”Jag hade inte slutat om vi gått till VM”

FOTBOLL

Tomas Brolin berättar för Sportmagasinet om minnena från VM 1994, beslutet att lägga av och återföreningen i dag

1 av 4 | Foto: en folkhjälte och hans största ögonblick I senaste numret av Sportmagasinet ”S” berättar den störste av hjältarna från VM 1994 om minnena från USA, om benbrottet och om det plötsliga slutet på karriären.

För exakt tio år sedan gav han hela Sverige fotbollsfeber. I Sportmagasinet ”S” pratar den störste av alla bronshjältarna från VM 1994 ut om succén i USA, den stormiga karriären och avskedet från fotbollen.

– Om Sverige hade gått till VM 1998 hade jag inte slutat, säger Tomas Brolin till Sportmagasinet.

I mitten av juni 1994 satte sig Tomas Brolin på planet för att korsa Atlanten och spela VM för Sverige. Han var i sitt livs form. Han var oslagbar. Och han hade ett mål.

– Den här gången kände jag att nu jäklar ska vi försöka vinna VM, säger Brolin.

Sveriges starkast lysande stjärna var inte helt fel ute. Sverige gick vidare från gruppspelet, slog sedan Saudiarabien i åttondelsfinalen och straffade Rumänien i kvarten. Semifinalmotståndarna från Brasilien såg dock ut att vara en övermäktig uppgift för oss som följde dramat från tv-soffan, men inte för Brolin.

– Ser man matchen på tv var vi utspelade, men det hände grejer på planen som många inte uppfattade. Vi spelare kände att det var närmare än vad det såg ut.

Brolins analys av semifinalen, där Sverige förlorade skottstatistiken med 26–3, kan kanske förklaras av att han ändå sedan barnsben hatat att förlora.

– Ibland är det dåligt att ha den egenskapen, ibland är det bra. Ska man ta sig någonstans inom den här sfären tror jag att det är ett nödvändigt ont.

Repade nytt mod

Brolin repade nytt mod inför bronsmatchen mot Bulgarien med inställningen att det är bättre att vinna en bronsmatch än att förlora en guldmatch. Han var planens gigant när Sverige krossade Bulgarien med 4–0 och bärgade bronset.

– Första halvlek... Jag har aldrig gjort något liknande. Det är min bästa halvlek någonsin. Sett till hur bronsmatchen blev hade vi kunnat vinna hela VM. Finalen var ju en riktig skitmatch. Det hade hänt mer om vi hade gått dit. Vi kunde inte spela defensivt, säger han till Sportmagasinet ”S”.

Brolin var en av turneringens bästa spelare och valdes in i världslaget. Tillsammans med de andra landslagsspelarna vann han inte bara bronset – han satte en hel nation i extas. Hemma i Sverige väntade alla på sina blågula hjältar. Runt 70 000 människor samlades i Rålambshovsparken för att hylla sina nya idoler.

– Det var sådant man hade sett på tv från Rio, en sådan grej som vi i Sverige aldrig skulle få uppleva – men det fick vi ju.

16 november 1994. Tomas Brolin kommer loss på högerkanten och serverar en perfekt passning till Martin dahlin som gör 2–0 till Sverige i EM-kvalmatchen mot Ungern. Men samtidigt som han slår in bollen i straffområdet får han hela sin kroppstyngd över vänsterfoten. Fotleden är av och en lång rehabilitering väntar.

Ingen såg benbrottet

– Ingen hade väl fattat att jag hade brutit foten. De andra spelarna trodde att jag låg där och jublade. Alla kom springande och skulle hoppa på mig, säger han till Sportmagasinet ”S”.

Drygt fem månader senare gjorde Brolin comeback i Parma. Svensken fick inte tillräckligt med speltid och bestämde att röra på sig. Karriären skulle ta ny fart i Leeds. Men efter många dispyter med managern Howard Wilkinson blev Brolin utlånad till Zürich och Parma. När George Graham tog över i Leeds var Brolin tillbaka på Elland Road.

Brolin lämnade klubben och gick till Crystal Palace – hans sista arbetsgivare i fotbollskarriären. I april 1998 gjorde han sin sista match för Palace när laget förlorade med 3–0 mot Manchester United i ligan. Fyra månader senare kallade Brolin till ett presskonferens i Stockholm där han berättade det ingen ville höra. Brolin hade gjort sitt på fotbollsplanen – bara 28 år gammal.

– Man ska inte styra sig blind på åldern. Jag kanske hann med mer på mina 28 år än vad andra gör på 50. Men om Sverige hade gått till VM 1998 hade jag inte slutat med fotbollen. När det inte blev något VM var det två år kvar till nästa stora slutspel. Då kände jag att det inte gick längre.

I dag spelar hjältarna från 1994 en jubileumsmatch i Varberg. Frågan är om vi på nytt får se Brolinsnurren?

– Ja, om jag gör mål så kommer den. Absolut.

Emir Osmanbegovic