"Familjen tycker det är bekvämare hemma i tv-soffan"

I morse landade NHL-proffsen med kapten Henrik Zetterberg redo för en ny guldsuccé: ”Förväntansfull, det ska bli otroligt roligt”

SPORTBLADET

NEW YORK. Kapten Zetterberg är ­redo.

Han kommer till Sotji skadefri och formtoppad och hungrig – och när han om två veckor åker hem igen planerar han att ha en guldmedalj hängande i ett band om halsen.

– Vägen dit är lång och svår, men det är absolut målsättningen och vi har en bra chans, säger ”Zäta” till Sportbladet inför OS-äventyret.

Foto: JERKER IVARSSON
DRÖMMER OM NYTT GULD Henrik Zetterberg var med i Turin 2006. Nu är han lagkapten för Tre Kronor och vill gärna vinna guld igen.

I dag på förmiddagen, lokal tid, börjar NHL-stjärnorna äntligen droppa ner i södra Ryssland; ett efter ett landar de fyra charter-plan som lyft från Newark och Atlanta i Nordamerika.

Då har Henrik Zetterberg och övriga olympier från Detroit Red Wings varit igång ett tag.

De spelade i Tampa i lördags kväll och flög hem till Michigan efter slutsignalen. Där hann de i princip bara hämta sina färdigpackade väskor. Sedan återvände de till flygplatsen för färd mot Newark och därefter den långa resan över Atlanten.

– Med ledare och läkare och allt är vi uppemot 20 stycken som åker från Detroit, så vi flyger Red Wings charter till Newark, berättar ”Zäta” när vi talar med honom just som äventyret ska ta sin början.

Men då är inte alla lagkamrater längre?

– Nej, det stämmer. Pavel (Datsyuk) åker ju till exempel hem för att spela med Ryssland och är plötsligt en potentiell motståndare.

Hur känns det? Ni är ju inte bara radarpartners på isen, ni är goda vänner också, eller hur?

– Absolut, det är vi. Vi har spelat mot varandra en gång tidigare, i ett VM, och det var bara roligt. Det blir det säkerligen nu också, om vi skulle stöta på Ryssland.

Sedan har du coachen, Mike ­Babcock, med på planet också. Men han kan inte säga nånting åt dig längre, han är ju coach för Kanada nu?

– Exakt. Vi vet inte om vi får möta Kanada, men om vi gör det skulle det vara väldigt, väldigt roligt att slå dem bara därför ...

Hur känns det när ett OS och en resa det talats om så länge nu verkligen ska äga rum? Är du nervös?

– Njae, det kan jag inte säga. I och med att vi spelat ända in i det sista har man inte hunnit tänka så mycket på det. Men när jag såg invigningen i fredags insåg jag ju...ja, nu är det verkligen nära. Men nervös kan jag inte säga att jag är. Mer förväntansfull. Det ska bli otroligt roligt.

”Lider fruktansvärt”

Vad är det som är så speciellt med just ett OS?

– Det är just att det att man blir del av en mycket större trupp. Till vardags, och i andra turneringar som VM, ser man bara hockeyspelare men nu får man träffa alla slags atleter och se hur de är och hur de förbereder sig. Det är väldigt roligt och speciellt.

Ni i Tre Kronor drabbades av ett hårt slag bara några dagar innan avresan, när det stod klart att Henrik Sedin tvingas stanna hemma i Vancouver.

– Ja, det var väldigt tråkigt. Man lider fruktansvärt med honom. Just han som aldrig är skadad blir det precis nu. Det är måste vara jäkligt tungt.

Hur mycket förlorar ni i slagkraft utan Henrik?

– Det är helt klart ett avbräck, ”Henke” är en av de allra bästa spelarna här borta. Men vi som håller på med hockey är vana vid att anpassa oss i sådana här situationer. Skador inträffar hela tiden, det vet inte minst vi Detroit. Nu får andra kliva fram i stället.

Du tror fortfarande på guld?

– Absolut, vägen dit är lång och svår, men vi är ett av fyra-fem lag som har chansen. Det gäller dock att allt stämmer i exakt rätt ögonblick, när man går in i slutspelsrundan måste man vara topp i varje enskild match. Det är stor skillnad mot exempelvis en matchserie i slutspelet. Det finns inga marginaler. Jag tror dock som sagt att vi har en god chans.

”Jag har inga besvär nu”

Hur är det med din egen hälsa, du har ju haft problem med ryggen under säsongen? Är du fit for fight nu?

– Jajamensan, allt är bra. Det är klart att det kändes lite oroväckande när jag tvingades avstå några matcher igen här i januari, men det gick snabbt att komma tillbaka. Jag har inga besvär nu.

