Onneksi olkoon Finland - ni behöver inte be om ursäkt, ni var bäst

SPORTBLADET

VÄSTERÅS

Nog är det lätt att se det sympatiska i att Finland äntligen, i sitt 24:e bandy-VM, får ta sitt första VM-guld.

Inte bara för att man gör det efter ett pricksäkert 90-metersutkast från Bollnäs målvakt till Vänersborgs främste skarpskytt...

Finland behöver inte alls be om ursäkt, varken för vädret eller för att Sverige slarvade bort segern.

Rätt lag vann. Jag hade fel.

Onneksi olkoon, Suomi! Grattis Finland!

Deppiga svenskar.

Sverige A-Sverige B 4-5 - kan man också säga, eftersom hela 13 av de 16 finska världsmästarna spelar i svenska klubbar.

Så nu är det bara för veckans arrangörer i elitserie och allsvenska att beställa fram blombuketter - även om mottagarna kanske inte är de man planerat för.

Här hela listan av spelare som ska hyllas tisdag-onsdag.

I morgon i Kalix blommor till hemmalagets Marko Miinala.

På onsdag i Falun till VSK:s Jarno Väkiparta, i Karlstad till Ljusdals Ville Aaltonen, i Lidköping till Bollnäs trio Timo Oksanen, Vesa Vuokila och Janne Väkiparta, i Söderhamn till hemmalagets Pasi Hiekkanen och Markus Hiukka och till Katrineholms Iivo Wegelius, och till slut i Edsbyn fyra blomsterkvastar till hemmalagets Petteri Lampinen, försvarsjätten, och Kimmo Huotelin, 4-4-skytten, samt till gästande Vänersborgs Ari Holopainen, skyttekungen, och Sami Laakkonen, guldskytten.

Det var Laakkonen som så suveränt tog emot Oksanens långa utkast och efter 99 minuter och 49 sekunder satte punkt för finaldramatiken.

Han uppvaktades av både Stefan "Lillis" Jonsson och Daniel Eriksson, "Lillis" skrek "Lillis", men inte var det "Lillis" klubba som tog bollen - utan Laakkonens...

Både bra och dåligt

- Han gör det riktigt bra. Bättre att säga så än säga att det var dåligt av mig, sa "Lillis" efteråt.

Både och - säger jag.

Visserligen var detta bara en av matchens ödesstunder, men det var den slutgiltiga. Egentligen hade man ju suttit och väntat på något i den stilen, eftersom hela backlinjen hade problem med de finska lyrorna och det blev oftare snedträffar och bommar och därmed onödiga hörnor än rent tillslag.

Ett omdöme som inte bara gäller "Lillis" utan även Göran Rosendahl, Marcus Bergwall, Daniel Eriksson och Anders Östling.

Sen får man naturligtvis inte släppa en tremålsledning i en VM-final. Vad jag vet, så har detta aldrig tidigare inträffat.

Den finska taktiken var lika enkel som lyckad: snabba spelvändningar och lyrbandy mot Laakkonen och Holopainen medan svenskarna försökte sitt skönspel efter isen, som om den varit snöfri.

Bland de 9646 på läktarn såg jag Hammarbys Leif Fredblad som en av sportens närmast sörjande, och då minns jag att han gjorde mål i Sveriges allra första VM-match, som av en händelse även den gick mot Finland.

I Helsingfors, 28 februari 1957, stryk med 4-3.

Den gången tog Finland sitt första VM-silver, det har blivit totalt sex.

1961 i Norge tog Finland sitt första VM-brons, det har blivit totalt 14. 2004 i Västerås tog Finland sitt första VM-guld.

Vilken skrattmatch

Faktiskt har jag inte fått så många häcklande finska mejl som jag befarade. De flesta dessutom av den godmodiga sorten.

Som Markku Mäntyläs korta kärnfulla: "Hehehehe". Som Stefan Ljungs lika korta "hej å håå!!!".

Eller Jari Närvänens något längre: "Sverige A-Sverige B 4-5 hahahahahahaha!".

Som skrivet redan i ingressen: Onneksi olkoon, Suomi!

Finland har brutit rysksvensk gulddominans

Lasse Sandlin