Bank: Det var alla unga hjältars dag i London

SPORTBLADET

LONDON. En 20-åring välte världen, en 17-åring slog knock, en 15-åring vann både guld och hjärtan.

Det var alla unga hjältars dag i går.

Ingen av dem hette Sarah Sjöström, den här gången heller.

Det är inte detaljerna.

Sarah Sjöström pratade ju om detaljer efter den hjärtskärande fjärdeplatsfinalen i söndags, men i går, på semifinalen på 200 frisim, blev det omtumlande tydligt att det inte är en vändning hit eller en svag undervattenssimning dit som gjort hennes OS till en prövning i stället för en parad.

Hon sa det själv när vi frågade i går:

– Jag har inte farten. Toppningen har gått åt helt fel håll.

Om hon var förtvivlad i förrgår var hon fruktansvärt frustrerad i går. Hon är helt enkelt inte där hon ska vara när hon ska vara det.

I mars slog Sarah personligt rekord i just den här bassängen. I går var hon bara rekordsnabb när hon lämnade den.

De tre sista splittiderna landade över halvminuten. I mars slog hon personligt rekord i precis den här poolen, utan att simma en enda längd över 29,7.

En satsning som nått botten

1.58,12. Smällen som hördes nu var ljudet av en satsning som nått botten. Jag tror inte att Sarah Sjöström stannade kvar och såg det som var kvar av kvällen.

Hade hon gjort det så hade hon fått se talanger som överträffade sig själva och varandra, som bjöd på just den där sortens ögonblick som vi hoppades att hon skulle ge sig själv och oss.

Stor simning, stor sport.

Om vintrarna brukar jag bo i Nice, för ljusets och vattnets skull. I år hade jag bestämt mig för att försöka simträna lite, men det gick som det gick. När det stod klart för mig att klädkoden i hallen krävde att jag skulle bära både badmössa och speedos gav jag upp och gick till gymmet i stället.

Jag var inte den ende i stan som gick runt och var tveksam till det här med simning.

Fabrice Pellerin, tränare i Olympic Nice Natation, såg hur det stod till med fransk simsport, och han var inte nöjd. Inför franska mästerskapen pratade han till och med om slutet på en era.

– Fransk simning kan falla lika snabbt som den stigit, dundrade han.

Sedan dess har han gjort allt rätt och fått fel i allt.

Som en tantrisk orgasm, sa Pellerin

I helgen vann Camille Muffat guld på 400 fritt, i förrgår förnedrade 20-årige jätten Yannick Agnel USA:s nye simkung Ryan Lochte på lagkappens sista sträcka – och i går följde Agnel upp med att leka hem 200 fritt.

Muffat och Agnel har två saker gemensamt.

De har tagit Frankrike tillbaka till toppen – och de har Fabrice Pellerin som tränare.

När Agnel simmade hem lagkappen sa Pellerin att det var ”som en tantrisk orgasm”. Vad han sa i går vet jag inte riktigt om jag vill veta, men kvällen hade absolut något… multipelt över sig.

Det var en kväll för unga under, för underbarnen.

Superintelligent 17-åring

Missy Franklin är sjutton år, men hon är en färdig världsstjärna på alla sätt ni kan tänka er. Hon pratar om dödsskjutningarna i Aurora (hon kommer därifrån) eller om sin roll i laget eller sin framtid eller vad som helst, och hon gör det så intelligent och retoriskt att man undrar om hon knäcker extra som talskrivare i vita huset.

Ja, och så är hon en amerikansk mästare, i ordets allra bästa bemärkelse.

Missy var utdömd inför finalen på hundra rygg, Australiensiskan Emily Seebohm – hon kallas C-Bomb – var bedövande överlägsen i semin, men när det väl var skarpt läge petade hon bara i nästa växel.

Missy Franklin är fullvuxen i all sin sjuttonåriga enkelhet.

Ruta Meilutyte är femton år.

Hon är allt annat.

Litauen hade aldrig vunnit en OS-medalj i simning, men nu stod hon plötsligt på en startpall och hade chansen. Hon kommer från Kaunas och ingenstans, har förlorat sin mamma och flyttat långt hemifrån för att vara med sin pappa i Plymouth.

Det finns en plats där hon hämtar den där styrkan som krävs för att slå ett amerikanskt bröstsimslandslag som är så bra att världsrekordhållaren Jessica Hardy inte ens platsar – men jag vet inte var den ligger.

Ruta, med glugg mellan framtänderna och osäkra ögon, hoppade i bassängen, och när hon kom upp var hennes liv förändrat för alltid.

Tårar överallt

Hon grät när hon vann, hon grät på prispallen, och hon hackade tänder när hon pratade med journalister efteråt.

Styrka kan se så olika ut, men jag vet inte om den någonsin varit finare än hos en liten, stor, litauisk simmare som heter Ruta Meilutyte.

ARTIKELN HANDLAR OM