På grund av att även Johan Franzén tvingades tacka nej får du med dig din nya radarpartner Gustav Nyquist också. Ni har spelat mycket ihop i vinter och ser ut att ha väldigt bra kemi. Vad är hemligheten?

– Han lyssnar på vad jag säger (skratt). Nej, det är en väldigt bra kedjekamrat. Han har stor spelförståelse och vet alltid var han ska vara. Dessutom spelar han med väldigt mycket frenesi och energi, såna är det roligt att vara på isen med.

Vet du om det är tänkt att ni ska spela ihop även under OS?

– Nej, vi vet ingenting om det. I och med att Henrik Sedin inte kan vara med har de nog fått tänka om rätt mycket, det blir antagligen att lägga om pusslet från början. Vi får se vad de tänker sig.

Det är mycket snack om huruvida du ska vara center eller spela som ytterforward. Hur ser du själv på det?

– Jag gör som jag blir tillsagd. Min naturliga roll är som center, det är på den positionen jag spelat i 80 procent av mina matcher. Men jag har inget emot att gå ut på kanten heller, det betyder oftast att man får spela med en väldigt bra center. Vi har många alternativ i det här laget och jag kan som sagt spela i bägge positionerna.

Kommer du att ha familjen med dig till Sotji?

– Nej, jag åker helt själv den här gången.

Beror det på säkerhetsläget eller är det mer praktiska saker?

– Det är i huvudsak det praktiska. Det är ändå mitt fjärde OS, de har varit med förr och nu tror jag de tycker att det blir bekvämare hemma i tv-soffan.

Tänker på säkerheten

Så allt prat om säkerheten oroar inte?

– Man kan ju inte riktigt undgå att tänka på det, det pratas ju om det hela tiden. Men vi måste koncentrera oss på det vi ska göra och får helt enkelt lita på att arrangören gjort och gör vad den kan för att skydda oss.

Under samlingen i Stockholm i somras var du väldigt rättfram om din kritiska syn på de omtalade antigay-lagarna i Ryssland. Planerar du någon form av manifestation under OS?

– Nej, det gör jag väl inte. Jag tycker inte om de där lagarna, jag har många homosexuella vänner och förstår inte att man kan tycka att de inte ska ha samma rättigheter som alla andra. Det berättade jag när jag fick frågor om det i Stockholm. Nu är fokus på idrotten, men om någon frågar säger jag vad jag tycker, absolut.

OS-GULDET I TURIN 2006 – SÅ FIXADE TRE KRONOR BRAGDEN

GRUPPSPELET

15 februari 2006

Kazakstan–Sverige 2–7

En lätt öppningsmatch där Tre Kronor dominerade. Stjärnorna stod för mål – däribland Mats Sundin, båda bröderna Sedin och Daniel Alfredsson.

16 februari 2006

Sverige–Ryssland 0–5

Stora problem för det svenska försvaret. De ryska stjärnorna fick åka slalom i svensk försvarszon. I Sportbladet blev Tre Kronor dagen efter Tre Koner.

18 februari 2006

Sverige–Lettland 6–1

Lett. Henrik Zetterberg gjorde sitt första mål – 5–0 åtta minuter in i andra perioden.

19 februari 2006

USA–Sverige 1–2

En tuff match mot USA. Mikael Samuelsson satte avgörande 2–1 fyra minuter in i tredje.

21 februari 2006

Sverige–Slovakien 0–3

En svensk förlust i sista gruppspelsmatchen skulle ge en enklare lottning i slutspelet. Och precis så blev det – Tre Kronor förlorade...

– Ja, vi fick en liten läggmatch mot Slovakien, sa Peter Forsberg i en SVT-dokumentär flera år senare.

KVARTSFINAL

22 februari 2006

Schweiz–Sverige 2–6

I stället för Kanada blev det Schweiz i kvarten. Och Tre Kronor var överlägset matchen igenom. Zetterberg satte 3–1 i början av den andra perioden och sedan var det en transportsträcka till slutsignalen.

SEMIFINAL

24 februari 2006

Sverige–Tjeckien 7–3

Rycket kom i andra periodens inledning när Tre Kronor gick från 2–1 till 5–1. Tjeckerna reducerade två gånger om, men när Daniel Alfredsson satte 6–3 var det klart.

– Vi gör en kanonmatch, hela laget, sa Mats Sundin.

FINAL

26 februari 2006

Finland–Sverige 2–3

Nicklas Lidströms guldmål –assisterad av Sundin och Forsberg – i början av den tredje perioden är en svensk klassiker. Liksom Henrik Lundqvists jätteräddning i slutminuten.

ARTIKELN HANDLAR OM