En grönvit röra för familjen Bergwall

SPORTBLADET

UPPSALA

Sven och Anita Bergwall i Lesjöfors har ett grönvitt problem. De vet inte vilket lag de ska hålla på i bandyns SM-final.

I Hammarby spelar sonen Marcus libero och hans lillebror Andreas vaktar målet för Västerås.

Foto: Tommy Mardell
VINNARFAMILJEN Det blir SM-guld till familjen Bergwall oavsett hur bandyfinalen slutar. Från vänster Andreas, Sven, Anita och Marcus.

- Mamma och pappa är helt neutrala. De gratulerar vinnaren och tröstar förloraren, säger storebror Marcus.

- Hur som helst får vi ju ett guld till i familjen, säger lillebror Andreas.

Det är första gången sedan 1984 som två bröder möts i en SM-final i bandy. Den gången spelade Ola Johanssons Boltic mot broder Hasses Edsbyn - och storebror Ola vann med 2-0.

Bröderna Johansson återförenades senare i Västerås. Men frågan är om bröderna Bergwall någonsin kommer att få spela tillsammans på klubblagsnivå.

- Nej, det ser väl inte ut så, konstaterar 30-årige Marcus.

De har gjort ett 40-tal landskamper tillsammans och var med och vann VM-guld 1997 - men de har aldrig spelat i samma klubblag på seniornivå.

Varsin planhalva

De har inte ens spelat tillsammans i moderklubben Lesjöfors, annat än i juniorlaget. Marcus flyttade till Boltic när Andreas blev mogen för spel i Lesjöfors A-lag.

Och Västeråsmålvakten och Hammarbyliberon lär inte se så mycket av varandra på söndag heller.

- Vi är ju på varsin sida av planen. Men man får kanske göra en räd framåt på söndag, säger Marcus och river sig lätt i slutspelsskäggstubben.

- Man kommer i alla fall att höra när han skäller på domaren, skrattar Andreas, som fyller 27 i sommar.

Tugget finns där, de där små tråkningarna som nästan bara existerar bröder emellan.

- Hörde du vilken svår fråga jag fick? Jag ska säga vad du är bra på, säger Andreas och puffar till storebror när TT träffar brödraduon i ett omklädningsrum på Studenternas i Uppsala.

Ingen vill ge sig

- Äh, ta och byt om nu. Du har alltid varit så långsam på att byta om, kontrar storebror Marcus innan de skrinnar ut på finalarenan för ett fotouppdrag.

När de skrinnar ut till söndagens final är det som fiender. Och ingen tänker ge sig självmant.

Andreas, som började sin allsvenska karriär i Kungälv, gör nu sin tredje säsong i Västerås - och sin andra final på tre år.

- Vi vann ju den första jag spelade (mot Falun 1999) och jag har ingen lust att bryta min hundraprocentiga svit. Brorsan är ju mer van att förlora finaler, flinar Andreas, som syftar på att Marcus förlorat tre av sina fyra SM-finaler, den senaste mot Sandviken förra året.

Marcus enda SM-guld tog han med Boltic 1995.

Skvallrar om svagheter

Söndagens vinnare blir alltså bäst i familjen.

Det innebär att de gärna berättar för lagkamraterna och broderns styrkor och svagheter.

- Andreas är en av Sveriges bästa målvakter, det står mellan honom och Daniel Kjörling i Sandviken. Han är väldigt reaktionssnabb och har bra utkast, säger Marcus om sin bror.

Men han känner också till svagheterna.

- Eftersom han är vänsterhänt är han lite bättre på vänstersidan. Sedan har han ett skydd på vänsterknäet som hämmar honom lite, det är våra anfallare redan underrättade om. Fast jag tror redan Jonas Claesson har ett litet övertag på brorsan.

Inte orolig

Men även lillebror Andreas har bra koll på storebror.

- Marcus är Sveriges bäste försvarare. Hans stora styrka är att han läser spelet så bra. Dessutom är bra på "tennis".

Andreas är dock inte speciellt orolig över att brorsan ska göra mål på honom på söndag.

- Han har inget bra skott, så jag kan inte tacka honom för att han gjort mig till en bra målvakt, säger han med riktning mot brorsan.

Återstår att se vem som är kaxigast efter finalen.

Och mamma Anita och pappa Sven kan ju alltid klä sig i grönvitt.

Fakta bröderna Bergwall

Lars Markusson/TT