Bandyns transportsträcka har börjat – och inget tyder på att Sandviken ska vara sämre i vinter

SPORTBLADET

SANDVIKEN

Bandyns transportsträcka har börjat.

Söndag 29 december ska 14 omgångar ha avverkats i de båda allsvenska grupperna och fyra lag från vardera gruppen har då gått till elitserien.

Egentligen är det inte förrän då det roliga börjar.

Årets lossryckta premiär, Sandviken–Ljusdal 9–2, var ett utmärkt bevis på vilken klasskillnad det är mellan lagen i grundserien.

Det hjälpte inte ens att ett mer än lojt och ointresserat Sandviken lät hälsingarna härja hur dom ville första kvarten.

Att Magnus Muhrén anlitat hypnotisör kunde vi redan i går läsa om i Sportbladet, men att hela mästarlaget gått till samme tankeförtrollare, som dessutom tydligen glömt väcka gänget ur hypnosen, var faktiskt en nyhet.

Ljusdals 1–0-ledning (Magnus Mill) var i detta skede av matchen faktiskt i underkant, eftersom Sandviken hade ”noll koll” i försvarsarbetet.

– Det blir inte bra när fyra man i en backlinje försöker ställa offside och en gubbe blir kvar, som Saik-tränaren Anders Jakobsson analyserade efteråt.

Att premiären ändå blev mer än godkänd, riktigt skaplig, kan egentligen tillskrivas andra halvleken.

Då hade också den i första halvan helt osynlige Magnus Muhrén plockat skydden av skridskorna, och fjolvinterns störste svenske bandyartist hann med några fina tekniknummer och blev till slut också tremålsskytt.

Lika läckert som avgörande

6–1 och kopian 7–1 var två läckerheter med bara en minuts mellanrum: ”Spunken” långt lyft till ”Murren” helt fri – MÅL!

”Spunken” och ”Murren”, det är så dom kallas, passningsläggare Niklas Spångberg och målskytt Magnus Muhrén.

Kanske var det underskattning som var anledning till mästarnas tafatta början, men på något sätt verkade de S-märkta inte vilja göra mer än just vad som behövdes.

Sen Niklas Spångberg pangat in en hörna till 1–1 och firat med nån sorts John Clease-promenad i ”fånig gångart”, och sen de båda ungdomarna Daniel Mossberg och Patrik Nilsson med två vackra nästan identiska mål på en dryg minut strax före halvtimmen ordnat 3–1, så var segern klar.

Än återstår 30–34 matcher innan Sandviken är klart för SM-finalen i mars, men inget i premiären tydde i varje fall på att man ska vara sämre nu än förra vintern.

Ljusdal saknar Svesjnikov

Jonas Gustafsson har försvunnit ur vänsterförsvaret, men ”Årets junior 2000” och Kim Källströms barndomskamrat Daniel Mossberg, 21, fyller garanterat den rollen med tiden.

Framåt är man minst lika bra som ifjol – bara man vill.

Tremålsskytten ”Putte” Nilsson, 20, var genomgående bäst i premiären och nog får han sitt genombrott i år.

Värre då för Ljusdals BK i och med tappet av spelgeniet Michail Svesjnikov till Vodnik, en lirare som inte går att ersätta.

Misja lär förresten inte ha de så muntert däruppe i Archangelsk, där han på grund av rånrisken är förbjuden att promenera de tio minuterna till bandybanan från sin bostad utan tvingas ta taxi med livvakt. Sergej Obuhov, Faluns bidrag till Vodnik, berättade också vid World Cup i Ljusdal nyligen, att han redan blivit rånad två gånger...

World Cup gav en miljon i vinst för Ljusdals BK, men LjusdalsPosten berättar i dag att den miljonen omedelbart plöjdes in i skatteskulder (600 000) och i en skuld till ett bussbolag (355 000). Återstår ändå en miljon i leverantörsskulder.

Här snackas det – hockey

Om gästrikeidrotten inte behöver oroa sig för Sandvikens bandy, så är det värre med Brynäs ishockey. Till och med i denna bandymetropol snackas det om Brynäs-krisen.

Före matchen, under matchen, efter matchen. Alla är berörda. Illa berörda.

Bengt Andersson, Arbetarbladets gamle sportchef som 64 år gammal nu gick i pension 1 november, berättar att han som ”tack-för-allt-gott-du-skrivit-om-oss-under-åren”-gåva av Brynäs fick en matchtröja med nummer 64 på ryggen.

Överlämnad av Mål-Wille Löfkvist med orden:

– Du måste lova att du absolut inte gå ut på stan i den. För då kan du riskera att dom haffar dej och så får du spela...

ARTIKELN HANDLAR OM