”Det är för tidigt att längta tillbaka, PSG”

FOTBOLL

Frändén: Cavani behöver uppsöka idrottspsykolog

PARIS. Edinson Cavani tände elljuset på Parc des Princes med en blixtrande skalle och bjöd lika snabbt in Zlatan-nostalgikerna och Arsenal i matchen igen.

Just nu svävar svenskens minne förrädiskt över den franska huvudstaden, men det är för tidigt att längta tillbaka till svunna tider.

Vid avspark på Parc des Princes stod PSG inte riktigt att känna igen. Förutom ett uppenbart svenskt hålrum längst fram i banan hade den slängige Blaise Matuidi flyttats upp på en ovan anfallskant, och Kevin Trapp lämnat plats åt hemvändaren Alphonse Aréola i målet.

För att förstärka det intrycket nickade notoriske målsumparen Edinson Cavani distinkt in 1–0 på ett perfekt inlägg från Serge Aurier innan matchen hunnit fylla en minut.

Cavani är Serie A-fostrad i få målchanser och snålt med betänketid, ett spel som passar honom betydligt bättre än de oceaner av tid han ofta fått åtnjuta i Frankrike.

Arsenal hängde inte med

Hemmalaget rusade vidare in i den kvalmiga pariskvällen med oförtruten entusiasm. Arsenal hängde på så gott de kunde, vilket inte var särskilt gott alls. Serge Aurier tilläts göra ursinniga rusher i högerkorridoren, Marquinhos manade på sitt mittfält med ”längre upp i banan”-gester och Marco Verratti dök dramatiskt ned i gräset när en djupledsboll inte nådde fram till Angel di Marías fötter.

Arsenal hade tur som inte låg under med 0–3 redan efter en kvart. Det berodde mest på att Paris Saint-Germain, matchöppningen till trots, ändå inte lyckats skaka av sig sitt mest bekymrade element från förra säsongen: Edinson Cavanis känsla för sump.

Med lite god vilja kan man hylla uruguayaren för att han ofta befinner sig på rätt plats när bollen kommer. Med lite bistrare ögon tvingas man konstatera att blinda hönor och pojklagsspelare har högre målfrekvens inom straffområdet.

Det var trots det en av de bättre halvlekar PSG gjort på länge, sett till motstånd och matchens dignitet. Och då är det kanske dags att prata lite om Arsenals första 45 minuter.

Tillbaka till sitt gamla jag

De var av mer blandad karaktär, och då är jag generös. De flyfotade engelsmännen (de tysk-fransk-spansk-nigeriansk-chilenska alltså) slet ont i närkamperna och fruktlöst i sista tredjedelen, som så ofta med en pass för mycket utan motgift mot hemmalagets furiösa matchöppning.

Det nykomponerade mittbacksparet Laurent Koscielny och Shkrodan Mustafi har en bit kvar innan telepatin sitter, men eftersom Edinson Cavani strax gick tillbaka till sitt gamla jag klarade sig Arsenal undan med ett bakåtmål och svettpärlor i pannan.

Den nästan trettiogradiga värmen gjorde att tempot mojnade från styv kuling till enstaka kastvindar i andra halvlek och gästerna fick mer tid att slå sina precisionspassningar till rätt person.

Arsène Wengers Arsenal bjuder sällan på överraskningar. De vinner och förlorar med sin egen identitet intakt. I kväll karvade de fram ett kvitteringsmål när i övrigt anonyme Mesut Özil hittade Alex Iwobi, som tvingade Aréola i hemmamålet att släppa en retur till Alexis Sánchez.

1–1 är ett resultat som räddar två pressade lag från krigsrubriker i respektive hemland, men debatten om Edinson Cavanis undermåliga avslut lär inte klinga av i Frankrike.

Rörligare – och roligare

Här vill ni att jag ska beklaga Zlatan Ibrahimovics sorti å PSG:s vägnar och jag hör er verkligen, men det finns anledning att dra i bromsen i åtminstone några månader till.

Paris Saint-Germains anfallsspel mot Arsenal var rörligare och roligare än på mycket länge. Där svensken krossade alla Ligue 1-försvar är det lätt att glömma hans tendens att stoppa upp rytmen i de internationella matcherna (inte minst mot engelskt motstånd, host host) och förse lagkamraterna med onda ögat när passningarna inte satt exakt där de skulle.

I kväll visade PSG:s offensiva armada upp den glada anfallslust de besitter när inga svenska åskmoln hämmar utförandet.

Unai Emery behöver bestämma förstemålvakt, skicka Edinson Cavani till idrottspsykologen och lära Marco Verratti att hitta sitt inre lugna rum.

Arsenal behöver tyngd, ilska och en obeveklig striker för att lyckas i Europa, men det tjänar det knappast något till att upplysa Arsène Wenger om.

Se fler höjdpunkter på viasatsport.se och matcherna live på viaplay.se