Enda vinsten: nye tränaren coachar inte under galgen

FOTBOLL

Ingen skimrande ny värld, fortfarande ingen Ronaldinho i laget, inte ett nytt eller gammalt Djurgården.

Men de slipper grishuvuden i dag.

Det är inte så illa, nu för tiden.

Jag var på Stadion i går. Vi var inte fler än att vi hade kunnat trycka upp varsin t-shirt med texten "Jag såg Grönis vinna".

Det var väl också allt vi såg.

Efter 0-1 mot Kalmar, 0-2 mot Gais och

0-1 mot AIK i de tre senaste "hemmamatcherna" bytte Dif tränare och vann mot Halmstad med 2-1. Sveriges gator svämmar nu över av fans som skriker om "Grönhagen-effekten!" och "Reine-effekten!" samtidigt som andra kräver sin rätt till en Jingblad- eller Björklund-effekt.

Tills vidare är det här vad vi får hålla till godo med.

Djurgården spelade 4-4-2 , Mattias Jonson och Stefan Batan låg högt. Det var tydligt att Grönhagen ville ha ett tätare, aggressivare lag. Det höll ett tag.

Solen sken, gräsmattan var fin som en sommar - men det hjälper inte ett lag som är mentalt stabilt som en bakfull Woody Allen. Markus Johannesson fick en blödning och tappade fart, och med två tröga mittbackar blev Djurgården darrigt.

De sjönk, HBK pressade upp, och plötsligt var Dif en mil långt.

Gör varken till eller från

Magnus Arvidsson borde fått göra 1-0 - han vinkades av felaktigt - men HBK och Djurgården var på samma ställe både mentalt och geografiskt. De är stukade, rädda, och vill bara överleva en höst för att kunna bygga nytt och bättre.

Dif är i total otakt. De har ett lag som är konstruerat för att spela genom mittfältet, med passningsspel och fart, med ytterbackar som fyller på. Allt som krävs är allt som saknas. Självförtroende, trygghet, kanske till och med kunnande.

Anders Grönhagen gör, i det sammanhanget, vare sig till eller från.

Jo, "Grönhagens järnkaminer" passar in perfekt över "Jonevrets järnkaminer" eller "Åkebys järnkaminer" (överst på Super-Bosses kravlista: "trestavigt tränarnamn, för fansens skull") men han kommer inte att förändra ett dugg.

Enda vinsten är att Dif slipper ha en tränare som coachar under galgen.

Janne Andersson coachar utan galgar, de är inte uppfunna i Halmstad än. När Djurgården blev långt, "Turbo" Svensson kom in med distinkt passningsspel, den sköne talangen Ajsel Kujovic höll i boll och Dusan Djuric och Martin Fribrock vandrade inåt i planen - då åt sig HBK in i matchen.

De glänste inte, men de hade matchen där de ville och borde gjort mer av det.

När Håkan Söderstierna spelade allsvenskt med bara en arm fick han mycket uppmärksamhet, men jag är mer imponerad av att Dusan Djuric kommit så långt som han gjort utan vänsterfot. Hade han haft en hade han haft ett par, tre kanonlägen före paus.

I stället fick Djurgården 1-0, av Hasse Mattisson och Jones Kusi-Asare, och då föll stenar från blårandiga bröst så att halva Östermalm skakade.

Som de behövde det.

De slet sig till den viktiga segern

Underlägen passar dem så illa, men i ledning la de sig kompakt, och ställde om med fart. Det blev 2-0, det kunde blivit 4-0 innan Emra Tahirovic klädde av Toni Kuivasto och planterade in ny ångest i Dif.

Janne Andersson gnällde på domare Ukalovic, han hade rätt till det, men Djurgården förtjänade sina poäng. De går runt med sina stenar på bröstet, kämpar och plågas - och nu får de två veckors lugn ute på Kaknäs.

Efter åren av guld, glitter och drömmar om ett Europa som var så nära att det gick att snudda vid - i går slet sig Djurgården till tre poäng hemma mot Halmstad.

Johannesson pratade om prövningar, Jonson om idrottspsykologer.

Exakt hur mycket de där poängen betyder måste man nog vara anställd i Djurgårdens IF för att förstå.

Det går inte snabbt, men Ajsel Kujovic spelar fotboll på ett sätt som gör att man vill se resten också. Ge honom en försäsong och Kim Källströms träningsprogram för fotarbete, så kan det bli spännande på riktigt.

Trelleborg i allsvenskan, hjärtligt grattis och välkomna upp igen.

Per-Anders Abrahamsson, ordföranden, pratar om att satsa långsiktigt och modigt och eget. Vad det betyder återstår att se. Senast hann TFF knappt komma upp innan Abrahamsson fegade ur och sparkade Ulf Larsson. Nu gör Larsson succé i Hvidovre, och jag gläds med honom.

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM