Galna biljettrycket inför derbyfinalen: ”Kommer bli hetsigt”

Foto: TT
Hedvid Lindahl.
FOTBOLL

LONDON. FA-cupfinalen mellan Chelsea och Arsenal är historisk redan innan den har spelats.

Över 50 000 sålda biljetter innebär nytt rekord – och att damfotbollen i England fortsätter ta kliv.

– I början fick vi ta hem våra kläder och tvätta själva. Vi hade vårt lilla omklädningsrum som nästan påminde om en skrubb, säger Hedvig Lindahl som har varit med på hela resan.

– Det är jätteskönt att ha varandra, säger Magdalena Eriksson och tittar på sina svenska lagkamrater.

– Vi har ju lite samma tankesätt, som skiljer sig lite från det engelska sättet. Där tycker jag det är skönt att vi kan ventilera tankar med varandra, stå enade.

Eriksson, Hedvig Lindahl och Jonna Andersson sitter nersjunkna i soffgruppen på hotellet i Ealing Common, London. Alla är iklädda djupblå träningsbyxor och vita pikéer med Chelseas världsberömda emblem på ena bröstfickan. De senaste åren har det skett en svensk inflation i den engelska storklubben, eller snarare skandinavisk. Förutom de tre svenskorna består laget även av två norskor (Maria Thorisdottir och Maren Mjelde).

– Sen har vi Ramona (Bachmann) som också kan svenska. Så jag kan tänka mig att det säkert finns några som skulle vilja lära sig mer, säger Hedvig Lindahl och ler.

Hur kommer det sig, tror ni, att det helt plötsligt är så många skandinaver?

– Det får ni svara på, hur ni kom hit, säger Lindahl och pekar mot de nyare Chelsea-spelarna.

– Ni kan inte skylla på mig i alla fall. Jag hade faktiskt ingenting med det att göra haha...

Eriksson och Andersson, som båda kom från damallsvenska Linköpings FC, funderar ett kort ögonblick.

– Jag tror att de har väldigt bred scoutingverksamhet, att de helt enkelt har koll, säger Magdalena Eriksson.

– Ja, de verkar åka runt och kika väldigt mycket, instämmer Jonna Andersson.

Nytt publikrekord

Chelsea, eller ”Chelsea Ladies” som klubben benämner laget, har tagit stora kliv de senaste åren. Under lördagen väntar FA-cupfinal mot den klassiska antagonisten Arsenal på enorma Wembley, en match som redan har blivit historisk. Över 50.000 sålda biljetter innebär nytt rekord för damfinalen, förra året landade siffran på 35.271 då Manchester City slog Birmingham med 4–1.

Magdalena Eriksson visar upp en bild från besöket på arenan på fredagseftermiddagen. I omklädningsrummet porträtteras samtliga spelare med gigantiska bilder.

– Det var planscher utanför också, på både Chelsea och Arsenal, inflikar Jonna Andersson.

Inramningen lär med andra ord bli något utöver det vanliga, även om det inte alltid har varit en självklarhet. Hedvig Lindahl minns fortfarande hur det var när hon anlände till klubben 2015.

– I början fick vi ta hem våra kläder och tvätta själva, vi hade vårt lilla omklädningsrum som nästan påminde om en skrubb, förklarar Lindahl.

– Nu får vi kläderna tvättade, ett större omklädningsrum, frukost och lunch. Det finns ett gym...

Hur märks resursfördelningen för er kontra herrarna?

– Ärligt talat så är vi fortfarande inte i närheten av herrarnas förutsättningar, tyvärr. Men de jobbar på det, nu pratas det om att de kanske ska göra om vår byggnad, sedan kan bygglov dra ut på tiden.

– På ytan kanske det ser ut som att det inte händer så mycket men jag tror att det finns en vilja från klubben att det ska bli bättre. Även om det fortfarande är långt i från samma förutsättningar som herrarna har.

Foto: TT
Jonna Andersson.

”En sån sak tycker jag är sjuk”

Från början var damlaget en del av Chelsea Foundation och hade därmed inte speciellt mycket med herrlaget att göra. Efter att dubbeln bärgades 2015 blev man plötsligt uppgraderad och ett av klubbens representationslag.

– Så innan dess var vi ju inte ens en del av klubben på så sätt, säger Hedvig Lindahl.

Man fick förtjäna sin plats alltså?

– Ja, de brukar faktiskt säga så, i Chelsea får man saker när man har visat att man förtjänar det. I andra klubbar i England så får man först förutsättningarna och sen ska man vinna. Så innan vi vann en massa så fick vi inte så mycket.

För trots att resurserna ökar så är särbehandlingen gentemot herrlaget fortfarande påtaglig. Där är lördagens motståndare, Arsenal, bättre, menar svenskorna.

– Bara sådana saker som att de har tillgång till samma gym som herrarna, det får inte vi till exempel, säger Hedvid Lindahl.

– Det finns ett jättefint gym på vårt område men vi får gå dit när herrarna inte är där.

Magdalena Eriksson:

– Herrarna har sin byggnad som är ganska stor. Längst ner ligger vårt hus som är lite mindre, ganska avskilt. Det känns som att Manchester City och Arsenal delar på mer. Så det är väl det som är skillnaden.

Lindahl säger vidare att det troligtvis hade lyfts i svensk media, om situationen hade varit liknande i Sverige.

– Men i England så skjuter man fram sina positioner så enormt, nu är det väl fjärde året som cupfinalen spelas på Wembley till exempel. Så man ser inte riktigt att det fortfarande finns alla de här skillnaderna eftersom det har blivit så mycket bättre, säger Hedvig Lindahl.

