Kan mycket väl jaga guld ända in i kaklet

Foto: TT
Emir Kujovic höll sig påpassligt framme.
SPORTBLADET

Örebro inledde som att man vill visa allsvenskan att man kan bli det här årets Norrköping.

Sen visade Janne Anderssons mannar att man är Norrköping i år igen.

En oavgjord seriefinal mellan två bra lag som mycket väl kan jaga guld ända in i kaklet.

Sportbladets Stefan Alfelt.

Örebro inledde som om man aldrig tänkte släppa bollen. Astrit Ajdarevic vände runt, runt, runt medan han letade efter luckor för sin fina vänsterfot att placera bollen i. Nordin Gerzic balanserade mittfältet med sin låga utgångsposition och bolltrygghet. Daniel Gustavsson for fram på sin kant. Robert Åhman Persson stod som en klippa, tog emot långa höga pass och nickade eller bröstade ner dem till lagkamrater. Maic Sema tog sig till nästanlägen.

Ledningsmålet var väntat men det var en en bjudning då Norrköpings målvakt Andreas Vaikla på väg ut mot inlägget plötsligt fick både Andreas Johansson och Jon Gudni Fjóluson mellan sig och bollen. Andreas Johansson fick ingen längd på sin bortnick och Sema kunde lugnt placera in 1–0 med huvudet i tomt mål.

Agerade oväntat säkert

Det tog 20 minuter, sen tog Norrköping över fullständigt. Felpass av Kalle Holmberg utnyttjades maximalt av Norrköping till skottläge för Emir Kujovic som kvitterade via två örebroare. Kujovic visade EM-form och var snabbt med på returen sen Linus Wahlqvist dundrat bollen i ribbans undersida.

I det läget var Örebro inte med i matchen längre och jag förstår verkligen Janne Anderssons irritation över att Norrköping inte höll undan och plockade en ny trepoängare. Norrköping imponerade med ett lag där sex ordinarie och normalt tongivande spelare saknades.

Det nya mittfältete med Christoffer Nyman, Andreas Hadenius, Filip Dagerstål och Tesfaldet Tekie agerade oväntat säkert med bra passningsspel och press på Örebros speluppbyggare. Ajdarevic var ”försvunnen” ur matchen under en lång tid men sakta tog sig hemmalaget till initiativet igen.

Tekie försökte rädda en svag målvaktsutspark med en svår volley in i planen. Just Ajdarevic snappade upp bollen och hittade Daniel Gustavsson som ur svår vinkel fick till ett riktigt bra skott som Vaikla inte klarade att styra ut trots att han hann ner och få handen på bollen.

Ingen risk för ras

Med Örebros spelmässiga comeback i andra halvleks avslutning känns oavgjort som ett rättvisande resultat av vad som hände på Behrn arena.

Det är två spännande lag. Norrköping har kvar sitt spel som gav guld förra säsongen och verkar så stabilt att även om man blir av med inte bara Traustason utan kanske även Kujovic och Christoffer Nyman tror jag inte det finns risk för att man säckar ihop och rasar genom tabellen. Klubben har naturligtvis planer för hur man ska ersätta sålda stjärnor och på tränarsidan har man ju redan sett till att Janne Anderssons skickliga lagbygge tas över av en ersättare som har kompetensen att förvalta arvet.

Örebro är tunnare som trupp. Astrit Ajdarevic kan naturligtvis försvinna i sommar vilket tar bort mycket avgörande kvalitet i ÖSK:s offensiva spel, men jag tror inte heller att Örebro står och faller med enstaka spelarförluster.

Sen är det tråkigt att två så här bra lag ska behöva mötas på plast. Det hade blivit en så mycket bättre match på riktigt gräs.

ARTIKELN HANDLAR OM