Garpenlöv: Du tänker fel, Mårts

”Anfallshockeyn är inte anpassad för spel på stor rink”

1 av 3
SPORTBLADET

Man vinner mästerskap genom att ha en bra offensiv.

Därför ser det inte bra ut för Tre Kronor, som ligger i botten i all offensiv VM-statistik.

Det vi har sett hittills är precis tvärtom, ett lag i toppen av alla defensiva tabeller.

Sanningen är att Tre Kronor hämmas av Mårts order för anfallshockey.

Hur kan det se så här målsnålt ut när vi egentligen bara mött ett lag av kvalificerat motstånd?

Min förklaring är att man har ett feltänk i det offensiva spelet.

Förbundskapten Pär Mårts och Tre Kronor förespråkar ett kanadensiskt spelsätt som går ut på att ta skott från kanten för att sedan driva in med anfallande spelare mot returytorna och vinna andrapuckar.

Det är vad man tränar på och tjatar om hela tiden.

Ser ut som robotar

Det är ett tänk som kan fungera på liten rink i NHL, men som inte får någon utväxling på stor rink.

Det här gör att spelarna blir hämmande i sin kreativitet i anfallsspelet, blir stereotypa, väldigt förutsägbara och lätta att spela emot. Tre Kronor får ett dåligt passningsspel i lågt tempo och forwards som ser ut som robotar där ute på isen.

Det kanske syns mest i Tre Kronors powerplay, som varit uselt så här långt i turneringen.

Även här uppmanas spelarna att skjuta hela tiden och det gör att vi sällan får ställa upp, hitta rätt positioner för att sedan genom ett snabbt och rappt passningsspel söka avslut.

Trötta alibiskott

Tyvärr har utvecklingsavdelningen, Tre Kronor och Pär Mårts, fått spelsättet om bakfoten och tror att det är lösningen för att göra fler mål i svensk ishockey.

Det har gjort att kreativiteten, passningsspelet och smartness, som av tradition varit Sveriges stora styrkor försvunnit totalt.

Det verkar som man har glömt bort att vi spelar på stor rink där det är för stora avstånd för att spela den typen av hockey.

Det vi nu ser är Tre Kronor-spelare som kommer in över offensiv blå och skjuter trötta alibiskott från kanten, som inte ger något och det gör mig förvånad.

Det gör mig orolig inför framtiden i vad vi utvecklar för spelare i svensk ishockey.

Spelarna måste få vara kreativa och utmana för det ger självförtroende som sedan gör att man får utveckling på individen som sedan gör laget bättre.

Nu har vi ett bra exempel i svensk ishockey. Skellefteå, som har visat att det går att kombinera en bra offensiv med en bra defensiv.

Pär Mårts och Peter Popovic skulle ha varit där på studiebesök under slutspelet.

Konstruktiv duo

Nu har frälsarna landat.

Daniel och Henrik Sedin.

De har ett offensivt spel i världsklass som Tre Kronor har saknat så här långt i turneringen.

Du ser inte Sedinarna komma in i anfallszon och slänga iväg ett alibiskott från kanten för att sedan leta efter returer.

Nej, tvillingarna försöker spela sig in i anfallszon och utmana konstruktivt mot mål genom ett snabbt passningsspel samt söka fria ytor och leta efter bra målchanser.

Om det inte fungerar gör tvillingarna en frånvändning eller byter sida med pucken antingen bakom mål eller via backen som spelar backkollegan – för att dra isär och förvirra försvararna.

I NHL är tvillingarna fruktade för sitt sätt att skydda pucken men också för sitt snabba passningsspel där man hittar passningsvägar genom försvarare till omarkerade spelare.

Den offensiva spets som Sedinarna ger Tre Kronor gör att vi helt plötsligt kommer att kunna rubba Kanada i en trolig kvartsfinal.

Men då kommer det att krävas att vi har ett Tre Kronor som sluter upp bakom Sedinarna och bröstar upp sig och släpper på handbromsen i det offensiva spelet.

Jag bevakade Tre Kronors träning i går på Hovet. Det fanns inte något annorlunda i det offensiva tankesättet, men jag såg ett Tre Kronor som tränade powerplay i tjugo minuter.

Kors i taket.

Det gjorde mig glad för det kan betyda att vi gör ett PP-mål i kväll mot Danmark.

PUNKTERNA SOM TRE KRONOR MÅSTE FÖRBÄTTRA

1) Attackera offensiv blå

Jag vill se Tre Kronor attackera offensiv blå med fart och beslutsamhet där man driver ner pucken och utmanar backen in mot mål för att sedan ta det som ges. Jag vill att spelarna ska var mer kreativa och våga mer i anfalls­spelet.

2) Spelvändningar

Spelvändningarna har inte fungerat alls så här långt i turneringen. Tre Kronor måste ligga närmare varandra – ha spelare med bredd och djup i tre korridorer som vill vara spelbara. Det viktiga är att backen tar fram pucken och levererar till spelbar forward för att sedan följa med i anfallet.

3) Powerplay

Sveriges powerplay har lyst med sin frånvaro så här långt. Nu har räddningen kommit i form av bröderna Sedin och Alexander Edler från Vancouver. Övriga två spelare i PP-uppställningen är Loui Eriksson och Nicklas Danielsson. Se upp Danmark.