bergquist till vad jag tror var ett populärt Växjöband. Vad Slesarenko och Blandka Vlasick hoppade till har jag ingen aning om, men det var inte Evert Taube.

Men greppet sätter väl färg på en annars lite ljummen tillställning och antagligen är det bara början – ännu har man inte börjat laborera med ljuseffekter. Inom några år påminner säkert allting mer om Fångarna på fortet.

Lite samma sak är det med Erica Johansson som expertkommentator. Om man ser friidrottsexperten A Lennart Julin som en pol så är Erica Johansson definitivt hans motpol.

Där Lennart Julin pratar statistik, siffror och historik (utan att bli tråkig) så ägnar Erica Johansson mycket tid åt helt andra saker.

”Det är värsta discot där inne?”, ”nu fingrar han på sin ring också” och

”titta där är en som sitter och gäspar och en som skickar sms” är saker som Erica Johansson väljer att kommentera.

Och när hon väl säger något tänkvärt, som att det verkar ha blivit mer allvar mellan de svenska stjärnorna, så utvecklar hon det aldrig. (Där ligger ju annars hennes styrka – hon har ju ett unikt inifrånperspektiv).

Jag tycker att Erica Johansson var bra i studion under EM i somras, men när det gäller bisittare föredrar jag helst nördiga fakta och historik.

Och för övrigt – skulle jag fått vara med och hoppa så skulle jag gjort det till Joy Divisions ”Love will tear us apart”.

Jonathan Jeppsson

ARTIKELN HANDLAR OM