Tornéus har fått sitt livs chans – och måste ta den

Wennerholm inför finalen

Michel Tornéus.
SPORTBLADET

Michel Tornéus må ligga lågt, men han visade direkt att han är friidrottens största medaljhopp i OS.

Och någonstans i bakhuvudet vet han att han fått sitt livs chans.

Han vet att han kan slå alla killar i finalfältet om han har en bra dag.

Nu är det bara en bra dag som fattas.

Längdfinalen är annars lika oförutsägbar som en Lotto-dragning.

Vem som helst kan vinna, men när det är över kommer de flesta att ändå vara förlorare.

Det är det enda som är säkert.

Men det var väldigt länge sedan en OS- final i längd var så vidöppen.

Det finns ingen överlägsen dominant som Carl Lewis, som vann fyra raka OS-guld i längd mellan 1984 och 1996 och sedan följdes av säkra +8,50-hoppare som kubanen Ivan Pedroso och amerikanen Dwight Phillips, som vann OS-gulden i samma överlägsna stil 2000 och 2004.

I peking var det mänskliga resultat

I samtliga de Olympiska spelen krävdes det 8,50 eller längre för att ta guld.

I några av dem nästan 8,50 för att ta silver.

Men i Peking senast var resultaten nere på en mänsklig nivå.

Där räckte 8,34 för OS-guld, 8,24 till silver och 8,20 till OS-brons.

Jag tror det blir något liknande den här gången.

Och en bra dag kan Michel Tornéus landa på alla de resultaten. Han satte svenskt rekord med 8,22 för bara två veckor sedan och han visade i ett övertrampshopp i EM i Helsingfors att han kan flyga betydligt längre än så. Ett övertrampshopp i för mycket medvind där den effektiva hopplängden mättes till 8,52, motsvarar omkring 8,35 med en perfekt plankträff.

Den kapaciteten har han.

Men det har fem, sex av de andra killarna i finalen också.

Och vänder man på det, så har Michel Tornéus näst sämst årsbästa av alla de tolv killarna som är final.

Tittar vi på personbästa är han sist tillsammans med Bermudas Tyrone Smith.

Men form är en färskvara och där är Torneús form färskast av alla.

Jag pratade med förbundskapten Stefan Olsson i natt och han slog fast att Tornéus är en många som har chans på medalj.

Men han tog faktiskt ordet medalj i sin mun.

Men som svensk friidrott ser ut just nu är det inte läge att vara alltför kaxig.

Det förstår jag mycket väl.

Men premiärkvällens huvudperson på Olympiastadion i London var Jessica Ennis.

Hela Storbitanniens lilla älskling. 26-åringen från Sheffield har varit OS affischnamn sedan länge och har funnits på varena förstasida, på reklamaffischer och till och med utvikt i olika magasin.

Hon fick folk att köa två timmar innan portarna slogs upp klockan 09 i går morse och fyllde hela arenan redan till förmiddags­-passet.

Har chans på Klüfts rekord

Det var ett mäktigt vrål varje gång hon visade sig och det slog nästan lock för öronen på de andra sjukamps­- tjejerna.

Men Ennis klarade pressen och leder stort efter första dagen.

Och hon har fortfarande chansen att slå Carolina Klüfts europarekord på 7032 poäng.

Men då måste hon ha en sagolik andradag.

Moa Hjelmer gick det inte lika bra för. EM-vinnaren från Helsingfors rök direkt.

Inte på grund av motståndet, utan mer för att hon själv fick soppatorsk och gjorde sin sämsta tid på 400 meter den här säsongen.

Det var oväntat att se henne så spak på upploppet.

Jag tror hon var lite ofokuserad på vad som väntade i OS och det går inte att vara då man möter världens bästa tjejer på distansen.

Den läxan har hon lärt sig nu.