– Jag reagerar till exempel på att om vi nu har målet att vi ska bli equal, varför skriver vi då “first team” och “ladies team”? Varför inte bara skriva “men’s team” och “women’s team”? En sån sak tycker jag är sjuk, medan den tanken inte ens finns i England. Det är väldigt starka traditioner inom herrfotbollen vilket gör att det blir en jättestruktur som befästs utan att man tänker på det.

Foto: TT
Magdalena Eriksson.

”Känns som att svenska ligan står och stampar”

Att förutsättningarna är bättre i England kontra Sverige för damlagen råder det dock ingen tvekan om.

– Vi har ju exempelvis en egen plan som bara är vår, så var det inte i Linköping, säger Magdalena Eriksson.

– Vi har runt tolv stycken personer som är anställda runt vårt lag, i Linköping hade vi en. Så det är de skillnaderna som jag upplever. När man sedan jämför med herrarna så blir det ju ännu större skillnader, lite som en trappa. Vi har ju bättre förutsättningar än många herrallsvenska lag, så stora skillnader är det ju inom herrfotbollen också.

Det känns som att damligan går framåt i England – men att den står ganska still i Sverige?

– Det känns som att svenska ligan står och stampar, men det har ju mycket med de ekonomiska förutsättningarna att göra, säger Jonna Andersson.

– Det här med att herrklubbar går in och stöttar finns inte så mycket, och det är väl lite sådant som krävs. Nu känns det som att de utländska ligorna faktiskt springer i väg lite.

Hedvig Lindahl berättar om ett blogginlägg som hon nyligen tagit del av, som grundar sig i tesen att utpräglade damklubbar kommer få det allt svårare i framtiden samtidigt som maktfaktorer som Manchester City, Paris Saint Germain och inte minst Chelsea fortsätter ta kliv framåt.

– Kollar man ur ett historiskt perspektiv så kan man se att det var längesedan renodlade damklubbar kom långt i Champions League. De stora, klassiska herrklubbarna håller på att ta över, säger Lindahl.

– Det är ju rent logiskt jättesvårt att hänga med utan stora resurser men det som är spännande ändå på damsidan är att om det kommer in någon som menar allvar så är det rätt billigt att haka på. Om Volvo och Ikea kliver in till exempel och bestämmer att “vi ska hänga med några år till” så är det inte så mycket pengar det handlar om. Därför var det kul att se att Svenska spel gick in och ökade på lite.

Det var under fredagen som Svenska spel, som länge har sponsrat svensk fotboll, meddelade att man fram till 2023 kommer lägga 145 miljoner kronor på Elitfotboll Dam. Pengarna ska bland annat gå till att stärka upp Damallsvenskan TV, en F19-serie och förstärka klubbarnas organisationer.

– Så det går kanske att hänga med ett litet tag till, säger Hedvig Lindahl och tillägger:

– Särskilt om även IFK Göteborg startar ett lag eller om Malmö FF börjar satsa lite.

”Uefas pengafördelning är absurd”

Magdalena Eriksson lyfter fram att även fotbollsorganet Uefa har möjlighet att påverka utvecklingen.

– Om damlagen skulle få större bidrag så skulle ju det givetvis leda till att de renodlade damlagen får det bättre, säger Eriksson.

– Chelsea struntar till exempel i om pengarna går till damerna eller herrarna, de går ju till själva klubben. Samtidigt betyder Champions League-pengarna jättemycket för Linköping. Så länge bidragen är så låga så tror jag att det kommer gynna storklubbarna. Pengafördelningen överlag är ju absurd, vad är det, 98 procent går till herrar och 2 procent till damerna? Om ens det.

Ett framtida scenario kan därmed bli att damallsvenskan fortsätter tappa i status, samtidigt som damfotbollen generellt växer sig starkare på andra håll i världen.

Tror ni att det är bra eller dåligt för svensk fotboll?

– Det kommer ju bli att fler söker sig utomlands, så det är framför allt viktigt att ta vara på talangutvecklingen. Jag tycker svensk herrfotboll ändå har hakat på rätt bra på den biten, säger Magdalena Eriksson.

”Tråkigt för publiken”

Hedvig Lindahl instämmer med sin lagkamrat.

– Egentligen behöver inte spelarna lida av det, så länge vi får plats i de stora lagen så kommer ju spelarna som representerar landslaget ändå att vara en del av utvecklingen som sker. För talangutvecklingens del så kan det kanske till och med vara positivt, att steget in i ligan blir lite lättare, säger Lindahl.

– Premier League på herrsidan är världens bästa liga brukar de säga, men de är alltid så besvikna på sitt landslag. Det är kanske svårt för ungdomarna att komma in i a-lagen, så visst kan det finnas fördelar. Även om det givetvis är tråkigt för publiken att de inte får se en högkvalitativ fotboll om några år.

Högkvalitativ fotboll blir det förhoppningsvis i lördagens derbyfinal. Att just Arsenal (som långtidsskadade Jessica Samuelsson tillhör) står för motståndet lär ha samma effekt som bensin på en eld.

– Det kommer bli en väldigt intensiv och hetsig match, säger Magdalena Eriksson.

Jonna Andersson:

– Mm, precis i början innan det sätter sig. Man vill nog se till att visa upp sig.

Ladda ner Sportbladets egna app du också 00:20

GRATIS! Ladda ner Sportbladets app i iPhone & Android.

ARTIKELN HANDLAR OM