De vinner våra hjärtan

FOTBOLL

PEKING. Tennisen har haft svårt att vinna hjärtan i OS.

Jag hoppas att ni såg lösningen.

Jag hoppas att ni i går såg svenskar och fransmän spela OS med så mycket själ, hjärta och närvaro att ingen levande människa kunde sluta titta.

Det är oklart vem som bestämt det, om det var Jacques Rogge, Hu Jintao eller ett gäng brottningsdomare, men i går sken solen som… en sol över stort och smått i Peking.

Det var som att, över en natt, förflyttas från världens största rökrum till en vacker, bubbelgummig sommarstad.

Vid närmare eftertanke kan det ha varit Gud som flyttade på avgaser, gråhimmel och bråte för att han ville se på tennis.

Och Herregud, vilken tennis.

Thomas Johansson och Simon Aspelin spände fast sina bälten i Arnaud Clément och – framför allt – den suveräne Michaël Llodra, och så bjöd de på en duell som rörde vid de allra mest ursprungliga idrottsnerverna.

Det gick inte att sluta titta.

Det gick, inte ens om man försökte, att blinka.

Ingen brydde sig om tennis

Ni vet hur det varit med tennisen, att det fått rätt mycket stryk under sina år som OS-sport. Rättvist i början, när ingen brydde sig och spelarna minst av alla, men av gammal vana de senaste åren. 

Om tennisen stått lågt i OS-kurs så har dubbeln stått lågt i tenniskurs. Att publiken är kall när det kommer till dubbel beror mer på stjärnbrist än på brist på kvalité.

Och i går ställde sig ett franskt och ett svenskt par upp på förstabanan här i Peking och förde ett fem timmar långt försvarstal för sin sport.

Det var lite som att se Federer–Nadal i Wimbledon, samma sorts gastkramande titanisk kamp – med skillnaden att det var en överraskning. 

Luktade svett och sommar

Matchen förbjöd likgiltighet. Den tog tag, kramade ur, den luktade svett och tung sommar och tvingade fram svar från varenda spelare.

Simon Aspelin är en dubbelspelare, och spelade styrspel med handleder och smarta val. Thomas Johansson drog på och tryckte boll med singelspelarens större ambitioner. Arnaud Clément var trött redan innan han var trött. 

Och vänstervirtuosen Michaël Llodra var bäst av alla.

Llodras svaghet är att han är fanatisk Paris St Germain-supporter och polare med Jérôme Rothen. Han har därmed en vurm för grandiosa förluster.

Varje boll räknas

Första set försvann trots 6–3-ledning i tiebreak, i andra klädde fransmännen om till vinnare och vände till vinst med 6–4. Sista set var inte bara en uppvisning i fantastisk, kramp-i-magen-spännande dubbeltennis. Det var också en pedagogisk illustrationsfilm för tennisens mest klichéiga princip: 

Att Varje Boll Räknas.

Efter 286 minuters tennis hade Aspelin/Johansson vunnit två bollar mer än Clément/Llodra. 

Det är ingenting.

Det är allting.

Llodra var elegant, Thomas Johansson var ett lejon (bara att han vågar spela dubbel med sitt skadade öga är märkvärdigt) som tog ansvar i varje boll, varje duell. Båda paren visste att breaken skulle komma när Aspelin eller Clément servade. Aspelin förlorade en DC-dubbel mot just det här paret häromåret, och han trodde att han hade förlorat igen när han gav bort ett servegame med ett dubbelfel (Sverige slog 13, Frankrike noll!).

Men varje boll räknas, varje spelare också, och Llodra fick bära Clément i skiljeset.

Han orkade till 14–14, till 15–15, till 17–17, till den punkt då vi alla trodde att det här var en match som skulle ta slut först när äldste man på plan (Aspelin, 34 år) tog sina ATP-poäng och gick i pension.

Men till slut fick Clément sitt straff, klockan var närmare natt än kväll här i Peking när han servade sig själv fram till ett stup och Thomas Johansson, Simon Aspelin och en nätkant hjälptes åt för att putta honom över kanten. 7-6, 4-6, 19-17.

Federer – och en annan kille

Ingen som började titta kunde sluta, och tidigt idag börjar (eller började, jag vet inte vilka vanor ni har) finalen mot Roger Federer och en annan kille.

Federer och den andre killen kan säkert vinna matchen, finalen och OS-guldet.

Men det var Thomas Johansson och Simon Aspelin som i går vann publikens hjärtan åt en OS-sport många av oss aldrig riktigt brytt oss om.

ARTIKELN HANDLAR OM