”Jag tänker bli världens bäste bandyspelare”

Erik Pettersson, 19, om sin succé, generna och SM-finalen mot Västerås

1 av 2
SPORTBLADET

Han har gjort över 200 mål för Sandviken, vunnit SM-guld och VM-silver.

Det är bara början för Erik Pettersson, 19.

– Jag ska bli världens bästa bandyspelare. Det är det som driver mig, säger tonårsstjärnan inför SM-finalen mot Västerås.

Inom bandyn brukar det pratas om vikten av rutin, men när Sandviken möter Västerås i årets SM-final hänger mycket på två tonåringar.

Målvakten Martin Falk, som gjorde elitseriedebut i premiären, är 19 år och på topp spelar fenomenet Erik Pettersson. Stålpojken gjorde A-lagsdebut redan som 15-åring, lyfte snabbare än seriefiguren och är i dag en nyckelspelare i både klubblaget och landslaget.

EP blev tvåa i skytteligan efter lagkamraten Patrik Nilsson, och i slutspelet har han tävlat i en klass för sig själv. Den unge tunge anfallaren har gjort 20 mål på åtta matcher.

– Det har flutit på bra, men vi har en match kvar och då ska jag vara ännu bättre. Västerås har hittat formen i slutspelet och slog Villa med 3-0. Det är inte så illa pinkat, men vi ska göra en jävla match och ta SM-guld.

Att en 19-åring gör 20 slutspelsmål borde inte vara möjligt. Vilken är din egen förklaring?

– Det har gått bättre än jag vågade drömma om, men jag har mycket i mig och har tränat otroligt hårt, mycket mer än de flesta i min ålder. Det har jag igen nu. Dessutom kom jag till en förening där jag hade mycket att lära. Misja (Svesjnikov), Mossan (Daniel Mossberg), Bella (Daniel Berlin) och Zeke (Daniel Eriksson) spelade när jag kom till Sandviken. Jag lärde mig väldigt mycket bara genom att vara med och träna, och det har byggts på hela tiden. Jag har blivit bättre och bättre och tagit ett större och större ansvar. Sedan sitter det nog lite i generna, från pappa, farfar och gammelfarfar.

Onekligen har han att brås på, Sveriges hetaste anfallare. Rolf Pettersson, Eriks farfar, var högerhalv i det Skutskär som 1964, efter omspel, förlorade SM-finalen mot Broberg. Hans far, Håkan Pettersson, fick 1990 och 1996 uppleva två finalförluster med Sandviken, men förde som tränare klubben till SM-guld 2011 och 2012.

Du hamnade i en märklig situation i november 2012, då din far och Peter Isaksson fick sparken som tränare.

– Det var jobbigt för mig, men framförallt var det jobbigt för pappa. Eftersom jag var så pass ung var det en trygghet att ha honom som tränare. Samtidigt kände jag att jag inte kan ha pappa som tränare hela tiden, att jag måste växa upp och ta hand om mig själv. På ett sätt var det jobbigt, på ett sätt var det kanske bra. Just då kände jag inte att det var det rätta, men nu kan jag hålla med om att det behövdes något nytt och vi gick ju till final med de nya tränarna (Daniel Zeke Eriksson, Stefan Söderholm och Henrik Hagberg).

Du växte upp på Konvaljevägen i Söderfors och var granne med Patrik och Mikael Nilsson, som i dag är dina lagkamrater. Är det något speciellt med luften där?

– Jag vet inte, men det är häftigt att tre spelare kommer från orten. Bandyn är nummer ett där. Ja, på vintern är det bara bandy som gäller och det finns bra träningsmöjligheter.

Du gjorde elitseriedebut som 15-åring. Vad minns du?

– Jag var otroligt nervös. Det var mot Sirius borta och jag gjorde ett eller två byten. Jag tror knappt att jag rörde bollen, men jag var på isen i alla fall.

Nu, som 19-åring, har du gjort över 200 mål för Sandviken.

– När man tänker efter är det helt fantastiskt, men det har mycket att göra med att jag spelar i ett så bra lag. Som anfallare i Sandviken får man många chanser. Det är inte så att jag har gjort över 200 mål på egen hand.

Har du testat några andra sporter?

– Ja, jag spelade fotboll tills jag var 15 år. Sedan har jag spelat innebandy, provat på hockey och lirat golf.

Varför blev det bandy?

– Främsta orsaken är att pappa var inblandad i just bandyn, så det blev naturligt att man skulle hålla på med det som liten. Jag tyckte att fotboll var roligare under tiden jag spelade, men jag var inte tillräckligt bra för att kunna satsa på fotbollen. Att det blev bandy är inget jag ångrar i dag.

Du har redan upplevt mer än de flesta spelare upplever under en hel karriär. Vad har du för mål med bandyn?

– Jag har hela tiden sagt att jag ska bli världens bästa bandyspelare. Det är det som driver mig, på varje match, på varje träning. Jag spelar i ett lag som alltid har målet att vinna SM-guld och jag vill bli en av de spelare som har flest SM- och VM-guld. Då kan man inte bli mätt.

Vem är tidernas bästa bandyspelare enligt dig?

– Svår fråga, men jag tycker att Magnus Muhrén och Pelle Fosshaug är två av dem. Jag har spelat med båda och även mot Pelle. Det är väl lite därför.

Hur många erbjudanden har du fått från Ryssland?

– Noll.

Skämtar du?

– Nej, jag har faktiskt inte fått ett enda erbjudande. Vi får se vad som händer när säsongen tar slut, men jag är inställd på att spela i Sandviken nästa år.

Fotnot: SM-finalen sänds i SVT2, 16.00