0-0 – då blir det guld

Historien talar för Vänersborg och Sandviken

SPORTBLADET

En bandymatch ska inte kunna sluta 0–0. Speciellt inte efter 23 hörnor?

Men när det blåser nordlig storm och man hör stjärnbilderna stampa i sina spiltor högt över trädet – för att använda poeten Tomas Tranströmers underbara ord i dikten ”Storm” från 1954 – så kan naturligtvis vad som helst hända.

Trots detta, trots snön: 0–0 mellan Vänersborg och Sandviken är ett sensationellt resultat.

I vår högsta bandyserie har något sådant här inte hänt sedan sista elitserieomgången 1991, 10 februari: IFK Motala–Västerås SK 0–0.

Sedan bandyallsvenskan startade för 75 år sedan har det i SM-finaler, SM-slutspel, allsvenskan och kvalet tidigare hänt 53 gånger att en match slutat 0–0.

Detta var 54:e gången.

Men när inte ens någon av hela 23 hörnor resulterar kan man förstå hur vädret har varit. Att det inte gick att omvandla en hörna till en målchans?

”Blåsigt och snö, minus sju grader”, står det i matchrapporten.

Hörnrapporten från Isstadion i Vänersborg talar i alla fall sitt tydliga språk hur matchen gestaltade sig, eftersom snön tvingade fram ett spel i tre perioder, 3x30 minuter.

Översatt till hörnor: 8–0, 2–8, 0–5. Totalt: 10–13.

Alltså: i början mycket hemmalag – mot slutet bara bortalag.

Pasjkin före Karlsson?

Ändå var det IFK Vänersborg som i slutperioden, genom Misja Pasjkin, lär ha haft matchens bästa chans att avgöra. Men underlaget ställde till det?

Om jag minns rätt, så var det väl Hans Elis Johansson (127 landskamper) som i nån tv-sändning nyligen påstod att Pasjkin borde ha haft plats i svenska VM-truppen i stället för Hammarbys David Karlsson.

Den David som nu på egen hand avgjorde för Hammarby – i liknande snöväder och nästan lika kallt (–5,9). 3–1 i halvtid, alla tre målen gjorda av iskalle David, som nu tronar ensam i toppen på skytteligan på 36 mål.

Hammarbys 6–1 mot Villa innebar lagets sjätte raka seger. Inte självklar förrän Bajen gick från 3–1 till 6–1 under sista tio minuterna.

Men Hammarbys inledning var magnifik.

När David Karlsson petade in 1–0 efter 1.15 hade landslagets tredjemålvakt Joakim Larsson redan hunnit göra två prakträddningar, och det var en underbar fart och fläkt och variation i Hammarbys spel under denna första halvtimme, då David Karlsson också hann med 2–0.

Bakom 1–0 Jesper Ericsson med en finurlig passning – bakom 2–0 Stefan Erixon med en uppåkning omöjlig att stoppa.

Men detta var alltså den bandykväll då en dubbelnolla, 0–0, var intressantare än alla mål?

0–0-hysteri 67–68

15 år sen senast, Motala–Västerås, men i samma års elitserie spelade faktiskt även Edsbyn–Ale/Surte 0–0.

Värsta 0–0-hysterin inträffade i 1967–68 med hela fem 0–0-matcher:

Köping–Sirius, Falun–Sirius, Bollnäs–Sirius, Västerås–IF Göta och IF Göta–Hammarby.

Det märkligaste med detta är Sirius närvaro i tre av de fem matcherna.

Det var nämligen Sirius som denna vinter vann såväl den div 1 norra som de tre matcherna var hämtade ur som sin slutspelsgrupp och som till slut också slog Örebro i SM-finalen, 4–1.

Varken IFK Vänersborg eller Sandvikens AIK behöver alltså tvivla på framtiden?

I tidernas bandy-VM har en enda match slutat 0–0, Ryssland–Sverige i Archangelsk 1999. Detta kan dock ha berott på den förkortade matchtiden 4x15 minuter, vilken i sin tur berodde på att det var 45 minusgrader.

Som Lennart Hagerfors skriver nånstans:

”Klimatet är en hustru, vädret en älskarinna.”

Lasse Sandlin

ARTIKELN HANDLAR OM