Vissa silver är bragder

FOTBOLL

"Andra silver är brons"

1 av 2 | Foto: Vinnarskalle I.

QINGDAO. Det fina med detta OS är att det lärt oss att sortera våra silver.

Det finns de vi ska kalla bragd och historia – som Rolf-Göran Bengtssons.

Det finns också såna vi inte ens får ha kvar. De ska vi kalla brons.

När omhoppningen skulle börja i Hongkong gick strömmen för 50 000 hushåll i centrala Stockholm.

Jag vet det eftersom jag just då pratade med en tjej som väldigt gärna ville se Rolf-Göran Bengtsson hoppa i tv. Samma tjej fick mig för ganska många år sedan att åka tåg, buss och taxi till en hästgård i Södra Sandby, där jag trots en akut och dödlig hästallergi, både åt middag och sov över.

Det var Rolf-Göran Bengtssons släktgård.

Ska man riskera sitt liv så ska man göra det hemma hos en OS-medaljör. Jag kallar det research.

Rolf-Göran Bengtsson var samma typ då som han är nu, möjligen var hans skånska lite mindre graverad av holländska och tyska diftonger.

Han jobbade stenhårt. Han brann för sina hästar. Han red, sa dom som kunde se, med händer känsliga som om de jonglerade små kristallglas.

Det jag såg med mina egna ögon var en sval personlighet som inte slösade energi på onödigheter.

Känsloryttaren lyckades när det gällde

Tio år senare – eller kanske lite mer, jag minns inte riktigt – faller alla de där bitarna på plats i en historisk finalhoppning.

Rolf-Göran Bengtsson och Ninja tar silver i OS, till och med en allergiker kan läsa sig till att det är Sveriges första individuella hoppmedalj sedan kriget. 

Talangen och känsloryttaren som jobbar hårdare än alla andra använde sitt överlägsna öga och sin iskyla till att lyckas när det verkligen gällde. 

För hur mycket vi än längtat efter ett guld så är ett silver i hoppning en enorm framgång, en historisk insats för svensk ridsport.

En flack kurva och ett rivet sista omhoppningshinder förändrar inte det.

Rolf-Göran Bengtsson har åkt Europa runt och gjort stjärnor av hästar – men när han fick chansen med Ninja så visade han hela Sverige (inklusive de av oss som tror att svensk hoppning är synonymt med nedersta lådan i Malin Baryards underklädesgarderob) att det är han som är stjärnan.

Jag hade gärna sett det på plats, men om jag gjort det hade jag:

1) dött av allergi.

2) inte kunnat titta på segling i en stad som heter Qingdao.

Jag flög hit från Peking för att titta på finalrace, och när jag landade så hade Fredrik Lööf och gasten Anders Ekström guldet i en liten, men synnerligen olåst, ask.

En vinnarskalle – eller en jobbig jävel

Fredrik Lööf är inte helt olik Rolf-Göran Bengtsson. Han är en besatt typ, inför förra OS bosatte han sig i Aten för att lära sig vindarna. När en hemsida ber honom beskriva sig själv staplar han stolpar som: ”outtröttlig”, ”ställer höga krav på mig själv och andra”, ”riskerar ibland att nöta ut andra”, ”släpper aldrig taget”.

Sammantaget låter det som ett exakt porträtt av antingen en vinnarskalle eller av en jobbig jävel man helst inte tar med sig på en seglingssemester.

Fast Lööf semestrade nu inte.

Medan regndroppar stora som knytnävar piskade sönder våra paraplyer och regnrockar av rosa plast skulle Lööf och Ekström hålla en brittisk båt bakom sig runt fyra märken. 

Min erfarenhet av segling är mindre än min erfarenhet av hästhoppning. Men det är en imponerande idrott som ställer enorma krav – och jag försökte verkligen hänga med.

Den svenska båten var bra med i starten, men koncentrerade sig kanske väl mycket på britterna och tappade fart, mening och mål runt det andra märket någonstans. 

Tror jag.

Jag iakttog alltihop i min kikare, med rynkad panna och ett ansiktsuttryck jag normalt bara har när jag läser en viss sorts dikter av Rilke.

– Mhm. Aaah. Jojo. Se där.

Och plötsligt är det slut.

Kul när de besatta kommer tillbaka

Segling är en klassisk svenskgren, men Lööf och Ekström var sist i mål i finalracet. Sist när det gällde. Men eftersom de trodde att de bara var näst sist så jublade de över ett silver – som sedan togs ifrån dem. Det blev ett brons, Fredrik Lööfs andra OS-brons, och kanske ett löfte om en OS-satsning till.

Det hoppas jag det blir, för det är alltid roligt när de besatta kommer tillbaka och lyckas.

Som Rolf-Göran Bengtsson från Södra Sandby gjorde i går.

ARTIKELN HANDLAR OM