Shaaban: Jag är självklart redo

FOTBOLL

Nu har han chans att bli hjälte - igen

1 av 2

Hoppa in i stället för Andreas Isaksson?

Kastas rakt in i en livsviktig stormatch?

Inga problem för Rami Shaaban.

Han har varit med om allt det här förut.

Den första chansen kom när Andreas Isaksson blev utvisad.

Rami Shaaban, 26, hade tillbringat nästan hela sin första allsvenska säsong på bänken.

Han hade spelat tre av de första matcherna 2001, men när Juventusförvärvet Andreas Isaksson väl blev spelklar var det han som fick stå.

Shaaban trängdes ut i kylan - och där blev han kvar. Nu steg temperaturen väldigt mycket, väldigt snabbt.

Djurgården spelade borta mot Halmstad, men efter bara en kvart drog Andreas Isaksson ner Samuel Wowoah.

Straff - och frilägesutvisning på Isaksson.

För första gången på ett halvår skulle Rami Shaaban spela allsvenskt. På med kepsen, känna på bollen och så in på linjen.

HBK:s straffspecialist Tommy Jönsson klev fram och dunkade på. Hårt, halvmetern över marken, ute vid vänstra stolpen.

Rami Shaaban var där och tippade bollen till hörna.

Sedan storspelade han i 75 minuter till när Djurgården höll nollan.

Vad tänkte han på när öppningen plötsligt kom, Rami Shaaban? Tänkte han på tiden i pappans Egypten?

Åkte till Egypten

Han åkte dit som 20-åring, skulle plugga ekonomi på universitetet i Kairo. Egentligen hade han slutat med fotboll, men eftersom farfar var president i storklubben Zamalek kastades han snabbt tillbaka in i idrottsvärlden.

Det var i Kairo som Rami Shaaban för första gången fick känna på pressen som professionell fotbollsspelare.

Han hanterade den inget vidare. Inför matcherna med Zamalek och Thad Osman sov han bara ett par, tre timmar per natt, och han tog ingen ordinarie plats i något av lagen.

Men det var i Kairo som Shaaban lärde sig att bemästra den mentala biten. Det var där han tvingades sätta fotbollen i perspektiv.

Inte så bra löner

- Vi var fem-sex spelare med U21-kontrakt och det var inte så bra om man ser till lönerna. En av de andra sa till mig: "Hur fan ska jag kunna försörja min familj när jag inte får spela och får matchpremier?" Det här året var så viktigt för dem. Fick de inget a-kontrakt visste de inte vad som skulle hända. I Egypten finns inget socialt nät. De fick inte en krona av staten, de kanske tjänade tusen spänn i månaden och på den lönen skulle de försörja sin familj. Där kan vi tala om press.

Sex år senare satt han i ett omklädningsrum på Örjans Vall och berättade om andra tankar.

- Jag är alltid beredd på spel och var inte ett dugg nervös. Även avbytarna ingår i ett lag.

Han hade fått en enda chans - och han hade tagit den.

Hans karriär skulle komma att handla väldigt mycket om precis det.

Den andra chansen kom när Andreas Isaksson blev petad.

Trots stormatchen i Halmstad var Rami Shaaban tillbaka på bänken nästa säsong. Isaksson fortsatte utvecklas, och fick till och med åka med till VM 2002.

Utflykten till Asien slet dock på skåningen och tillbaka i Stockholm var han inte alls på hugget.

Inför derbyt mot Hammarby tog Sören Åkeby och Zoran Lukic ett tufft beslut. Ut med VM-målvakten - och för första gången för säsongen - in med Rami Shaaban.

Återigen presterade finsk-egyptiern från Fisksätra när han var tvungen. Ett par avgörande räddningar, säkert spel och fyra plus i Sportbladet.

Ändå handlade rubrikerna dagarna efter matchen om Andreas Isakssons reaktion. Han var så besviken över petningen att han inte gratulerade Shaaban till insatsen - ett beteende klubbledningen bedömde som "oacceptabelt".

Shaaban höll med:

- När jag har varit petad har jag hållit god min, och det förväntar jag mig av honom också. Jag vet hur det är att sitta på bänken. Det gäller att hela tiden vara beredd och ha en proffsig inställning.

Han fortsatte:

- Jag är tacksam för att jag kämpat och för att jag fick chansen. Jag tror på ödet. Det som är menat att ske, det sker. Det är upp till mig att ta vara på det.

