DÖDENS BERG

Mont Ventoux gör comeback på Touren – för första gången på sju år

1 av 4
Mont Ventoux.
SPORTBLADET

Mont Ventoux är en av de mest fruktade stigningarna som finns i Tour de France. Åkarna ska ta sig två kilometer över havet. Bergets facit: dödsfall, medvetslösa segrare och makalösa dueller. Det var sju år sedan åkarna tvingades upp för helveteshöjden, i dag är det dags igen. Välkomna.

1967 – Tom Simpsons sista tramptag

Tom Simpson kom till Tour de France 1967 som en stjärna. Två år tidigare hade han vunnit VM, nu var siktet inställt på seger i touren. Men Simpson segnade ned och dog på den fjortonde etappen – på väg upp mot Mont Ventoux, dödens berg.

Touren började bra för Simpson 1967. Efter den första veckan låg han på en sjätte plats, men sedan började det krångla för britten. På den tunga etappen över Col du Galbier fick han problem med magen och hans mekaniker Harry Hall var efter målgången tvungen att tvätta cykeln ren från spåren som magsjukan lämnat.

Två liter vatten – max

Två dagar senare var det dags för något ännu värre. Simpson och de andra skulle upp för den tuffaste stigningen i hela tävlingen, Mont Ventoux. Som om det inte var nog med en närmast omänsklig klättring uppför berget hade cyklisterna även en värmebölja att besegra. När de stod vid starten av etappen var temperaturen över 40 grader. På den tiden tillät reglerna bara att cyklisterna fick dricka två liter vatten, och det drack de snabbt upp.

Trots magproblemen hakade Simpson på ledarklungan där totalledaren Roger Pingeon fanns. Men med bara ett par kilometer kvar till toppen hade Simpson inga krafter kvar. Han började kränga och föll till slut till marken.

Publiken hjälpte till

Publiken drog efter andan men ett par åskådare sprang snabbt fram för att hjälpa honom.

Han bad dem att sätta honom på cykeln igen. Det gjorde de och såg honom trampa i väg. Simpson fortsatte upp mot toppen men bara 300 meter längre fram föll han igen. Åskådarna sprang fram igen men ingen försökte att hjälpa honom upp på cykelsadeln igen, han var medvetslös. Läkare var snabbt på plats men det gick inte att få liv i honom och en timme senare var han död på grund av en hjärtattack.

Obduktionen visade senare att döden inte var helt naturlig. Han hade spår av amfetamin i kroppen.

1970 – Eddy Merckx lurar liemannen

1970 var första gången sedan Tom Simpsons död som touren var tillbaka på Mont Ventoux. Eddy Merckx dominerade touren det året med rekordmånga (åtta) etappsegrar. Men Mont Ventoux höll på att knäcka honom.

Eddy Merckx kom till Tour de France 1970 som den bäste cyklisten i världen. Han skulle försvara sin titel i touren och bara några veckor tidigare hade han cyklat hem Giro d’Italia.

På den åttonde etappen tog han över den gula ledartröjan och utökade sedan ledningen dag för dag tills det var dags för den fjortonde etappen. Uppför Mont Ventoux trampade han i från alla sina motståndare. Men med bara tre kilometer kvar till toppen, på samma plats som Tom Simpson segnade ned och dog tre år tidigare, fick Merckx problem. Han cyklade med vidöppen mun för att försöka få så mycket syre som möjligt.

Merckx var helt slut men lyckades ta sig hela vägen upp. Han hade också sinnesnärvaron att ta av sig kepsen för att hedra Simpson. Men när han kom upp till målet var krafterna slut. Inte ens en segergest orkade han med när han trampade i mål.

– Ursäkta mig. Jag kan inte, stammade han efter målgången innan han tuppade av och fick syrgas.

Trots allt lyckades Merckx komma tillbaka efter urladdningen och ta hem Tour de France för andra året i rad. Men

i efterhand har han berättat om sin rädsla på väg uppför Mont Ventoux.

– Jag var väldigt rädd och tänkte på Simpson.

2000 – Århundradets duell

Lance Armstrong och Marco Pantani bjöd på en makalös duell för nio år sedan. Italienaren Pantani vann, sen utbröt ordkriget.

Armstrong kallade Pantani ”elefantino” på grund av Pantanis utstående öron.

År 2000 sedan lekte livet för Lance Armstrong som hade besegrat en svår cancersjukdom. Året innan hade han kommit tillbaka som toppcyklist och vunnit touren för första gången.

För Pantani var det omvänt. Den populäre italienaren som kallades ”piraten” var inne på övertid av sin karriär. Året innan blev han diskvalificerad när han var i ledningen av Giro d’Italia efter att ha haft för många röda blodkroppar än tillåtet. Efter diskningen var han aldrig sig själv igen. Men på väg uppför dödens berg vaknade han till liv.

Pantani var den enda som kunde haka på när Armstrong drog ifrån uppför stigningen. Men italienaren var inget hot i sammandraget och Armstrong sa själv efter loppet att han lät Pantani få etappsegern. Men Pantani blev rasande över Armstrongs uttalande, han hävdade att han cyklat ifrån Armstrong av egen kraft. Då svarade Armstrong med att kalla Pantani ”elefantino” på grund av Pantanis utstående öron, något som Pantani hatade. Efter ordkriget har amerikanen inte gett bort några fler etapper.

– No gifts this year, sa han ett par år senare när han jagade ikapp den

i totalen ofarlige tysken Andreas Klöden.

Sedan korsades inte Pantanis och Armstrongs vägar mer. Armstrong trampade vidare mot osannolika framgångar medan Pantanis framgångar var över.

Dog av kokain

Tre dagar senare vann Pantani ännu en etapp, till Courchevel. Men därefter var karriären i princip över. Han fortsatte att tävla i två år till men utan större framgångar. Sen gick det utför. 2003 lades han in på en klinik på grund av en depression. Och i februari 2004 hittades Pantani död på ett hotellrum i Rimini. Dödsorsaken var ett hjärtstillestånd som orsakats av kokainförgiftning.

ARTIKELN HANDLAR OM

Cykelsport