Utan koll på huliganer

Foto: 300 000 till VM I Kraków har striderna mellan Wisla och Cracovia krävt sex dödsoffer de senaste åren. Man räknar med närmare 300 000 polacker till VM, men om det är huliganer som döljer sig under namnet vet man inte då polisen i stort sett saknar register över dem.
FOTBOLL

Inför VM har många pratat om det polska huliganhotet utan att veta särskilt mycket om det.

Det är som det brukar vara.

Inför VM har den polska polisen pratat om det polska huliganhotet utan att veta särskilt mycket om det.

Det är det som är oroande.

Plac Zamkowy – torget som är porten till Gamla stan – är en av Warszawas allra vackraste platser.

Det kungliga slottet ramar in platsen, och Sigismunds kolumn reser sig stolt mot himlen. Här talade Bill Clinton när han välkomnade Polen till Nato 1997, och här firade polackerna när EU-medlemskapet blev klart 2004.

För tre veckor sedan var Plac Zamkowy ett slagfält.

Jo, det är en uttjatad beskrivning i såna här sammanhang, men det är faktiskt precis ordet som stämmer in.

Ett slagfält.

Det hade varit oroligt i Warszawa hela dagen. Legia mötte Wisla Kraków i sista omgången av den polska ligasäsongen, och fansen hade slagits med varandra över hela stan.

Nu hade oroligheterna koncentrerats till Plac Zamkowy. På ena sidan stod polisen. De var några hundra. På den andra stod Legia Warszawas huliganer. De var fler än 5 000.

Värre huliganism i Polen

Inför varje stort fotbollsmästerskap vänds det så kallade huliganhotet ut och in.

Ofta är det överdrivet, i synnerhet nu när huliganismen i Västeuropa nästan uteslutande handlar om så kallade firmauppgörelser.

Två grupper – ofta ungefär 30-40 man vardera – bestämmer möte på en plats långt från arenorna. De slåss med varandra utan att den vanliga fotbollspubliken ens märker det, och utgör absolut inget särskilt stort hot mot allmänheten.

I Polen ser fotbollshuliganismen annorlunda ut.

Här är den vanligare, vardagligare, värre – och framförallt våldsammare. Bara i Kraków har den eviga striden mellan Wisla och lokalrivalen Cracovia krävt sex dödsoffer de senaste åren.

När slaget om Plac Zamkowy var slut hade torget slagits sönder fullständigt.

60 bussar och ett 15-tal spårvagnar var förstörda. En juvelerarbutik var plundrad och ett halvdussin restauranger demolerade.

231 fans var gripna, och 54 poliser så svårt skadade att de behövde skrivas in på sjukhus.

Under EU-kravallerna i Göteborg 2001 var aldrig fler än 3-400 demonstranter inblandade samtidigt.

Nu hade en enda polsk ligamatch mobiliserat mer än 5 000 huliganer.

Det var mindre än en månad till fotbolls-VM och mindre än 50 mil till Berlin.

Många lämnar landet

Sedan Polen gick med i EU för två år sedan har landets ständiga förändring bara ökat i hastighet.

Mer och mer har det blivit som det alltid verkar bli i länder som går från kommunism till kapitalism på kort tid. Landet har blivit rikare, men en majoritet av befolkningen har blivit fattigare.

Arbetslösheten pendlar kring 20-procentsstrecket, tillväxten har stannat av och korruptionen brett ut sig.

För några veckor sedan släpptes det statistik över rika och fattiga regioner i EU. De sex fattigaste låg alla i Polen.

Många polacker har blivit så trötta på den nya valfriheten att de bestämt sig för att lämna den. Bara de brittiska öarna har tagit emot osannolika 700 000 polacker de senaste två åren, och det talas om en ”brain-drain” som får den onda cirkeln att sluta sig.

De som blir kvar får dela på det som blir över.

