Bergström: Hennes inställning liknar ingen annan elitidrottares

1 av 5
SPORTBLADET

Jerringpriset må vara en tävling i popularitet.

Men Sarah Sjöström har det gångna året visat vad som gör dig mer poppis än leenden, intervjuer och fräcka citat.

Hon har simmat fort.

Hon har vunnit.

Sportbladets Kristoffer Bergström.

Jag minns Eriksdalsbadets kafeteria 2008. Den borde inte vara minnesvärd, med sin klordoft, sitt gula ljus, sin plastmatta och skumraketerna som såldes i kiosken.

Men jag vet hur den såg ut och luktade för att det var där jag första gången pratade med Sarah Sjöström. Hon var 14 år och hade vunnit EM-guld på 100 meter fjärilsim i långbana, men när hon beskrev sin simkarriär lät den som en episk resa.

De första åren som simmare trivdes hon inte, sa hon och kliade sig under träningsoverallens krage. Det var inte så kul då, sa hon. Hon hoppade mest i och plaskade.

Jag frågade hur länge sedan det var.

Jag var väl tio-elva, sa hon.

Tre år sedan, alltså. Jag frågade vad som hänt sedan dess, under tiden som gått från att hon var en skvättande unge till att hon blivit Europamästare.

Jag har fått större händer. Större fötter.

Så svarade hon, med en lektion i fysiologi i stället för i simteknik.

Hela galans mittpunkt

Sju år senare står Sarah Sjöström i ett hörn av Globen. Hon är hela Idrottsgalans mittpunkt, ändå är hon märkligt nog ensam. En flaga av guldkonfetti har klistrat fast på handryggen, men hon verkar inte märka den.

Vi pratar om hennes inställning, som fortfarande inte liknar någon annan elitidrottares.

I december 2014 stod Sjöström bredvid bassängen i Doha och sa att hon inte trodde att hon skulle ta någon medalj alls i VM som började dagen därpå. Det är roligare att kliva in i ett mästerskap med fan målad över hela väggen, för att sedan försöka överraska sig själv, verkade hon tycka. Hon lämnade det mästerskapet med tre VM-guld.

Nu, på Globens golv, berättar hon att inställningen var densamma inför galan.

– Du har intervjuat mig många gånger och jag har sagt att jag aldrig tror att jag ska vinna på förhand. Det var samma sak nu, jag trodde inte att det skulle bli något pris. Men... det är så otroligt ärofyllt att få folkets pris.

Ärligt och utlämnande

Hennes ord matchar inte hennes prisskåp. De låter inte som amerikanska motivationsböcker, de låter inte som Björn Ferrys mässande om att han är en vinnare, de låter inte som Zlatans eviga kamp mot tvivlarna, inte heller som Charlotte Kallas mantran om att den egna prestationen är allt hon kan påverka.

Hon bara pratar på.

Ärligt, utlämnande, tankarna flyger åt alla håll, men det är alltid intressant att lyssna.

Jag hade kunnat tvivla på att Sjöström skulle kunna lyckas i karriären – om det inte vore för att hon vid 21 års ålder redan är en av svensk simnings största genom tiderna. En av Sveriges främsta idrottare på 2000-talet. En av världens bästa utövare i en sport som globalt sett är mycket större än längdskidor och trav, som har haft världsmästare från fem världsdelar.

Det är glädjande att svenska folket belönar henne så här. Jag kan ha fel, men det känns inte som att det är personen utan simmaren Sarah som fick priset. Inte var hon inklippt särskilt mycket i sändningen, inte har hon vältrat sig i tv-soffor och humorprogram, inte är det ett särskilt ögonblick som rullats så ofta i slowmotion till stråkmusik på tv det senaste året att folk känsloröstar.

Jag tror att svenska folket har sett nyktert på prestationerna och nöjt sig med det. Sarah har simmat fort. Hon har vunnit. Det har räckt för att få folkets kärlek.

Förlåt om jag inte ser nyktert på saken, men i natt känns det så. Som att Charlotte Kallas stafettsträcka i Sotji var mer magnetisk, som att Örjan Kihlströms seger i Prix d’Amérique var ett enskilt mäktigare ögonblick, men som att de – om vi bara bedömer de sportsliga framgångarna – inte når upp mer än till Sarah Sjöströms axlar.

Vi pratade ett par minuter därnere på Globens golv. Sarah Sjöström berättade om sina ambitioner att inte bara fortsätta över OS i Rio 2016, utan att spelen fyra år senare också fanns i tankarna. Tokyo-OS känns som en evighet bort, men Sjöström är ändå bara 26-27 år då.

Ett banbrytande världsrekord

När jag lyssnar igenom intervjun märker jag en missad fråga. 2013 var året då Sarah Sjöström vann guld och silver på EM i långbana, men 2014 var så magnifikt mycket bättre. Sju medaljer, tre VM-guld och ett banbrytande världsrekord på 50 meter fjäril.

Det tyder på att hon snabbat på starter, uppgångar och vändningar. Hon måste också ha ökat accelerationen, annars hade hon inte kunnat hävda sig på så många sträckor, och framför allt inte i kortbana.

Jag borde ha frågat hur hon har kunnat ta sådana kliv på ett år. Då hade hon kanske berättat om det elitcenter som öppnade i Stockholm 2013. Där sparrar Sjöström varje dag mot landets bästa herr- och damsimmare.

Fast lika troligt är att hon hade svarat något helt annat. Något oväntat.

Vem vet, kanske har hennes händer blivit lite större.

ARTIKELN HANDLAR OM