”Känslorna flödade”

”Zeke” avgjorde i karriärens sista match: ”Jag var oerhört rörd”

1 av 4 | Foto: Pontus Orre
Daniel ”Zeke” Eriksson fyrade av ett sista varggrin efter guldfesten på Uppsala Slott i natt. Nu är epoken ”Zeke” över på bandyisarna.
SPORTBLADET

UPPSALA. Daniel ”Zeke”

Erikssons avslutade karriären med ett riktigt varggrin.

I sin 401:a och sista match för Sandviken avgjorde han SM-finalen mot Bollnäs.

– Det här är helt fantastiskt, jublar 36-åringen.

Årets SM-final utvecklades till en rysare med ett välregisserat slut. Åtminstone om du frågar Daniel ”Zeke” Eriksson.

Knappt tre minuter in i sudden death fick Sandviken ett frislag drygt 20 meter från Bollnäs mål. Daniel Berlin petade

bollen till ”Zeke”, som drog till och såg bollen segla in i målet bakom målvakten Timo Oksanen.

– Jag träffade en försvarare i ryggen. Bollen gick i en konstig båge och ställde Timo, som flyttade sig mot sin högra stolpe, säger Daniel ”Zeke” Eriksson.

När han såg bollen gå i mål visste han inte till sig av lycka.

– Det var som att öppna en dammlucka. Känslorna bara flödade. Glädje, vemod, lättnad... Ja, allt bara kom,

säger han.

”Drömt om guld”

Sandvikens lagkapten hade svårt att hålla tillbaka tårarna när han några minuter senare tog emot SM-pokalen, kysste den och höjde den framför seger- och alkoholrusiga fans.

– Jag var oerhört rörd. Ja, jag har ju drömt om att få avsluta karriären med ett SM-guld, säger ”Zeke”.

På läktaren stod hans föräldrar, Kjell och Margareta, som har stöttat honom under alla år.

Pappan grät av lycka.

– Det här är fantastiskt. Vilken avslutning, säger han.

Hyllning till pappa

”Zeke” avrundade karriären med tröja nummer 44, som en kärleksförklaring till sin far.

– När jag kom hem från Dynamo Moskva hade Linus Pettersson tagit nummer 15. Då valde jag 44, eftersom pappa är född 1944. Det kändes helt rätt. Han och mor har ställt upp genom alla år och stöttat mig när jag har varit trött och grinig, säger Daniel ”Zeke” Eriksson.

Han slutade egentligen 2008 men fick då ett erbjudande från Dynamo Moskva, som han inte kunde motstå.

Den här gången kan inget få honom att fortsätta.

– Jag är färdig. Nu vill jag vara med familjen, säger ”Zeke” och fyrar av ytterligare ett varggrin.

Han firade sin sista kväll med gänget som den guldhjälte han är. Strax före midnatt, efter banketten på Uppsala slott, åkte de till Sandviken för att festa med fansen.

”Zeke” visade vägen då också, med en champagneflaska i varje hand.

– Det blir en skaplig skiva – och jag hoppas att den blir lång, säger han och skrattar.

ARTIKELN HANDLAR OM