EM-laget skämde ut svensk basket - skicka hem dem

SPORTBLADET

SÖDERTÄLJE

Det skulle bli svensk baskets stora genombrott.

Det blev svensk baskets stora mardröm.

I går insåg man vilka blåbär våra svenska basketspelare är.

Foto: bildbyrån, stefan jerrevång
utspelade, utklassade, utskämda Sveriges förbundskapten Jan Enjebo fick se sitt lag bli fullständigt avklätt och förnedrat av spanien i premiärmatchen i basket-EM.

Efter en minut och 20 sekunder dunkade den ännu så grandiose svensken John Pettersson.

Spanjorerna hade missat tre skott och John Pettersson sträckte ut alla sina 205 centimetrar och dunkade så där snyggt ni vet som de alltid gör i tv.

2-0.

Sen var festen slut.

2-0. De borde lagt sig på försvar efter det, inser man nu. Säkrat hem. Det brukar blåbär göra.

"Missa inte festen" står det fortfarande på basket-EM:s stora affischer men hur ska man kunna det när festen startade med en total baksmälla. Spanjorerna körde över Sverige. Förödmjukade Sverige. Förlöjligade Sverige. Mosade Sverige och vann till slut med 99-52. I sista kvarten var den enda - och så menar jag verkligen den enda - intressanta frågan om spanjorerna skulle vinna med dubbelt så många poäng som Sverige.

Det gjorde de inte.

Det var, vad jag kunde se, den enda framgången.

Sverige - ett basketgymnasium

Serbien som är världsmästare förlorade inledningsmatchen mot Ryssland i går. Efteråt sa serbernas coach att han såg fram emot Sverige-matchen i dag. Verkligen. För nu handlar det om målskillnad. Det lät onödigt kaxigt, tyckte jag då, men nu förstår jag bättre. De betraktar Sverige som ett litet färskt basketgymnasium där det bara handlar om hur många poäng de ska vinna med.

Sverige har inget i den här turneringen att göra.

Skicka hem dem.

Laget skämde ut sig själva och svensk basket och Södertälje som arrangör med ett tafatt spel på gränsen till korkat. Det var som att se David mot Goliat. Goliat vann. Det var som att se Lilleputtarna mot Gulliver. Favoritvinst igen. När spanjorernas NBA-stjärna nummer fyra Gasol - så mycket stjärna att han utsågs till Årets rookie förra året - visade i en paus att han kan klia sig i knävecken utan att böja sig (!) förstod man ju att det här matchen var bekymmersam. Alla svenskarna var kortare och tunnare än sina motståndare. Och vår enda aggressiva spelare - den 211 långa Joakim Blom - var så aggressiv att han höll på att bli utfoulad innan matchen knappt hunnit börja.

Det här laget har förberett sig i 300 dagar inför EM.

De försökte göra en Sydkorea som också stängde in sig inför fotboll-VM. Det gick bra. För dem.

För svenskarna gick det precis tvärtom. Det måste vara de sämst använda 300 dagarna i svensk idrottshistoria. 300 dagar och ändå såg de ut som nybörjare. Det var lite sorgligt.

Sverige har betonat lagkänsla och snabbhet istället för storlek. Spanjorerna var snabbare (!) än Sverige. Och de jobbade som ett lag i 40 minuter. Sverige i fyra minuter. I 40 minuter malde de skoningslöst ner svenskarna i jakt på målskillnad. Det kan bli outhärdliga två gånger 40 minuter till för svenskarna i gruppspelet mot Serbien och Ryssland.

Var det dödsstöten?

Det skulle bli basketpropaganda men det kan lika väl bli svensk baskets dödsstöt.

Dödsstöten för matchen kom i andra kvartens inledning när Håkan Larsson stod ensam under sin egen korg och spanjorernas sexa Vinas kom fram, tittade på Larsson, sträckte fram händerna sakta och tog bollen från svensken som dumt tittade tillbaka på den elaka spanjoren.

Det gick inte att resa sig efter det. Inte för Larsson och inte för svenskarna. Det var verkligen en svart kväll för svensk basket.

Finns det nåt hopp? Det tror jag inte.

Pröva omstart, som datasnillena brukar säga.

Inte ens den bisarra cheerleadergruppen Red Foxes från Ukraina kunde pigga upp. Och de försökte verkligen. De var mycket östeuropeiska och mycket magra.