Bank: Kommer något mål i VM väga mer än det här?

FOTBOLL

SOTJI. Hur många länder får plats i en landskamp?

Ingen aning.

Men en schweizare med Kosovo på fötterna har just sänkt Serbien.

Står den här arenan kvar i morgon?

Bara en stolpe i vägen…?

Serbien och Schweiz hade spelat en timme när den lille köttbullen Xherdan Shaqiri bröt in från sin högerkant för tionde gången och brände iväg ett vänsterskott på vinst och förlust.

Bollen tog högt upp i stolpens utsida, 1–1 alltjämt.

Vad sa ni? Onödigt att politisera? Ja, absolut, men det börjar ju inte här.

Dejan Lovren sjunger kroatiska krigssånger, Shaqiri och Granit Xhaka skjuter sig igenom en serbisk mur, Aleksandar Mitrovic frågar om de där två inte borde spela för ett annat landslag om deras lojaliteter ligger där, och på bänkarna sitter två bosnienfödda tränare som ledare för varsitt land.

Det här var en balkandag i fotbolls-VM, med alla de vanliga frågorna om hur djupa klyftorna kan vara, hur tunna sårskorporna är, och det var i alla fall skönt att den slutade med en frustande fotbollsmatch i stället för med krigssånger eller stridsropen om att Kosovo je Srbija.

”Varför spelar han inte i Kosovo”

Ni känner säkert till historierna om alla de där flyktinggrabbarna som gett Schweiz en ny fotbollsidentitet.

Granit Xhakas pappa satt i fängelse i tre och ett havt år, han torterades för att ha demonstrerat mot Belgrad-regeringen. De flydde till Schweiz, men storebror Taulant spelar för Albanien och Xhaka är stolt kosovar.

Xherdan Shaqiris familj led ont under kriget, han har själv skrivit om hur Basel blev en fristad för honom, att han älskade att spela fotboll med alla, turkarna, serberna, afrikanerna. Men på hans högra sko finns Kosovos flagga, på den vänstra Schweiz.

– Om han älskar Kosovo så mycket – varför valde han bort att spela för dem då? frågade Serbiens anfallsstjärna Aleksandar Mitrovic retoriskt i veckan.

De har fysiken och tyngden

Och varje gång Shaqiri rörde bollen buades han ut av serbiska fans. Oavbrutet, så det sjöng i öronen.

Nu rörde han inte bollen jättemycket till en början. Serbien kommer inte att vinna VM, men de ligger förbannat bra till för att ta hem juniorklassen. I truppen som förbundskapten Krstajic tagit ut är nästan hälften U23-spelare, flera av dem var med i det där otroliga laget som spelade hem U20-VM för tre år sedan.

Krstajic har blandat dem med extremerfarenhet där den behövs, de har fysiken och tyngden, men jag tycker att de är som allra bäst när de släpper handbromsen och bara öser på.

De gjorde det i början här, och det var fenomenalt imponerande.

Milivojevic och Tadic skickade in inlägg från höger, och den hysteriskt formtoppade Mitrovic (tretton mål på femton landskamper, tusen mål för Fulham) nickade och nickade, och när han inte nickade så cyklade han.

En av nickarna gick in, efter en sådan där sekvens där Serbien aggressivt återerövrat boll, och sedan smällt in ett inlägg (Tadic) rakt på Mitrovics huvud.

De höll på att blåsa Schweiz av planen där ett tag, höll på att rusa raka vägen till slutspel utan att passera gå.

Efterhand mojnade sedan stormen, naturligt nog, och ju mer organiserad den här matchen var, ju mer fick det metodiska Schweiz att säga till om.

Till slut kom kvitteringen, och man behövde inte leta efter symboliken i det. Vem som drev upp anfallet och sköt det första skottet? Xherdan Shaqiri. Vem som tog emot returen och dunkade in den i bortre hörnet? Granit Xhaka.

Historien öppnade sig på vid gavel

Serbien slet, de hängde i matchen och den där slutspelsplatsen med all kraft de inte längre hade kvar. Det anfölls åt båda håll, det fanns luckor åt båda håll, det regnade åt alla håll. Shaqiri fick den där chansen, men prickade stolpen, och det kändes väl som att det var det.

Men till slut öppnade sig historien på vid gavel.

Det är omöjligt att helt och fullt greppa vad det är som händer, hur mycket det väger när vägen till målet i matchens vibrerande sista sekunder plötsligt ligger helt öde för Xherdan Shaqiri, när han tar med sig bollen i ett friläge, och till slut är helt ensam med Stojkovic i Serbiens mål.

Släktens historia, familjens flykt, Kosovo-flaggan på hälen, ropen från läktaren.

Världskartan knycklas ihop i det ögonblicket, allt hänger ihop när han sätter foten till bollen.

2–1. Sedan sliter han av sig tröjan och skriker så det ekar härifrån till Pristina.

Serbien och deras fina blandning av erfarenhet och supertalang har fortfarande alla chanser att ta sig vidare från grupp E, men det är inte poängen nu.

Kaliningrad skälver, Schweiz firar där nere i regnet. Vi kommer att få mängder av andra mål, snyggare mål i VM.

Men vilket kommer att väga mer än det där?

Arenorna - här avgörs fotbolls-VM 2018 00:59

LÄS MER: Stor guide till VM – lag för lag
LÄS MER: Alla artiklar om fotbolls-VM
LÄS MER: VM i tv – så sänds matcherna
LÄS MER: Alla trupper – spelare för spelare
LÄS MER: Resultat i fotbolls-VM – live och tabeller

ARTIKELN HANDLAR OM