Med J-O steg temperaturen i Shanghai

Johan Flinck: …men jag tvivlar på att det räcker för att få "Det evigt grönskande trädet” att blomma

SPORTBLADET

SHANGHAI

När svenska landslaget landade i Shanghai i

tisdags blev det hett – bokstavligen.

Det kan ”Det evigt grönskande trädet” behöva.

Men jag tvivlar på att han kan låta sina tusen blommor blomma en gång till.

Han kallas ju så i Kina, J–O – ”Det evigt grönskande trädet”.

Och som på beställning – för det är som J–O själv brukar säga: ”kineserna vill nog inte att jag ska lägga av” – steg värmen från 20 till över 30 grader samma dag han landade i Shanghai (det snackas om nytt värmerekord för april).

Men jag tvivlar på värmen och solen räcker för att J–O ska blomma ännu en (sista) gång.

Visst, han gjorde det för bara åtta månader sen i Aten. Men då hade han fått den näring han behöver: månader med förberedelser utan avbrott.

Inför VM har han flera gånger berättat om vilken skillnad det är i förberedelserna nu jämfört med OS – ett EM en månad före, Bundesligaspel och jippon samt inklämda läger där landslaget knappt hinner vara samlade innan någon måste sticka iväg på uppvisningsspel och en annan för seriematcher.

Viljan finns där

Men J–O, och vi, vill ju så fruktansvärt mycket i det här sista mästerskapet – ett sista VM i hans älskade Kina.

Det är därför han under de här fyra dagarna jag följt honom här i Shanghai säger saker som:

– Det kan smälla till här också.

Och:

– Jag höjer mig alltid i stora mästerskap.

Men han säger också, och då lyssnar vi inte så gärna:

– Det viktiga är att spela bra. Åker jag ut men har spelat bra är det okej.

Och:

– Jag försöker utveckla mitt spel.

Herregud, han låter ju som en svensk landslagsspelare i fotboll: ”det viktigaste är att utvecklas som spelare” och ”bara vi spelar bra fotboll”.

Fattas bara att J–O ska börja med: ”den största pressen lägger jag på mig själv”.

Drömfinal

Nej, det är ju inte så vårt eviga träd ska låta – han ska prata om favoritkineser, tänkta finalmotståndare och bra kinakrogar att fira ett guld på.

Favoritkineser och bra kinakrogar överlåter vi åt J–O men en finalmotståndare kan vi ju utse – bara för att få drömma om en sista blomning i Shanghai i maj 2005.

J-O firas efter guldet 1997. Repris i år?
ARTIKELN HANDLAR OM