Ni märker vart det här resonemanget är på väg. Är berättelsen om polsk fotbollshuliganism helt enkelt berättelsen om unga, frustrerade män som söker efter en bekräftelse och en identitet de inte får av samhället?

Jo, det är en del av sanningen – men inte mer än just en del.

Slagsmål – en slags krydda

I maj 2004 spelade Ruch Chorzow hemma mot LKS Lodz.

Våldet bröt ut redan inne på arenan, och huliganer slogs mot varandra och polisen både på läktarna och nere på planen.

Matchen avbröts och 15 poliser skadades allvarligt, men eftersom det fanns övervakningskameror inne på stadion så fanns det i alla fall möjlighet att gå igenom videobanden för att identifiera våldsverkarna.

När Chorzow-polisen satte sig ner med bevismaterialet hade de svårt att riktigt tro på det de såg.

En av de mest aktiva Ruch-huliganerna var en av deras egna kollegor. En väletablerad, välbetald polisman som dragits till huliganismen av helt andra anledningar än de kortsnaggade ynglingarna bredvid honom.

Michal Zichlarz – journalist på Polens största tidning Fakt – förklarar:

– Klubbar som Legia, Wisla och Ruch har inte bara vanliga huliganer. De har vad vi kallar för ”Fighting Groups” också, och där finns de välanpassade människorna. Direktörerna, advokaterna ?

Zichlarz använder begreppet ”Fighting Groups”, men hade precis lika gärna kunnat säga ”Fight Club”.

Resonemanget bakom David Finchers film om slagsmålet som kicksökeri – som mening, spänning och krydda i en välordnad vardag – hjälper också för att förklara varför kärleken till ett fotbollslag slår över för vissa, men inte för andra.

Saknar registrering

Trots allt återstår ändå grundfrågan.

Varför Polen?

Social alienation finns över hela Europa, adrenalinjägare också.

Varför Polen?

Svaret går att hitta i resterna av ett tredje slagfält.

I slutet av november slogs polska huliganer med tyska i en skogsdunge i Brandenburg.

Mötet var organiserat i förväg via internet, och den tyska polisen hade skaffat sig information om att något var på gång. De kunde gripa 45 tyskar och 53 polacker strax efter uppgörelsen.

Den tyska falangen identifierades snabbt. De var välkända namn från ”Nordostfraktion”, ledande huliganer från Berlin, Cottbus, Magdeburg, Dresden och Leipzig.

Skaran från andra sidan gränsen var däremot fullständigt okänd.

– Vi har ingen aning om vilka de här människorna är, och det vet man tydligen inte i Polen heller, säger Ebenhard Schönberg på Berlins polisförbund.

Under 1980- och 90-talen gick England i spetsen för kampen mot huliganismen. Med säkrare arenor, bättre övervakning, långsiktigt underrättelsearbete och hårdare straff fick de långsamt bukt med ett problem som var på väg att äta upp hela sporten.

De flesta länder i Västeuropa följde efter, men några få år efter att muren föll hade man annat att tänka på i öst.

I lugn och ro kunde en våldsam subkultur växa och växa ända tills den var så stor att den inte längre gick att ignorera.

För bara ett år sedan hade den polska polisen knappt några register över fotbollshuliganer över huvud taget. Det är bara sedan högerkonservativa Prawo i Sprawiedliwosc (Lag och rättvisa) vann valet i höstas som arbetet mot huliganismen prioriterats.

Frågan är om kampen mot klockan blir för svår.

Lagom till VM har de engelska myndigheterna nu utfärdat mer än 4 000 utreseförbud för kända trubbelmakare. Trots att problemet är betydligt större i Polen är motsvarande siffra där bara 600.

30 000 rödvita fans har fått biljetter till de tre VM-matcherna, och enligt tyska Der Spiegel beräknas ytterligare 270 000 polacker att göra den korta resan över gränsen. Ingen vet vilka som egentligen döljer sig i de siffrorna.

Erik Niva