Niva: På gräsplansnivå härskar alltjämt Ronaldo

Foto: AP TT NYHETSBYRÅN
FOTBOLL

MÜNCHEN. En fågel, ett flygplan, en fotbollsframtid?

Nähä, bara Arturo Vidals straff som seglade förbi högt däruppe i stratosfären.

Här nere på gräsplansnivå finns inget nytt att rapportera. Här ser fortfarande Cristiano Ronaldo till att Real Madrid vinner matcherna som räknas.

Vad var det som låg där och väntade elva meter bort? Var det månne ett litet tronskifte, eller var det möjligen en hel historiekantring?

45:e minuten på Allianz Arena. Arturo Vidal klev fram för att skjuta straff för ett dominant FC Bayern, och i nätet låg en fotbollsvärld med ett nytt utseende och väntade.

För första gången på ett årtionde var vi på väg mot Champions League-semifinaler utan vare sig Real Madrid eller Barcelona. Det här tycktes inte vara Cristiano Ronaldos eller Leo Messis vår, utan var istället på väg att bli turneringen som färgades av Thiago Alcântara, Paulo Dybala och Kylian Mbappé.

Bara elva meter till framtiden, men Arturo Vidal hittade ändå aldrig fram.

Ronaldo tillbaka som målmaskin

Bollen högt, högt över – och sedan var det som att tillfället var förlorat, som att allt bara återställdes och ordningen återgick till det normala.

På andra sidan pausvilan spelade Real Madrid som Europamästare igen, Cristiano Ronaldo var tillbaka som målmaskin.

Hade han någonsin varit frånvarande? Hade det verkligen gått 659 minuter sedan han senast gjorde ett Champions League-mål?

Dani Carvajal prickade in ett inlägg, och 32-årige Cristiano Ronaldo gjorde några av de där vesslesnabba rörelserna som ni kan fråga Emil Krafth om, de som alltjämt ger honom någon kvartsmeter inne i straffområdet.

Dagens upplaga av Real Madrid är inte skimrande spektakulär, men den är däremot skoningslöst effktiv. 53 matcher i rad med mål, en hel Champions League-säsong hittills med minst två fullträffar i varje match.

Scenförändringen efter paus – eller efter den där straffmissen – var både total och fascinerande.

Återstår en hel del arbete

I en match som alltid skulle komma att definieras av de två mittfältstrianglarna hade det varit klasskillnad under den första halvleken, då Thiago, Vidal och Xabi Alonso först hade ätit upp Modric, Kroos och Casemiro och sedan sånär spottat ut dem igen.

Andra halvlek? Typ samma sak, fast åt andra hållet då.

Ett beslutsamt Real Madrid tog helt enkelt över kontrollen av matchen, och adderade sin sylvassa spets. Utan Robert Lewandowski förlorade hemmalaget flera dimensioner i sin offensiv – Thomas Müller totalt otajmad som nia – medan Real Madrid högg precis som vanligt.

Javi Martínez var undermålig som Hummels-ersättare, vilket bara underströks när han foulade ut sig och i praktiken beseglade matchen. Manuel Neuer gjorde sitt som enmannamur, men det oundvikliga kunde bara fördröjas så länge. Ytterligare ett inspel, ytterligare ett straffområdesryck och ytterligare ett mål av den oefterhärmlige Cristiano Ronaldo.

100 stycken nu i europeiskt cupspel, och hade inte Sergio Ramos obligatoriska stopptidsmål underkänts hade den här kvartsfinalen redan varit stängd och färdig.

Nu återstår en hel del arbete för Real Madrid, men såhär 45 minuter senare känns det ändå obegripligt att det överhuvudtaget gick att fundera på en alternativ fotbollsverklighet för bara en straffspark och en halvlek sedan.

Zinedine Zidane kan fortsätta fundera över när det här med att vara manager överhuvudtaget blir en utmaning. De mesta mästarna styr fortfarande över Europa, den meste målskytten avgör alltjämt de stora matcherna.

Tiderna förändras, åren går. Real Madrid och Cristiano Ronaldo består.