Debatt i SVT är ett program i usel form

Foto: FOTO: SVT
TORFTIGT Diskussionen om sportjournalistik bröt hela tiden samman.
SPORTBLADET

Mycket har redan sagts och skrivits om tisdagens Debatt i SVT, som handlade om sportjournalistik.

På varenda stor sportblogg har förloppet retts ut med en omsorg som man tidigare bara ägnat väldigt blöta och händelserika utekvällar: Visst var det väl så att ­Lagerbäck efteråt halvt om halvt erkände att han haft fel när han sa att Zlatan blivit ”felciterad”? Och visst var det konstigt att Janne ­Josefsson ideligen kallade folk för fel namn, hur fick Robert Laul egentligen på sig den där blåa tröjan och varför i helskotta fick ­Lagerbäck ett utbrott på ”debattkvällens enda tjej”?

Själv är jag sist ut i näringskedjan med denna lördagskrönika.

Jag har sett debatten ett par gånger och en sak är slående: Hur inihelvete usel programformen är för att faktiskt förklara en konflikt eller reda ut ett skeende.

Inte tråkigt

Därmed inte sagt att det inte var underhållande, för det var det: Att se Lars Lagerbäck utan synbar anledning bli överlägsen och snudd på otrevlig mot Sydsvenskans Anja Gatu var kanske inte sympatiskt, men tråkigt var det inte.

Att höra gnabbet mellan Mats Nyström, eller vad han nu heter, på Expressen och Hans Chrunak ledde kanske ingen vart, men småkul var det faktiskt.

Nej, det tråkiga är att när man för en gångs skull är rejält insatt i debattens frågor, då ser man också hur torftigt det blir när tio profiler på en halvtimme ska ges utrymme att svinga ett bollträ.

Det går ju inte.

En periodvis intressant diskussion bryter hela tiden samman i vem-som-sa-vad-och-när (jag vet inte hur många: ”Det har jag aldrig sagt!” jag räknade till).

Då bryter Josefsson

Och när vi väl närmar oss kärnan i det hela – för man kan nog kalla Lagerbäcks kontroverser med media för en kärna – då bryter Janne Josefsson och lämnar ­ordet till Patrik Sjöberg, som länge suttit och suckat ljudlöst utanför bild och stirrat uttryckslöst i fjärran.

”Är journalister gnälliga?” är den nya frågeställningen och isen brister under debattkvällen igen.

Den lämnar mig med en olustig känsla av att vi faktiskt var nära något, kanske något riktigt viktigt, men att det kollrades bort för att en del av profilerna ännu ­inte fått tillräckligt med tid i rutan.

I det läget kommer tyvärr inte komikern Magnus Betnér som en räddare i nöden. Hans drift med sportjournalister var kanske tänkt att vara vass och rolig, men var förbluffande trubbig och tråkig.

Jan Josefssons definition av samhällssatir är inte min.