Fick förnyat förtroende

Shaaban fick förnyat förtroende, och släppte bara in ett mål på fyra matcher.

En tisdagseftermiddag satt han så i bilen på en grusväg i Trollbäcken när mobilen ringde. Det var hans agent. Shaaban skulle omedelbart flyga till London. Arsenal ville ha över honom för provspel.

Egentligen var han ju bara tänkt som tredjemålvakt, men efter tre månader i London var Rami Shaaban plötsligt Sveriges hetaste fotbollsspelare.

Han hade fått smygstarta med en betydelselös Champions League-match mot PSV Eindhoven. Han hade hållit nollan.

Han hade fortsatt med Premier League-debut i prestigederbyt mot Tottenham. Han hade hållit nollan igen.

Han hade visserligen släppt in ett mål, men ändå spelat stabilt när Arsenal åkte ner till Italien och slog Roma med 3-1 i Champions League.

- Livet är fullt av överraskningar. Det gäller att ta chansen när man får den, skrattade Shaaban när karusellen snurrade som fortast.

Största matchen

I december 2002 skulle Rami Shaaban starta sin femte match för Arsenal, supermatchen mot Man United på Old Trafford.

Det var hans livs största match, kulmen på den snabbaste kometkarriär svensk fotboll skådat sedan Tomas Brolin.

- Jag är nog ganska stark mentalt. Jag ser inte annorlunda på matchen än när jag spelade med Nacka i tvåan.

Resten kan ni, tyvärr.

Efter 41 minuters spel på Old Trafford skadade sig Shaaban när han skulle slå en inspark. Han spelade aldrig för Arsenal igen.

Drygt två veckor senare - på julafton - bröt han både vad- och skenbenet under ett träningspass.

Väl tillbaka efter tio månaders rehabilitering landade han i en ändlös jakt på nytt kontrakt. Arsenal ville inte förlänga, och i letandet efter något likvärdigt gick Shaaban rejält vilse.

Efter ett och ett halvt år hade han provspelat för - djup suck - West Ham, St Etienne, Leeds, Lilleström, Saarbrücken, Bristol City, Tottenham, Sheffield United, Dundee United, Paderborn, Molde och Djurgården. Han hade bara spelat sex tävlingsmatcher, för Brighton i engelska andradivisionen.

Funderingarna på att sluta med fotbollen hade funnits där, men trots allt lyckades Shabaan hålla humöret uppe.

En viktig hjälp var religionen.

- Jag tror att skadan var något förutbestämt. Det var meningen att det skulle hända. Kan jag hantera det på ett bra sätt kommer jag att få min belöning efteråt.

Rami Shabaan är det svenska landslagets första aktivt troende muslim. Han dricker inte alkohol, äter inte fläskkött och har pratat om västvärldens ovilja att "hålla en tyst minut för hundratusen irakiska barn som dör".

Ber några suror

Inför varje match drar han en handduk över huvudet och ber några suror ur Koranen. Enligt honom själv har hans tro gjort honom bättre.

- För fotbollen har den bara varit positiv. Jag tror att religionen gör dig starkare mentalt. Oavsett vilken. Man har någonting med sig hela tiden.

För ett halvår sedan skrev Shaaban till sist på ett treårskontrakt med Fredrikstad, en norsk småklubb som inte slutat bättre än tia i högstaligan på mer än 15 år.

En karriär som lovat så mycket såg ut att puttra ut i ingenting när plötsligt det svenska landslaget fick målvaktsproblem.

Magnus Kihlstedt hade slutat, Eddie Gustafsson var petad - och med bara månader kvar till VM stod Lars Lagerbäck utan andremåvakt.

Det var då han slog en signal till Norge. Han ringde upp en målvakt som bara spelat 13 tävlingsmatcher på nästan fyra år - men en målvakt som klarat att prestera på högsta nivå, någon som skulle ta chansen om han fick den.

Nästan fyllda 31 anslöt Rami Shaaban till VM-truppen. Han skulle såklart inte få göra annat än sitta på bänken, men passade ändå på att säga rätt saker när han blev tillfrågad:

- Det handlar inte bara om att stoppa bollar utan också om att palla trycket. Jag är självklart redo om jag får chansen.

Och så:

- Jag om någon vet hur det kan svänga i den här branschen.

Den största - och sista? - chansen kom när Andreas Isaksson blev skadad.

Att döma av Rami Shaabans egen historia så kommer han att ta den.