Premier Leagues sämsta startelva – genom tiderna

Lars Nylin sammanställer ligans sämsta elva någonsin

Foto: Bildbyrån
Usla Massimo Taibi, Frank Sinclair och Winston Bogarde platsar alla i Lars Nylins föga smickrande startelva.
SPORTBLADET

Vecka efter vecka presenterar Premier League några av världens bästa spelare.

Men det blir inte alltid fullträffar när klubbarna placerar sina pund.

Sportchansen presenterar Usla Elvan med de sämsta spelarna som figurerat i ligan.

Engelsmän vill gärna ha med Tomas Brolin. Sportchansen anser att Brolin jämfört med det här sällskapet inte ens är nära.

Målvakt:

Massimo Taibi, Manchester United (1999–2000)

Scenen när Taiba dräller in en strumprullare från Southamptons Matthew Le Tissier är en favorit på Youtube. Det gick inte så mycket bättre i hans övriga försök att ersätta Peter Schmeichel. Efter fyra mtacher skickades 60-miljonersköpet hem till Italien.

Backar:

Winston Bogarde, Chelsea (2000-04)

Egentligen en hyfsad back med 25 landskamper för Holland. Men i Chelsea blev allt fel. På fyra år spelade Bogarde elva matcher och fick ofta inte ens chansen i b-laget. I sin självbiografi "Negern bugar inte för någon" skriver Bogarde: "Det hade varit vansinnigt att inte stanna kvar och tjäna 15 miljoner Euro..."

Li Wei-Feng, Everton (2002)

Han kom till England som del i ett sponsoravtal. När den långe backen återvände till Kina hade han spelat en enda match.

William Prunier, Manchester United (1996)

Fransmannen Prunier fick en rejäl chans i United. I den matchen, på nyårsdagen 1996, förlorade United med 1–4 mot Tottenham och Prunier fick skulden. Nästa dag sattes han på flyget hem.

Frank Sinclair, Leicester (1998-2004)

Precis som Quashie är Sinclair möjligen rätt kille. Som hamnade på fel plats. Varefter det bara blev...uselt! Efter tre spektakulära självmål – som alla innebar poängförluster för Leicester – gjorde han 2004 det verkliga självmålet genom att göra skandal vid ett träningsläger, varefter han fick kicken.

Mittfält:

Bosko Balaban, Aston Villa (2001–04)

Prislapp: 100 miljoner. Utdelning: Nio matcher på tre säsonger, varav sju från start. För en offensiv mittfältare/anfallare är detta ingen bra statistik. Balaban såldes till belgiska ligan, där han däremot gjorde succé.

Nigel Quashie, Queens Park Rangers, Nottingham Forest, Southampton, West Bromwich (1995-2007)

Quashie är en habil mittfältare med ett problem: hans lag åkte alltid ur sin serie. Men 2007 var Quashi faktiskt med om att hålla sig kvar, med West Ham.

Marco Boogars, West Ham (1995)

Vandringsmyten säger att holländaren Boogers efter sin flopp i West Ham hamnade på mentalsjukhus. Det är illa nog att han bara bara fick spela två matcher och att han i den sista av dem blev utvisad efter 90 sekunder.

Anfall:

Andrea Silenzi, Nottingham (1995–97)

Den målfarlige strikern blev den första italienaren någonsin i Premier League. Med tanke på Silenzis bedrifter under sin tid i Nottingham, är det underligt att han inte blev den sista. Silenzi kostade 1,8 miljoner pund – en ansenlig summa vid den tiden – och försvann från klubben efter 12 spelade matcher och noll mål.

Sean Dundee, Liverpool (1998-99)

Syfafrikanen med tyskt pass fick bara göra tre matcher för de rödklädda. Om detta inte är tecken nog på Dundees uselhet i Liverpool kan man kolla klubbens officiella hemsida. Där står att han är Liverpools sämsta förvärv någonsin.

Ali Dia, Southampton (1996)

Senegalesen Dia är i en klass för sig i Usla Elvan. Han bluffade sig in i Southampton med hjälp av falska referenser till världsspelaren George Weah. I sin enda match byttes han in efter 58 minuter. 16 minuter senare satt han på bänken igen. Tränaren Graeme Souness hade insett sitt tragikomiska misstag.