Sverige tog brons i sprintstafetten

SPORTBLADET

STRÖMSTAD. Ett guld och ett brons efter två dagar av orienterings-EM.

Då hyllar Helena Jansson den svenska publiken.

– Det var helt underbart, jag hade behövt hörselkåpor inne på arenan. Otroligt häftigt, säger hon med tårar i ögonen.

Jerker Lysell vann VM-guld i gårdagens sprint. I dag följde det svenska laget upp med en bronsmedalj i stafetten efter en dramatisk uppgörelse på tredje- och fjärdesträckan.

Sverige, som ledde efter en fin förstasträcka av Lina Strand, växlade in som tvåa, 13 sekunder efter Danmark, när Jonas Leandersson tog över. Han gjorde en makalös sträcka och var i princip ikapp dansken Sören Bobach redan vid den första kontrollen.

– Jag håller mig lite kyligare i dag än under sprinten i går, taktiskt sett var det här loppet helt perfekt, så jag är väldigt nöjd, säger han.

Vid växlingen var han 12 sekunder före Danmark, och vrålet från storpubliken när Helena Jansson rusade iväg på sistasträckan var öronbedövande.

– Jag hade behövt hörselkåpor. Vi möter sällan det här, så att få uppleva det på hemmaplan var så häftigt. Jag är så lycklig att jag får uppleva det. Publiken är helt underbar, säger Jansson efteråt.

Hade guldläge länge

Sverige såg ut att ha ett guldläge, men Danmark släppte iväg gårdagens sprintvärldsmästare Maja Alm på sistasträckan. Och hon tänkte inte låta någon annan plocka hem guldmedaljen.

Redan vid den första kontrollen hade hon gått ikapp Jansson, och dessutom ryckt ifrån med ytterligare åtta sekunder. Jansson tappade också snabbt schweiziskan Judith Wyder förbi sig.

– Jag var beredd på det, det är ju trots allt världens två bästa sprintlöpare som jag hade mot mig. Jag fokuserade på mitt eget lopp och jag kände mig stark. Men den här sista växeln som de två har, den saknar jag. Jag sprang precis så bra som jag kunde i dag, säger Jansson.

Svenskt jubel vid målgång och prisutdelning, bronsmedaljen firades rejält. Det var bara Jonas Leandersson som inte drog på smilbanden. Missnöjd femma i går, och nu brons trots ledning inför sistasträckan…?

– … besviken? Nej nej, absolut inte. Jag är jättenöjd, jag tycker att vi har förtjänat den här medaljen. Jag sa till Helena att jag trodde på henne, och att hon bara behövde tro på sig själv. Men det var en riktigt tuff uppgift för henne, mot två av världens bästa sprinters. Det räckte inte riktigt hela vägen i dag, men vi är med hela vägen. Det här var en väldigt skön revansch efter mina misstag i sprintloppet i går.