Mejla

Zendry Svärdkrona

Division 2-disciplin räcker långt i dagens allsvenska

Publicerad:
Uppdaterad:

Bank summerar veckans omgång i allsvenskan

GÖTEBORG. Så avslutar vi en vecka som väckt många frågor.

En av dem: Hur skulle ett välorganiserat division II-lag klara sig i allsvenskan?

Lite för bra, är jag rädd.

Utanför ett av Gamla Ullevis omklädningsrum stod Pelle Olsson och nästan darrade, så nöjd var han. Med all rätt. Hans Gefle hade manövrerat ut IFK Göteborg och Pelle var rätt belåten med att ha fått ge Arne Erlandsen en rejäl snyting.

Uppe på Strömvallen lät norrmannen sin kollega vänta i 20 minuter innan han kom till presskonferensen. I onsdags kom Erlandsen först.

– Surt så in i helvete, sa han, om de förlorade poängen.

Klart det var.

Men som åskådare slås man av andra, sura saker. Som att det i vår högsta serie finns så få lag och spelare som kan sticka hål på en gedigen försvarsmur. Gefles fina resultat säger väldigt mycket om allsvenskan.

Osympatiskt lag? Knappast...

Inför serien trodde de flesta (jag tänkte skriva ”alla” först) att Gefle skulle åka ur med dunder och brak.

Förmodligen ville vi tro det.

Inte för att Gefle är ett osympatiskt lag, för det är de absolut inte.

Tvärtom.

Gefle är ett ordentligt lag, ett hårt arbetande och samkört 4–4–2-lag med stort hjärta. Två nickstarka mittbackar, två hårdjobbande och smarta innermittfältare, en snabb (Daniel Westlin) och en fattigmans-Hasse Berggren (Daniel Ytterbom) på topp.

Efter matchen i Göteborg räckte Jörgen Lennartsson (U21-assistenten) fram en tummad laguppställning över Gefles lag. Han hade ringat in åtta av elva spelare i startelvan.

Alla spelade med Gefle i division II för fem säsonger sedan. Det förklarar varför Gif är ett så samspelt lag, men också varför de var så utdömda före seriestarten.

Enkelt försvara till sig poäng

Man ville nog gärna tro att det inte räckte.

Att det i allsvenskan fanns tillräckligt mycket anfallsbegåvning för att plocka isär ett sådant lag, ett gediget lag, ganska snabbt och enkelt.

Fenomenet Kalmar FF är likartat, men annorlunda.

Det är, helt enkelt, lite för lätt att försvara sig till poäng i allsvenskan.

Det finns för få lag med ett sammansatt, rörligt anfallsspel (Djurgården har det när de är som bäst) och det finns för få spelare som kan bryta manus och slå en, två motståndare runt straffområdet eller prestera den där momentana ögonblicksmagin nära mål. Det är ju ingen slump att det krävdes en Afonso för att ta livet av Petter Wastås nolla.

Anfallsspelet måste utvecklas

Att säga att man vill se fler Afonso i allsvenskan är en truism. Jag vill se fler Beyoncé i Globengallerian också. Men om topplagen har större ambitioner måste man kunna kräva att de utvecklar sitt anfallsspel så långt att det matchar det defensiva kunnandet.

Många lag kan försvara sig.

Gefle tillhör de bättre av dem.

Veckans elva

Gult kort

Rött kort

Citatet

Sämsta bortalaget

Brutna kontrakt

Skrivna kontrakt

Brev till Bank

Omgången i siffror

Bank-märkt

Av: Zendry Svärdkrona

Publicerad:

Sportbladet – Allsvenskan

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om Allsvenskan – krönikor, reportage, intervjuer, granskningar och rankningar.

ÄMNEN I ARTIKELN