Regnigt, ruskigt – och roligt

Sportbladets Peter Wennman erkänner: Jag njöt i skitvädret

SPORTBLADET

Berätta aldrig det här för nån, men i går var jag på bandy.

En fredagkväll.

I regn.

Vi har alla våra bisarra böjelser.

Äh... stryk det där, lägg ner, börja om!

Foto: Lars Rosengren
Hammarbytränaren Stefan Karlsson såg rött...

Var just otäckt nära att gå i den där gamla fällan som säger att man ska betrakta bandyn som nåt obskyrt och annorlunda, ni vet, alla dom som ska göra sig lustiga över termosar och kepsar och senap och ketchup och bollar som inte syns, alternativt klär sig i finkostym och babblar om kultuuur.

Som om man alltid måste ha en ursäkt till hands.

Som om man skulle slippa skämmas då.

Som om de där fyra första meningarna jag skrev skulle gett mig fribrev för resten av artikeln.

Bandyn behöver banne mig inga ursäkter.

Bandy är stor idrott, i allt utom antalet utövare.

Den moderna bandyn kräver dessutom oerhört mycket av spelarna, både i fråga om teknik, snabbhet, styrka och kondition.

Jag trodde inte man skulle behöva påtala en sån sak, men bor man som jag i en hockeystad som Södertälje är det tydligen så. Jag fick motta både skratt, hån och medlidande när jag sa att jag skulle gå på bandy i går kväll.

- Ho ho, vilken tragik, vilket nerköp, skrek taxi-Mårten och slog sig på knäna.

I en stad utan bandytradition begriper man ju inte såna intelligenta bollspel. Å andra sidan verkar man ju inte begripa hockey heller för närvarande.

En märklig fight

Själv tycker jag det är helt fantastiskt att det kan komma nästan 4 000 personer till Zinkensdamm en regnig, ruggig fredagkväll. Det är fan inga bisarra böjelser det handlar om då.

Det var visserligen toppfight mellan Hammarby och Västerås, men ändå...herregud, det var bara fjärde serieomgången. Inte ens elitserien än.

Hur som helst, jag njöt i alla fall i skitvädret när Västerås vann en kämpa-som-djur-seger med 4-3. Det var en rätt märklig fight, VSK ledde med 3-0 efter bara en dryg kvart - sen hade gänget knappt ett enda ordnat anfall under resten av matchen. Den där vargflocken på mittfältet som jagade runt så imponerande hos VSK i början tycktes krokna, Bajens Patrik Sandell och Stefan Erixon (den killen har både känsla och inställning, hade han lirat hockey hade han varit stjärna i NHL) fick bättre grepp om läget, Göran Rosendahl åkte skridsko så den dåliga isen kved och de unga spjutspetsarna Kalle Spjuth/David Karlsson visade varför framtiden är deras.

Om Västerås såg ruskigt bra ut i inledningen var Bajen ännu grymmare sen, särskilt efter paus. Det var chans på chans, missad straff (Sandell), massor av hörnor och frilägen. VSK-keepern Andreas Bergwall var fenomenal, men det håller inte som förklaring till Bajens ineffektivitet.

Lite osis också:

Göran Rosendahl tog i full fart, med ryggen mot bollen, ner ett långpass på tennis - i elljus och regn och klämd mellan två försvarare. Sen ryckte han loss och kom fri med Bergwall.

Hallå, fattar ni konsstycket? Svårighetsgraden? Hur bra dom här spelarna är?

Rosendahls efterföljande skott var möjligen över mållinjen, jag kunde inte se från läktaren, men nån kvittering till 3-3 bidde det icke och på kontringen gjorde VSK 4-2. Det brukar bli så.

Oförlåtligt, Karlsson!

Hemmatränaren Stefan Karlsson, med en blick som kunnat fälla en bergsgorilla på tjugo meters håll, fick rött kort och skickades upp på läktaren. Det innebar alltså att Bajen fick spela tio minuter med en man mindre.

Oförlåtligt, hur arg man än är på domaren (jag tyckte team Håkan Nystedt var bra!). En tränare kan ju knappast klaga på sina spelare om han själv ser till att laget får spela en man kort.

Senast jag träffade Karlsson, i våras, skojade han:

- Snälla, du måste snart såga nån i din spalt. Vem som helst. Jag älskar när du sågar folk.

Jaahapp, ja...vilket drömläge, vilket straffslag.

Gnuggade händerna, klev fram till Karlsson efteråt och frågade om han tyckte att jag skulle såga nån idag...kanske nån här i rummet...kanske nån tränare, eller så?

Stefan fattade galoppen, log snett och tog det som en man.

- Det är ju inte första gången jag blir uppvisad på läktaren, så skäll på du. Men jag kunde inte vara tyst, just dom här domarna har en viss förmåga att sätta sig själva i centrum hela tiden.

Karlsson hatar att förlora, särskilt såna här prestigemöten. Men som sagt, det är mycket kvar. Han borde vara, och är säkert, nöjd med Bajens spel överlag. Jag tror inte herr Karlsson var så deppig som han låtsades.

- Kaffe? Jag skulle behöva sprit, skojade han i pressrummet.

Sprit? Det påminner mig om att jag aldrig hörde standardlåten på Zinkensdamm, Lundells höjdare "Rom i regnet".

Tror inte heller Stefan Karlsson fick den där välbehövliga drinken vid rinken på Zinken, om ni fattar vinken, men jag fick åtminstone till ett rim i regnet.

Peter Wennman