Bank: Sverige har en väg kvar – på skylten står det tre poäng

KIEV. Upp är ner, höger är vänster.

Det går ett uppror genom Europa, och det här är kvällen när vi har chansen att hoppa på tåget.

I 120 år har Sverige sett upp till England.

Kvart i nio i kväll börjar revolutionen.

Sveriges härförare och lagkapten Zlatan Ibrahimovic ska leda truppen i kväll.Foto

Sent i går kväll satt Roy Hodgson fortfarande på en uteservering utanför hotellet i centrala Kiev.

Han såg bekväm ut, han ser alltid bekväm ut. Men om han sträckt ut handen utanför markisen, om han fått för sig att ta en promenad eller så, så hade han blivit dränkt som en katt.

Efter ännu en av alla dessa elektriskt darriga dagar drev ett kvällsregn in och sköljde med sig allt, och det var bara som det ska.

Det är ju ingen ordning på fotbollens Europa längre.

Holland säkrar defensivt och litar på en dribbler offensivt. Italien tror på en energifylld 3-5-2-fotboll de lånat från Juventus. Irland har en italiensk kontrolltränare och England parkerar bussen rakt över sitt eget energiska kraftfotbollsarv. Danmark slår Holland genom en ramstark defensiv, Frankrike bråkar inte, Tyskland är populära och älskade av alla (och på jobbet går det också bra), och mästerskapets i särklass starkaste målskytt går runt och grinar på noll mål för Portugal.

Landslaget åt många olika håll

Upp är ner, höger är vänster.

Och här står Sverige mitt i ett vägskäl.

I går fick Erik Hamrén en fråga av Guardians Richard Williams, som ville veta om han tyckte att svensk fotboll är inne på en ny väg, om den gått vidare från arvet som Roy Hodgson lämnat efter sig. Hamrén pratade om att ta steg, att det ibland går framåt, ibland neråt, men att man hela tiden rör sig.

De senaste åren har landslaget, och jag menar det mest som en komplimang, rört sig åt en massa håll samtidigt. En fot har velat stå kvar i det folkhemska organisatoriska klassrummet, en annan har velat kliva över klyftan till kontinentens alla tekniska fartuppvisningar.

Vi lever i spännande tider, alla vägar ligger öppna och kartorna kan man rita själv. Men i kväll finns det bara en väg kvar, bara en riktning att gå.

På vägskylten står det: Tre poäng.

Alla Sveriges marginaler försvann i måndags, ett halvpensionerat, helpassionerat helgon som heter Andrij Sjevtjenko stoppade ner dem i fickan och försvann. Erik Hamréns bästa chans finns i kväll, mot det på papperet mest mediokra engelska landslaget i mannaminne.

Vi vet hur man jämför, för vi har sett dem alla. Vi importerade vår fotboll från öarna för 120 år sedan, och har burit den med oss ända fram tills nu. Nio av spelarna i en tänkt svensk startelva spelar eller har spelat i brittiska klubbar, de flesta av dem har fler skäl än ett att vilja vinna i kväll. Roy Hodgson vet allt om det där.

Misstagen upprepas inte

Och nu ska vi göra upp. Frågan är med vilka vapen.

– Sverige är inte Frankrike, sa Steven Gerrard i går.

Det har han rätt i. Men i kväll måste Sverige veta exakt vilka de är. De naiva strategiska misstagen från Ukraina-matchen kommer förstås inte att upprepas. De var för många och för uppenbara för att de inte ska korrigeras. Anders Svensson kommer att ta den tomma platsen som ren balansspelare, Johan Elmander kommer att stångas med Englands backlinje.

Hodgson kallar in luftvärnet

Jag antar att det blir gulblåtts gudfar som väljer matchbild. Om Roy Hodgson väljer samma negativa idé som mot Frankrike kommer Sverige kunna bygga spel på ett helt annat sätt än mot Ukraina. Då kommer spelarna med fantasi, inläggsfötter och skottstyrka att vara nycklarna. Wilhelmsson och Ibrahimovic, Larsson och Elm, Källström.

Om England sjunker kommer Zlatan Ibrahimovics lägre utgångsposition att fungera perfekt, då kan han styra spelet från 30-40 meter, och ändå vara tillräckligt nära för att vara med när anfallen ska avslutas.

Nu kommer England med två anfallare, med monstret Andy Carroll bredvid Danny Welbeck.

I går skrev jag att matchen kommer att avgöras i straffområdena. Hodgson såg Sverige darra mot Ukraina – nu kallar han in luftvärnet.

– Jag förväntar mig att de kommer att vara mer blandat i sättet de spelar på, sa Erik Hamrén.

Inte bara lågt och avvaktande, som mot Frankrike. Det här är ett England som tänker kliva fram också.

Ett Sverige som släpper in inlägg och nickar som mot Ukraina är förlorat. Ett Sverige som sover på defensiva kommer att straffas. Ett Sverige som inte klarar att bygga ett anfallsspel får packa och åka hem.

Zlatan har förändrat oss

Ett Sverige som gör allting rätt har väldigt goda chanser att slå England.

Johan Elmander är tillbaka, vi kommer att ha ett bättre balanserat mittfält, vi kommer att ha tvåvägsspelare på våra kanter – och i går sa Erik Hamrén tre små ord som är viktigare än något annat:

– Zlatan is ok.

Historien ändras av individer, och ingen har gjort lika mycket för att vrida svensk fotboll bort från sitt engelska idéarv som Zlatan Ibrahimovic har gjort.

I kväll är han lagkapten för ett landslag som går in inför artontusen svenska fans, en klibbig kväll i Kiev.

När han går ut på andra sidan kan vi antingen se fram emot revolutionen – eller se tillbaka på en era.

avSimon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM