”Det var droger eller basket”

För Akropolstjärnan Gerald Riley blev basketen räddningen från missbruk, våld och fattigdom

Foto: Erika Stenlung
SPORTBLADET

För Akropolstjärna Gerald Riley har basketen varit vägen ut ur fattigdom.

Hemma i Georgia sitter två av hans bröder i fängelse, den ena med en dubbel livstidsdom. I Sverige har Gerald börjat bygga både sin och sin familjs framtid.

– En del spelar basket för att få tjejer, andra för publiken och några för att få tävla. För mig är basket på allvar, säger han.

Det var aldrig meningen att 24-åriga Gerald Riley skulle komma till Sverige, än mindre Rinkeby och Akropol. Men i sista stund petades han ur ett lag i Tyskland, fick kontakt med Akropols coach Olle Lundén och skrev på.

Sportsligt har det blivit en succé. Riley har tagit Akropol till semifinal och konkurrerar med Solnas Derrick Tarver om titeln som årets bästa amerikan.

Bröder i fängelse

Han hamnade i en av Stockholms fattigaste förorter och tvingas bo i en rätt usel studentetta på ett industriområde. Andra skulle klaga, men Riley tar det med ro.

Han har varit med om värre.

– Ja, Rinkeby är inte så farligt. Man behöver inte kolla sej över axeln här. Man känner sig trygg, säger han.

Det gjorde man inte där han växte upp. Georgia är en av ­

USA:s fattigaste delstater. Millidgeville är en av Georgias fattigaste städer. Där växte Gerald Riley upp i ett av stadens fattigaste områden. Han var, som de säger i USA, dirt poor.

– Men jag växte upp med mamma och pappa och de arbetade hårt för att försörja oss. De gjorde sitt bästa för att uppfostra oss och ge oss allt vi behövde, men vi var fem syskon. Det var inte lätt.

Gerald hittade sporten. Hans bröder hade inte samma tur. En äldre bror sitter i dag i fängelse för narkotikabrott. Hans ett år yngre bror sitter i fängelse för väpnat rån. Han är dömd till dubbel livstid.

– Men jag hoppas att han ska få det nedkortat till 20 år eller nåt sånt. Men det är svårt ändå. Sen den dagen han åkte in har inget varit det samma. Jag tänker på honom jämt. Men jag kan inte ha någon kontakt med honom härifrån. Han har en liten dotter. Hon är mitt och min mammas ansvar nu.

Hade inte råd med skor

Att Gerald Riley var en stor baskettalang började märkas när han var tolv år. Då fick han börja spela i olika sommarligor och så kallade AAU-lag. Där var det en coach som tog hand honom.

– Jag hade inte råd med basketskor, men han såg till att jag hade ungefär samma saker som de andra killarna. Det var kul, för det var gratis och jag fick resa utanför Middlesville.

Tränar med stjärnorna

Efter gymnasiet fick han stipendium till fina universitetet Georgetown i Washington, DC. Han kom dit som försvarsspecialist. När han tog examen fyra år senare var han lagets stjärna och poängkung med ett snitt på mer än 17 poäng per match. Han var en av sin collegedivisions bästa spelare.

På skolan har NBA-stärnor som Allen Iverson, Stephan Marbury och Alonzo Mourning också gått. Riley känner dem alla.

– Vi tränar tillammans varje sommar på Georgtown. Dom är mina vänner. När man gått på samma college håller man samman. Jag fick så många nya vänner i Washington, både i skolan och i laget. De är mitt nya gäng.

Vägen ur gettot

För lillebror gick det inte lika bra. Andra året som Gerald var borta började han hänga med fel folk.

– Hade jag varit hemma så hade det aldrig hänt, jag skulle aldrig ha tillåtit fel människor att dra med honom på fel väg. Jag har fortfarande dåligt samvete för att jag inte var där och kunde skydda honom. Mitt liv blir aldrig det samma efter det.

Men Gerald Riley hade också sina val när han var ung. Alldeles utanför hemmets dörr fanns bara två vägar att gå.

– Man kunde antingen spela basket eller så kunde man syssla med droger. Det var alternativen. Men jag var aldrig lockad av droger. Dessutom såg min äldre bror att jag hade talang, så han såg till att jag inte komma nära drogerna.

Flera av NBA:s största stjärnor kommer från en liknande bakgrund. Allen Iverson, Le Bron James, Elton Brand och Stephan Marbury är bara några exempel.

Idrotten var deras väg ut ur gettot. Inte bara det. Det var hela deras familjs och ibland släkts väg ut.

Siktar på NBA

Gerald Riley har samma tankar.

– Jag älskar min mamma Gloria mest av alla. Jag vet att min karriär ger henne kraft att gå upp på morgonen. Min dröm är att köpa henne ett hus och restaurang. Hon lagar världens godaste mat. Sen vill jag hjälpa min lillasyster att bli familjens första läkare. Min dröm är hon ska gå på Georgetown.

Akropol är första steget på vägen. Nästa år siktar han på ett mer lukrativt kontrakt ute i Europa och sen på NBA. Han vet att han har potentialen, allt handlar om tajming. Att vara på rätt träningsläger vid rätt tillfälle.

Men oavsett om han spelar för en plats i NBA eller som i kväll för en finalplats i basketligan så är en sak klar när de gäller Gerald Riley.

För honom är basket på fullaste allvar.

Thomas Anroth ([email protected])