Han måste vara hel

FOTBOLL

Sportbladets förbundskapten Lars Roland Sandlin: Isaksson är faktiskt viktigare än alla andra

Visst, jag har också hört att det värsta som skulle kunna hända mej som förbundskapten var om någon i trion Ljungberg – Larsson – Ibrahimovic gick sönder och försvann...

Det värsta var nära att hända 12.27 denna tisdag på Råsunda, efter en halvtimmes träning – och hade inget med den trion att göra.

Det är då Andreas Isaksson signalerar för skada – och mitt hjärta är nära att stanna.

Ett gammalt svenskt talesätt är, att i ett svenskt lag är ingen viktigare än någon annan – men sanningen i dagens svenska landslag är att en man faktiskt är just viktigare än alla andra: Andreas Isaksson, vår målvakt från Rennes, 24 fyllda förra tisdagen.

Viktigare därför att vi, sedan Magnus Hedman givit upp, inte längre har någon andremålvakt – i varje fall ingen av världsklass – och därför får ”Isak” inte gå sönder.

Som Christer Isaksson skriver i sin bok ”Målvakterna” från år 2000: ”På hundra år har målvakten gått från att vara en obetydlig bifigur till att bli planens viktigaste spelare”.

Strax före halv ett denna måndag händer alltså det som inte får hända: Andreas Isaksson tar sig åt högerfoten, avbryter träningen och går ur det mål där han och Eddie G turats om att mota skarpskyttet från fem svenska anfallare.

Vi är många som håller andan

Istället vinkar han till sig naprapaten Johan Sandberg, som joggar runt varv efter varv på gräset tillsammans med en annan sargad spelare, Tobias ”Dubbla Lårkakan” Linderoth.

Då är vi många som håller andan och som målar fan på väggen, innan vi får detta lugnande besked från doktor Magnus Forssblad:

– Ingen större grej! Förmodligen bara överansträngning. Men Andreas kände lite ont bakom hälsenan.

Vi kan andas ut. Åtminstone för den här gången.

Svensk lagsports historia är annars till stor del dess målvakters.

Det gäller inte minst fotbollen med sin fenomenala målvaktstradition: Sigge Lindberg – ”Svenne Berka” Bergquist – Gurra Sjöberg – Skjorta Bergström – Kalle Svensson – Arne Arvidsson – ”Zamora” Nyholm – Sven-Gunnar Larsson – Ronney Pettersson – Ronnie Hellström – Thomas Ravelli – Magnus Hedman – Andreas Isaksson...

Nu står där Eddie Gustafsson från norska Ham-Kam Fotball (Hamar) som truppens andre keeper, nummer 12 såväl på Maksimir Stadion i Zagreb i lördags som i morgon på Råsunda.

En habil bollmotare men alls ingen målvakt av Isaksson-klass.

Skulle du vilja möta Ronaldinho, Zidane eller Totti med Eddie Gustafsson i mål? Tja, du kanske blir tvungen.

För vad finns annars?

I varje fall ingen kommande stjärna att plocka upp från U21-landslaget, vars målvakt Christoffer Källqvist med en jättetabbe bäddade för baklängesmålet mot Kroatiens U21-lag.

Bengt Andersson, IFK Göteborg är mitt förstanamn, snart 40 år gammal – men hur intresserad är han att vara borta från familjen i sex sommarveckor?

MFF:s Mattias Asper? Landskronas Jonas Sandqvist? Helsingborgs Daniel Andersson?

Intressant var att se, när jag efter måndagsträningen bläddrade i gamla tidningslägg för att kolla hur gamla tiders stormålvakter hade med sina reserver... – att dom knappt hade några.

Sverige har tagit ett guld (OS –48), ett silver (VM –58) och fem brons i fotboll. Inte någon gång vid dessa sju tillfällen har någon reservmålvakt behövt kallas in.

Förstemålvakten har klarat allt.

Det gör Isaksson också. Än så länge.

Sveriges medaljmålvakter i mästerskapen – och reserverna i bakgrunden

Lars Roland Sandlin ([email protected])