Det är illa för Kim – och landslaget

FOTBOLL

Wegerup: Han behövs i rysarmatchen

Foto: Kim Källström får rött kort.

Den ene hjälte, den andre syndabock.

Så olika föll ödets lotter i svenskmötet.

För Kim Källström – och svenska landslaget – är hotet om en lång avstängning det mest allvarliga.

Uppskriven och eftersökt under hela silly season. Kritiserad och utvisad efter en silly spottloska i går. Kim Källström fortsätter med att ge de franska rubriksättarna jobb -–men i dag går rubrikerna i moll.

Efter alla rykten om Valencia, efter allt beröm och all förväntan inför stor- och svenskmötet slutade Kim Källströms match så alltför fort och alltför fult.

Lätt att förstå ilskan

Nicolas Dieuzes armbåge, den som spräckte Källströms ögonbryn, den var också ful. Därom råder ingen diskussion och det är lätt att tycka att domaren borde ha sett den.

Lika lätt är det att förstå den svenske mittfältarens ilska. Men, och det är ett tungt vägande men, man får inte spotta. Även om det inte är på domaren, utan bredvid. Det vet Kim Källström och det sa han också, i eftertankens kranka blekhet.

”Det jag gjorde var helt fel och det är beklagligt”.

Han var stor efteråt Kim, mitt i sin litenhet, när han först bad domaren om ursäkt och sen rakryggat mötte medierna och medgav att han gjort fel. Men frågan är hur mycket det hjälper, hur mycket loskan kommer att kosta de regerande mästarna Lyon och – framför allt – honom själv.

Inte ensamt ansvar

Att Toulouse blev hjälpta och Lyon stjälpta av hans utvisning vet vi redan. Källström bär inte ensam ansvaret för förlusten, men spottandet blev dyrbart. Fram tills utvisningen dominerade svensken på mittfältet och det gjorde den snöpliga sortin dubbelt bitter.

Exakt hur kostsam loskan blir vet vi när avstängningen fastställs. Man ska inte lyssna för mycket på spekulationer. Men när journalister på ansedda L’Equipe säger att straffet kan bli så långt som två månader, då finns det anledning att bli en aning orolig.

Ett så långt straff blir kännbart inte bara för Lyon som blir utan en av sina viktigaste spelare utan också, kanske rentav ännu mer, för Källström själv.

Han missar den viktiga ligaupptakten, han missar matchträning och han riskerar på nytt att missa den plats på landslagets mittfält som han och Anders Svensson krigat om sen 4000 f. Kr.

Spottade bredvid

Det är illa inte bara för Kim utan också för landslaget inför rysarmatchen mot Danmark den 8 september. Där behövs en Kim Källström som är fullt matchtränad och med fullt självförtroende som alternativ till en Anders Svensson med slitna ljumskar och slitigt spelprogram i allsvenskan och Champions League-kvalet.

Kanske kan det faktum att Källström spottade intill fjärdedomare Julian Grelot och inte på denne ses som en förmildrande omständighet, men bara kanske. Spottloskor uppskattas sällan av disciplinnämnder.

Jag bevakade cirkusen med Totti-Spotti under EM 2004, då den italienske stjärnan spottade Italien ur mästerskapet med loskan mot Danmarks Christian Poulsen. Den träffade förvisso, men det var tydligt att det var lika mycket spottandet i sig, och inte enbart precisionen, som gav tre matchers avstängning.

Elmander – snart en världsspelare

Jag blev för några veckor sen ombedd av ett månadsmagasin, som intervjuat Källstöm, att ge en kommentar om honom. Att sammanfatta en spelare och människa på några rader är aldrig lätt, men jag minns att jag ville få med Källströms snabba tankegång, hans integritet – och hans temperament... För det mesta av godo men också någon gång, som i går, av ondo.

Johan Elmander då, apropå att sammanfatta på några rader, vad ska man säga?

Att han är så bra just nu, att han är så stark att man inte tror sina ögon, att han är på väg att bli en världsspelare om han fortsätter sin stormande utveckling. Och att vi, trots allt, fick en svensk hjälte i en av huvudrollerna.