Modern fyrkamp

Svensk klassiker görs om – springskytte ny gren

SPORTBLADET

Här är ett nytt galet OS-grepp – springskytte.

Den moderna femkampens löpning och pistolskytte slås ihop – och den svenska paradgrenen blir fyrkamp.

– Det är helt vansinnigt, säger Michael Brandt, Sveriges främste femkampare.

Foto: ARKIVBILD
Björn Ferm – som det hade kunnat se ut vid segern 1968. (OBS! BILDEN ÄR ETT MONTAGE)

Ur ett historiskt perspektiv är Sverige en supernation när det kommer till modern femkamp.

Bara Ungern har fler medaljer på OS i just den grenen (ett silver mer).

Men nu ska den svenska paradgrenen stöpas om skriver Svenska Dagbladet.

Det nya konceptet ska enligt Internationella femkampförbundets ordförande Klaus Schormann göra sporten mer attraktiv och rädda kvar grenen i OS.

En sport som under flera år kritiserats för att inte vara tillräckligt utspritt eller locka nya deltagare.

Enligt SvD ska förbundet från årsskiftet slå ihop löpningen och luftpistolsskyttet till en och samma gren – springskytte.

Testades under EM

I springskytte ingår en löpning på 3000 meter som kombineras med två eller tre omgångar luftpistolsskytte.

Fyrkampen har testats tidigare – som under ungdoms-EM i Kalmar i somras med skiftande resultat.

Nu rasar Sveriges främste femkampare över förändringen.

Förbundets förnyelse får Michael Brandt att sluta.

– Jag vet att 95 procent av de aktiva är emot förslaget. Det har drivits igenom av politiska skäl av det internationella förbundet och är inte alls förankrat bland de som tävlar, säger Michael Brandt till SvD.

Han fortsätter:

– Jag är förvånad över att man driver igenom det utan att formatet fått testats på riktigt. Nu blir det en helt annan typ av skytte och jag tycker det har genomförts på fel sätt. Jag hade tänkt fortstätta tävla på nationell nivå men jag orkar inte skola om mig utan nu lägger jag av.

FAKTA

21 gånger på den olympiska pallen

Stockholm 1912: Gösta Lilliehöök (guld) Gösta Åsbrink (silver) Georg de Laval (brons).

Antwerpen 1920: Gustaf Dyrssen (guld) Erik de Laval (silver) Gösta Runö (brons).

Paris 1924: Bo Lindman (guld) Gustaf Dyrssen (silver) Bertil Uggla (brons). Amsterdam 1928: Sven Thofelt (guld) Bo Lindman (silver). Los Angeles

1932: Johan Gabriel Oxenstierna (guld) Bo Lindman (silver). London

1948: William Grut (guld) Gösta Gärdin (brons). Helsingfors

1952: Lars Hall (guld, silver) Claes Egnell (silver) Thorsten Lindqvist (silver). Melbourne 1956: Lars Hall (guld). Mexico City

1968: Björn Ferm (guld – bilden). Moskva

1980: George Horvarth, Lennart Pettersson och Svante Rasmusson (brons), lag.

Los Angeles 1984: Svante Rasmusson (silver)