”De bytte bort Näslund – mot blivande brandman”

Lars Nylin listar NHL:s sämsta bytesaffärer – åtminstone för ena laget

Foto: bildbyrån
de ingick i bytesaffärerna Sportchansens Lars Nylin listar tidernas tio sämsta bytesaffärer, i alla fall för det ena laget.
SPORTBLADET

I NHL så fungerar inte värvningar på samma sätt som inom fotbollen.

I världens bästa hockeyliga byter man i stället gärna spelare med varandra, än att man köper loss någon från konkurrenten.

En del har varit lyckade genom åren.

Sportchansens Lars Nylin däremot väljer att fokusera på bytena som gav negativ effekt spelmässigt.

Här är NHL:s 10 sämsta trades genom tiderna.

10) Ottawa

(Byter Pavol Dimitra mot St. Louis Christer Olsson, 1996)

Den svenske backen Olsson blev ingen bra affär för Ottawa. Efter bara en säsong gav Olsson upp NHL-karriären och drog hem till elitserien och Frölunda. Slovaken Demitra, som Ottawa bytte bort, blev en desto bättre förstärkning och gjorde mer än 500 poäng för St. Louis Blues.

9) Vancouver

(Byter Trevor Linden mot New York Islanders Todd Bertuzzi och Bryan McCabe, 1998)

Om Bertuzzi inte senare skämt ut sig (Sportchansen tänker på överfallet år 2004 på Colorados Steve Moore) hade denna affär legat högre. Linden blev sig aldrig lik efter bytet – inte ens sedan han tre år senare återvänt till Canucks. Todd Bertuzzi blev en poängmaskin som dessutom beredde väg för Markus Näslund. Nyttan av McCabe blev mer indirekt, Vancouver använde sig av honom för att byta till sig bröderna Henrik och Daniel Sedin.

8) Detroit

(Byter Adam Oates och Paul MacLean mot St. Louis Tony McKegney och Bernie Federko, 1989)

När Oates hamnade i St. Louis uppstod radarparet Hull & Oates. Ljuv musik för älskare av pang-på-effektiv NHL-hockey. Oates var den mästerlige servitören som gjorde mer än 1 000 assists under sin karriär. Hull var målmaskinen som en säsong nådde upp till 70 mål. Att Federko slutade efter en enda säsong i Detroit gjorde inte affären bättre för den klubben.

7) Boston Bruins

(Byter Ken Dryden mot Montreals Guy Allen och Paul Reid, 1964)

Dryden blev NHL:s målvaktskung – kanske den bäste genom tiderna – och vann Stanley Cup sex gånger. Allen och Reid spelade över huvud taget aldrig i ligan.

6) Detroit

(Byter Marcel Dionne och Bart Crashley mot Los Angeles Kings Terry Harper och Dan Maloney, 1975)

Dionne var bara 24 år när affären gjordes. Unde de 14 kommande säsongerna skulle han komma att producera över 1 400 poäng.

5) Edmonton

(Byter Wayne Gretzky och Marty McSorley mot Los Angeles Martin Gelinas och Jimmy Carson, 1988)

Vad ska man säga? En dynasti, Edmontons, var därmed snart över. Medan Los Angeles Kings – trots att de även fick satsa pengar och draftpositioner – fick en av ishockeyhistoriens största i form av Gretzky. Kings kunde därmed till sist placera sporten ishockey på Los Angeles-etablissemangets mentala karta.

4) Edmonton

(Byter Mark Messier och Jeff Beukeboom mot New York Rangers Bernie Nicholls, Steven Rice och Louie Debrusk, 1991)

Även efter att Gretzky sålts/bytts bort behövde svårt misskötta Oilers skära ned på lönekontot. 1991 ledde det till att man skeppade iväg Messier, spelaren som mot alla odds 1990 tagit ett Gretzky-löst Oliers till en fjärde Stanley Cup-triumf. Eftersom Messier 1994 ledde New York Rangers till klubbens första Stanley Cup-titel sedan andra världskriget blev detta en gigantisk plusaffär för klubben från Manhattan.

3) Pittsburgh

(Byter Markus Näslund mot Vancouvers Alek Stojanov, 1996)

Man behöver inte vara svensk för att se detta som en av de största förlustaffärerna i NHL:s historia. Penguins bytte till sig en kanadensare som under två säsonger totalt skrapade ihop sex poäng och strax därpå blev brandman. Vancouver fick en spelare som under 12 säsonger var en av klubbens förgrundsgestaler och en gång passerade det magiska 100-poängsstrecket.

2) Chicago

(Byter Phil Esposito och Ken Hodge mot Bostons Pit Martin och Gilles Marotte, 1967)

I en spektakulär bytesaffär, fler spelare än de nämnda ingick, ändrades i ett nafs maktbalansen i NHL. Esposito blev förste spelare att nå 100 poäng i NHL. Hodge gjorde nära 700 poäng. Med dem blev Boston Bruins ligans starkaste och vann Stanley Cup såväl 1970 som 1972. Chicago Blackhawks general manager, Tommy Ivan, kan inte varit helt nöjd, då det var han som tog initiativet till affären.

1) Philadelphia

(Byter bland annat Peter Forsberg mot Quebecs Eric Lindros, 1991)

En av de mest komplicerade bytesaffärerna i NHL fick drastiska följder. Supertalangen Lindros draftades 1991 av Quebec Nordiques men vägrade att ens ta på sig klubbens tröja vid draften, än mindre spela för den. I en spektakulär affär fick Nordiques spelare som ”Foppa” Forsberg, Mike Ricci, Ron Hextall och Chris Simon för att Lindros i stället skulle hamna i Flyers.

Ett rakt byte Forsberg/Lindros hade varit en bra affär för båda parter eftersom Lindros i det läget var en av världens bästa spelare. Men följden blev nu i stället att en superklubb skapades – sedan Nordiques flyttat och blivit Colorado Avalanche. I Forsberg hade man under en serie år en av NHL:s fixstjärnor. Detta medan Flyers ”bara” fick en bra, men ofta skadedrabbad, lagkapten i form av Lindros.