Lagerbäcks spelidé är lika orubblig som arkimediska cirklar

FOTBOLL

BREMEN

Alltid skönt att se en människa återfå sitt leende.

Som med Kim Källström denna söndag.

Han har återkommit till familjen Blågult efter lördagsutflykten till Lyon, där han skrev sitt 23-åriga livs värdefullaste autograf. Glad igen.

En helt annorlunda Kim än den som i fredags kväll på Råsunda först såg likblek och nervös ut innan han fick spela, och som efter sitt mindre goda inhopp mest såg bedrövad ut.

Ändå hade den veckan börjat på ett så strålande glatt sätt.

Jag minns en träning på Råsunda, tror det var förra måndagen, då Kim trodde sig vara helt klar för Lyon och stod där som ett enda stort leende:

- Ja, jag går mest runt med ett leende på läpparna. Det går hela tiden åt rätt håll för mej. En sån skön känsla...

Sen trasslade det till sig. Både utanför och på plan.

Eftersom Anders Svenssons första 45 minuter som offensiv mittfältsmitt mot Chile var klart bättre än Kim Källströms 45 på samma plats, så är förmodligen Anders fortfarande de ansvarigas förstaval till start i VM-premiären mot Trinidad och Tobago.

Jag skulle spela BÅDE Anders och Kim - Kim i mitten, Anders på ena kanten, Fredrik Ljungberg på den andra - men man ska veta att svenska förbundskaptener ytterst sällan rubbar på sina förutbestämda meningar.

- Alla som vinner har haft en tydlig spelidé, hör vi ofta Lasse Lagerbäck säga.

Senast han talade så var under lägret på Gotland, då han också bredde på med:

- Helst ska vi nu få alla att automatisera sitt beteende på tre veckor. Du kommer långt med individuellt skickliga spelare, men i längden vinner du inget på det.

En ändring kommer inte förrän nästa kalenderår

Man ska också veta att svenska förbundskaptener, alltsedan Tommy Söderberg och Lasse Lagerbäck tillträdde, arbetar i kalenderår. Det innebär, att landslaget kör efter samma idéer och samma system fram tills vi byter årtal nästa gång; till landslagets vinteruppehåll.

Då, men först då, kan upplägget ändras.

Om nu inget oförutsett inträffar...

Det enda oförutsedda våren 2006 var, att Irlands Damien Duff skojade bort Alexander Östlund ur truppen.

Möjligen också att Kim Källström hade en fantastisk vinter-vår i Frankrike. Men beträffande Kim tyckte nog herrar Lagerbäck-Andersson, att dom hade bra koll på honom ändå.

Alltså för Kim, precis som tidigare, att slåss med Anders Svensson om en enda tröja i laget: den centrala på mitten.

Istället för att bereda plats för båda...

Men i sann arkimedisk anda ska ingen försöka rubba de cirklar Lagerbäck med hjälp av Andersson för länge sedan ritat i sin sand på samma sätt som Arkimedes gjorde det i sin sand vid Syrakusas erövring.

Det var då, år 212 före Kristus, en romersk soldat klampade in över sanden på golvet, blev åthutad och svarade med att döda Arkimedes. Därmed givande världen dessa bevingade ord.

Ett mejl värt att begrunda

I ämnet Kim/Anders har jag fått ett mejl från Anders Björklund, värt att läsa och begrunda:

"Den offensiva mittfältsplatsen är som ett oroligt sår som aldrig får läka.

Källström börjar en match, känner prestationsångest, presterar dåligt och byts ut mot Svensson i den 68:e minuten.

Nästa match börjar Svensson, känner prestationsångest, presterar dåligt och byts ut mot Källström i den

68:e minuten.

Med både Källström och Svensson på plan får spelarna känna trygghet. På så sätt kan Källström hitta till det spel han utför i Rennes, där han inte spelar varannan match på bänken.

Som det är nu lyckas ingen av dem. Såret förblir öppet."

Till sist: den som är intresserad av att läsa mer om Kim, hans tillfälliga (?) tröja nr 27 och framtiden i Olympique Lyon hänvisare jag till klubbens engelska hemsida med adressen "http://www.olweb.fr/index.php?pid=101002&a=25040&lng=en".

Tschüss!

Lasse Sandlin