”Det är en saga”

HIF-fansens nya favorit om sin otroliga resa

1 av 4 | Foto: BJÖRN LINDGREN / BLIPIX.SE / BLIPIX
FOTBOLL

HELSINGBORG. 2007 fick en liten kille i en fattig by i Uganda en svensk landslagströja med Henrik Larssons namn på i tioårspresent.

2013 landade samma kille i Malmö som ensamkommande flykting.

2017 blev han Olympias nye älskling i sin debut för HIF.

– Det är en saga, säger Lumala Abdu.

Den 23 september 2013 landade Lumala Abdu på Sturups flygplats. Någon timme senare stod den föräldralöse 16-åringen från Uganda övergiven mitt i Malmö sedan någon slags ledsagare bara lämnat honom där.

– Han gav mig min väska och sade att han skulle komma tillbaka, men det gjorde han inte, berättar Abdu när vi ses i Olympias inre.

– Jag såg en svart kille på gatan och frågade om han kunde hjälpa mig. Han sa att det enda han kunde göra var att ta mig till Migrationsverket. Där berättade de att jag var i Malmö och Sverige. Jag vet inte varför det blev Sverige. Jag bara hamnade här.

Vem som låg bakom resan, syftet med den och vem som betalade är höljt i dunkel. Lumala Abdu vill, eller kan, inte berätta hur det gick till.

Han föddes den 21 juli 1997 i byn Kataba i västra Uganda. Fadern var okänd och modern dog när Lumala bara var ett par månader gammal. Han växte upp hos sin mormor under fattiga förhållanden.

Det bästa han visste var att spela fotboll med kompisarna men i någon organiserad form var det aldrig tal om.

Foto: MATHILDA AHLBERG / BILDBYRÅN

Drömde du om att bli fotbollsspelare?

– Nej, vi hade bara kul, dansade, sjöng och umgicks mycket. Efter att vi hade spelat satt vi nästan alltid och fikade och bara snackade fotboll.

20 mål på en vår

När Lumala var 16 år lämnade han, som så många andra, Kataba för att söka lyckan i huvudstaden Kampala.

– Det gällde att hitta ett jobb varje dag för att få pengar till mat. Det handlade om att kriga och kämpa för sitt liv. Många gick ner sig i droger. Jag tvättade bilar men ville komma därifrån, bort från Uganda.

På något sätt lyckades han alltså ta sig till Sverige.

– Några kompisar hjälpte till. Det kom några vita européer.

Mer får vi inte veta.

Migrationsverket i Malmö ordnade ett boende till Abdu i Bromölla i nordöstra Skåne.

– Det var där allting började.

Den lokala division tre-klubben Ifö/Bromölla upptäckte Abdus fotbollstalang men 16-åringen hade inte råd med några fotbollsskor och enligt Abdu själv ville föreningen inte betala för några.

– ”Då skiter jag i det”, sa jag.

I stället följde han med en kompis till division sju-laget Gualöv, utanför Bromölla, där han började spela vintern 2013/14.

– Jag blev lagkapten nästan direkt, trots att jag bara var 16 år. Alla var schyssta och i laget umgicks vi och gjorde allting tillsammans trots att vi var i så olika åldrar. Drömmen var att spela i Mjällby. Jag såg killarna i skolan som hade Mjällbyväskor.

Foto: JONAS GUSTAFSSON / BILDBYRÅN
Lumala Abdu och ”Chippen” i Mjällby.

Hade 40 par skor

Efter att gjort 20 mål på våren för Gualöv blev drömmen sann och han spelade i Mjällbys U17- och U19-lag hösten 2014. Inför säsongen därpå flyttades han upp i a-laget.

Ryktet om Abdus talang spred sig och efter 24 matcher och 3 mål i Superettan ryckte många klubbar i honom inför 2016.

– Jag var och tränade med Malmö och Kalmar. Agenten hade lite kontakt med Olympiakos i Grekland och jag hade kontakt med AIK också.

Till slut skrev 18-åringen på ett fyraårskontrakt med Kalmar och drygt två år efter att han kom ensam till Sverige utan pengar och nästan utan några ägodelar alls satt han plötsligt med en allsvensk lön.

– Jag hade aldrig haft de pengarna tidigare.

Vad unnade du dig?

– Jag gillar bra grejer. Jag handlade lite Nike och så. Jag gillar skor. Jag hade 40 par hemma förut men jag har delat ut många av dem till kompisar nu.

I Kalmar blev det tio matcher men bara en från start under debutsäsongen. I mars i år lånades Abdu ut till Varberg i Superettan, där det bara blev två starter och ett mål.

Han återvände till Kalmar i somras men den 15 augusti blev det klart med en ny utlåning, till Helsingborg säsongen ut.

– När jag fick samtalet från tränaren här i Helsingborg blev jag så jäkla glad. Det här är en stor klubb med många fans. Jag sa direkt till mina kompisar: ”grabbar, det kanske blir Helsingborg”.

Man U är favoritlaget

Och så berättar Abdu om sin speciella koppling till Helsingborg och stadens store son.

– När jag var tio år fick jag min första riktiga födelsedagspresent, en svensk landslagströja med Henrik Larssons namn och nummer på. Min moster hade köpt den när hon var i Zanzibar (en ö utanför Tanzania). Jag hade på mig den hela tiden.

Men från början visste han inte vem Henrik Larsson var.

– Sen såg jag honom i Manchester United, som är mitt stora favoritlag.

Foto: BJÖRN LINDGREN / BLIPIX.SE / BLIPIX

Tio år senare bor han alltså i Larssons Helsingborg och spelar i HIF.

– Det är en saga, säger Abdu, skakar på huvudet och gömmer ansiktet i händerna som om han fortfarande inte kan tro att det är sant.

Abdu hälsade kort på Henke när han var på Olympia och spelade en U21-match med Kalmar.

– Om jag fick träffa Henke igen skulle jag berätta om tröjan.

Abdu pratar en anmärkningsvärt bra svenska. Han är noga med att nämna alla vid namn som hjälpt honom i framför allt Bromölla under de här åren. Uganda har han mer eller mindre klippt banden med.

– Jag har inte varit tillbaka sedan jag kom till Sverige och har inte haft någon kontakt med min mormor. En kompis berättade att hon dog förra året. Det kändes tungt. Jag är uppväxt med henne och hon betalade allting för mig där nere, skola och så.

”Kanske halvbrasse”

Bara ett par dagar efter att Abdu kom till HIF debuterade han hemma mot Gais. Han startade matchen och tog Olympia mer eller mindre med storm.

I dag väntar nästa match: ett hett skånederby borta mot Trelleborg, som är med och slåss om en kvalplats.

– Det är en mycket viktig match, säger den kvicke, offensivt lagde mittfältaren som gärna spelar ute till vänster.

Men på ryggen står det inte Lumala utan ”Lumalinho”.

– Kanske är jag halvbrasse, skojar 20-åringen.

Vad drömmer du om?

– Att spela på hög nivå som möjligt, i de stora ligorna. Men det börjar nu. I dag! Jag måste leverera.

Vad har du för drömmar utanför fotbollen?

– Hjälpa sjuka människor genom välgörenhetsarbete.