Lillen Nash - störst under basketkorgen

Per Bjurman: Idrott är alltid som mest magisk när den trotsar förnuftet

SPORTBLADET

NEW YORK

Idrott är alltid som mest magisk när den trotsar förnuftet.

Därför måste man älska Steve Nash.

Han ska egentligen inte kunna vara mycket till basketspelare - men är just nu den bäste som överhuvudtaget finns.

Det är mina favoriter bland idrottsmännen- och kvinnorna.

De som gör det de inte riktigt ska kunna göra.

Som Henrik Larsson.

Han är väl egentligen lite för liten i växten för att kunna hävda sig som anfallare i fotbollens absoluta toppskikt.

Ändå har han varit en av de allra förnämsta i just den rollen - i ett helt decennium.

Det är oerhört imponerande.

Ett ännu bättre exempel är kanske Kjell Samuelsson, hockeybjässen.

Var han än kom under sin karriär blev han utskrattad - till en början.

Lättare runda Manhattan

En sån tvåmetersräkel, skrockade läktarexpertisen, kan väl inte stå på ett par skridskor. Jag var med vid elitseriedebuten i Leksand 1984 (tror jag det var) och minns tydligt hur vi slog oss på knäna under uppvärmningen. Hade herrarna i styrelsen blivit cirkusdirektörer...hö hö.

Men Big Kjell tog inte bara en plats i Elitserien och sedermera landslaget.

Han blev en av de mest respekterade svenskarna i NHL-historien.

Till och med New York-tidningarna, som först hade hånat honom med den förtjusning bara New York-tidningar kan håna människor, tvingades till slut erkänna Tingsryd-hjältens storhet:

Det är lättare att runda Manhattan än Kjell Samuelsson, lyder ett klassiskt citat från Daily News.

Steve Nash i basketlaget Phoenix Suns har motsatt problem.

Han är egentligen för kort för sin sport.

Killen mäter visserligen 1,91 i strumplästen och kortare kan man onekligen vara, men jämfört med merparten av konkurrenterna i NBA är han faktiskt rena Vladimir Putin.

Steve Nash råkar också vara vit.

Och kanadick.

Följaktligen borde han på sin höjd vara komplementspelare i något mindre bemedlat lag.

Men i själva verket utsågs Nash förra veckan till NBA-ligans mest värdefulle spelare och under det slutspel som nu pågår är han stjärnan som lyser starkast av alla.

Älskar Tottenham

Jag såg honom göra 48 poäng på egen hand i Dallas i söndags.

48 poäng!

Giganterna i Dallas Mavericks borde rent logiskt ha kunnat stoppa honom varenda gång, tyckte jag det kändes som. Men 31-åringen från British Columbia var för snabb, för smart, för bra på att läsa spelet och för pricksäker.

Under några av soloräderna fick han de som egentligen ska vara bättre lämpade att spela basket att se ut som statister i nya Paris Hilton-filmen "House of wax".

Det är den sortens bedrifter jag talar om. Det är den sortens bedrifter som ger idrott dess allra mest betagande lyster.

Nash verkar vara en kille att gilla också på andra sätt.

Bara en sån här sak:

Killen är besatt av engelsk fotboll och håller stenhårt på Tottenham Hotspurs.

Han har tillika koll på film, gillar bra musik och ägnar sina sommarsemestrar åt att hjälpa utsatta barn hemma i Kanada.

Steve Nash är kort sagt min man.

lll

Som lag är det annars Miami Heat som fortsätter imponera allra mest.

De promenerade rakt över motståndet - Washington - också i kvarten och har nu vunnit åtta raka slutspelsmatcher.

Och då har Shaquille O"Neal ändå vilat flera matcher.

Hur ska någon kunna stoppa dem?

lll

Personligen håller jag dock på Dallas Mavericks, trots att de alltså står mot Steve Nashs Phoenix Suns i den här kvarten.

Jag vet inte riktigt varför, men det har alltid varit något med The Big D som tilltalar mig.

Femte kvarten spelas i natt och är Dirk Nowitzki, suverän tysk med samma slags coola utstrålning som 80-talets höjdhoppare, bara i form tror jag att mina killar kan skaffa sig en svårintaglig ledning.

Popcorn fram!

VECKANS 5 HETASTE

VECKANS KALLASTE

Per Bjurman